Två forskare på Lunds universitetssjukhus har under ett antal år undersökt huruvida hjärnan hos möss påverkas av mobiltelefoner som är på.
Undersökningarna visar, enligt forskarna, att blodhjärnbarriären som normalt inte släpper igenom äggviteämnet albumin öppnar sig under påverkan av den strålning som mobiltelefoner släpper ut.
- Varje gång man utsätts för strålning öppnas blodhjärnbarriären och på lång sikt kan större mängder av albuminet koncentreras i hjärnan, något som kan skada hjärncellerna. Enligt min uppfattning kan det på lång sikt ge upphov till sjukdomar som demens, MS och Parkinsons, säger Bertil Persson, professor i radiofysik som tillsamans med Leif salford, professor i neurokirurgi bedriver forskningen.
- Det märkliga är att provmössens hjärnor påverkas mer ju längre avstånd som mobiltelefonen har befunnit sig på, säger Bertil Persson.
Det ungefärliga längsta avståndet som mätningarna gjorts på är en till två meter, enligt Persson.
Några exakta mätavstånd har man ännu inte gjort några studier på.
Mätningarna har, enligt Persson, upprepats tusentals gånger och därför går det att se ett tydligt orsaks- och verkan samband, menar han.
Än så länge finns endast termiska gränsvärden för strålning från mobiltelefoner fastsatta, det vill säga för värme.
- Det här visar att strålningen har andra uppenbara effekter som inte har med uppvärmning av hjärnan att göra, enligt Persson.
Forskarna kallar fenomenet för "passiv mobiltelefoni". Och även om de endast gjort undersökningar på möss är resultaten applicerbara på människor, menar forskarna.
MTB, Mobil Tele Branschen är kritiska till de forskningsresultat som forskarna Persson och Salford kommit fram till.
MTB menar att man, med bakgrund av 40 års forskning inte kan säga att mobiltelefonin faktiskt har några negativa hälsoeffekter. Just skador på blodhjärnbarriären har studerats både i Japan och Tyskland. Och varken i Japan eller i Tyskland har man kunnat upprepa lundaforkarnas resultat, enligt MTB.
Både de förhållanden att forskningen i Lund inte har kunnat upprepas av andra forskare och att forskarna Persson/Salford inte funnit något samband mellan ökad exponering och ökad effekt gör orsakssambandet svagt, enligt MTB.
- Vi vet ännu inte om det är farligt att albumin läcker in i hjärnan. Därmed är det ytterst viktigt att vi kan fortsätta med våra studier. Därför försöker vi också påverka beslutsfattare för att få mer pengar till vår forskning. Men det är inte lätt. De har en tendens att stoppa huvudet i busken, säger Bengt Persson.