WHO: Mobiltelefoner ger cancer... kanske

I slutet av maj gick Världshälsorganisationen ut med information om att man ändrat sin syn på riskerna med att använda mobiltelefon. Tidigare hade organisationen, och dess grupp av experter specialiserade på cancerforskning, IARC, ansett att det inte gick att  konstatera några hälsoeffekter av mobiltelefonanvändande.

Nu placerade man in mobiltelefoner i en grupp tillsammans med en rad andra  ”möjligen cancerframkallande” företeelser och ämnen. Omsvängningen var överaskande för de som stod utanför gruppen och det är inte helt lätt för vanliga mobilkonsumenter att se vad som fått IARC att ändra sin bedömning och hur stora riskerna egentligen bedömdes vara.

Det är bland annat den tidigare uppmärksammade Interphone-studien som nu fått IARC att placera in mobiltelefoner i den risk-klass som kallas 2B, tillsammans med en rad andra ämnen och faktorer som alltså anses vara ”möjligen cancerframkallande”. 2B är en bred grupp av som innefattar  även nickel, kaffe och avgaser från bilar.

Lennart Hardell, professor och överläkare på Örebro universitetssjukhus och enda svenska deltagaren i IARC, säger att genomgången är mer omfattande än de som tidigare gjorts, vilket är en förklaring till den ändrade klassificeringen, liksom att det den senaste tiden kommit ny forskning med bland annat beräkningar av den sammanlagda stråldosen som tumördrabbade patienter har utsatts för.

När Mobil kontaktar den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) i slutet av juni visar det sig att det där fortfaramde inte finns någon fullständig bild av vad som ligger bakom IARC:s nya beslut.

Men Torsten Augustsson, utredare på myndigheten, anser att de rekommendationer man sedan tidigare utfärdat ligger i linje med det som IARC nu säger.

- Den rekommendation vi har om att använda handsfree och att hålla ut mobilen från kroppen har byggt på en försiktighetsprincip och det här har stärkt den rekommendationen.

Samtidigt understryker Augustsson, liksom många andra som jobbar med de här frågorna, att det behövs mera forskning på området. Och i väntan på nya forskningsresultat finns inget annat tips än att använda handsfree.

- IARC själva ger ju den rekommendationen, säger Augustsson.

Men om läget är så oklart, hur kan man veta att åtgärder som att använda handsfree är tillräckliga?

- Man kan aldrig veta helt säkert om något är ofarligt men det känns osannolikt att den låga exponeringen som blir när man använder handsfree ska innebära någon risk.

SSM   gör ingen skillnad på om det handlar om en trådlös Bluetoothhandsfree, som ju också använder radiovågor, eller om det handlar om en trådad handsfree

- Blåtand ligger på 1 milliwatt, en telefon kan alstra 250 milliwatt, även om dagens moderna telefon reglerar ner och ibland ligger på under 1 milliwatt, säger Augustsson.

Frågor och svar

Motstridiga forskningsresultat leder till 2b-klassificering som  “möjligen cancerframkallande”.

Mats Holme:

- Med det regelverk som finns så är det väl ganska naturligt att saker hamnar i 2B, om inte forskningen på området är otillräckligt eller att det är så gott som bevisat att det är ofarligt för att inte listas.

Lennart Hardell:

- Det krävs mer än så för att placeras i 2b. Om man har inkonsistenta data finns grupp 3, men här såg man att det fanns konsistenta data.

Man bör använda handsfree när man talar i mobiltelefon.

Mats Holme:

- Vi har inga invändningar mot det. Det ska man göra om man känner sig orolig.

Lennart Hardell:

- Ja, och undvika att ha telefonen nära kroppen.

Det är särskilt riskfyllt för barn att använda mobiltelefoner

Mats Holme:

Det finns ju ingen forskning som stöder att det skulle vara några större risker för barn än för vuxna, det finns inget vetenskaplig stöd för det påståendet. Man säger att barn kommer använda telefoner under längre tid, men barn använder dem på ett annorlunda sätt.

Lennart Hardell:

- Barn exponeras högre än vuxna, dels är skallbenet tunnare och dels har hjärnan mindre volym.