Mobilindustrin har blivit en av Sveriges och världens stora industriområden. Det kan därför vara svårt att förstå de storverk som ett fåtal ingenjörer uträttade från 1900-talets mitt fram till genombrottet för mobiltelefonen på 80-talet. Med dagens verklighet i bakhuvudet tror vi lätt att deras arbete fick unisont bifall av dåtidens chefer inom myndigheter och kommunikations-industri.
Så var det inte alls.
Beslutet att dra igång föregångaren till gsm-telefonin - Nordisk Mobiltelefoni (NMT) - fattades under punkten "Övriga frågor" på en Televerks-konferens 1969. Den ordinarie dagordningen ägnades åt vad som ansågs vara betydligt viktigare frågor.
Innovatörerna på Televerket och Ericsson sågs nog ofta som kufar och deras utveckling av mobiltelefoni bemöttes många gånger med skepsis. Närapå varje framsteg blev ifrågasatt.
Som det här med att ta med telefonen på resa. Vad var poängen med det? Att kunna ta telefonen med sig över gränsen var till en början olagligt, och förslaget från mobiltelefonins innovatörer att göra det möjligt sågs först som lite stolligt och onödigt.
När NMT-nätet öppnades i Sverige 1981 hoppades Televerkets ledning att man skulle nå upp till 46000 abonnenter 1990. Tillverkarna ville till en början inte ens utveckla ficktelefoner - varför skulle någon vilja bära med sig telefonen utanför bilen? Men ficktelefonerna blev verklighet och 1990 hade NMT-nätet nästan en halv miljon abonnenter i Sverige - tio gånger fler abonnenter än Televerks-chefernas prognos från 1981.
Det var nördarnas succé. Ett fåtal innovatörer hade lagt ner sin själ och med stor entusiasm lagt grunden till inte bara en ny pryl. Deras innovation orsakade samtidigt en förändring av världsekonomin, medieindustrin, vårt sociala liv, språket och mycket annat.
Det här magasinet handlar om dessa nördar och deras fantastiska uppfinning.
Linus BrohultPontus Schultz
Chefredaktör MobilChefredaktör Veckans Affärer