Palm Centro: Välbevarad fossil

Det skall sägas med en gång: Jag gillar verkligen Palm. Jag har en Palm-handdator som jag fortfarande använder dagligen. Den borde ha fått ersättas med en smartphone, men jag har ännu inte hittat något smartphone-system som känns lika snabbt, lika bra och har de program jag vill ha.

Alltså tillhör jag den potentiella målgruppen för en smartphone från Palm. Frågan är vilka andra som gör det. Palm arbetar sedan länge med ett system som ska ersätta Palm OS, och mycket tyder på att Palm Centro som recenseras här blir den sista apparat som görs med Palm OS som system.

Den första reaktionen när jag tar telefonen ur kartongen är faktiskt en smärre chock. Är det så här liten den är?!? Liten brukar vara fin i telefonsammanhang, men den regeln gäller inte nödvändigtvis för en smartphone med qwerty-tangentbord.

Jämfört med min handdator Palm TX känns Centros skärm som ett frimärke. Jag överdriver inte heller när jag säger att jag lätt kan täcka över samtliga tangenter på qwerty-tangentbordet med min tumme.

Jag hade därför allvarliga tvivel om att tangentbordet över huvud taget skulle vara användbart, men ganska snart finner jag att det är det. Knapparna är gjorda av ett gummiliknande material som gör det lätt att få grepp med nageln, och det går därför bra att trycka på dem med fingerspetsarna. Men biter du på naglarna är nog inte Palm Centro telefonen för dig.

Samma sak är det med skärmen. Den är visserligen pytteliten jämfört med Palms handdatorer, men inte fullt så pytte jämfört med andra smartphones. Och den är klar och tydlig, och faktiskt hyggligt läsbar även i dagsljus. Pekpennan är visserligen plastig och på tok för mjuk, men skärmen har bra respons.

Klicka här för att läsa det fullständiga testet.

På din dator kan du läsa det fullständiga testet som Plus-artikel.