Snöstormen viner och skymmer sikten, men när jag kliver in genom porten till det nedlagda badhotellet blir det knäpptyst. Stillheten bryts av ett plågat knirrande och knarrande från den gamla trätrappan som slingrar sig upp genom den stora byggnaden. Miljön är som hämtad ur ett first-person-shooterspel, men istället för att dra fram ett rejält vapen och skjuta sönder dörren som hindrar mig att komma vidare så ringer jag på en dörrklocka och Tommy från Polarbit kommer och släpper in mig.
Han och åtta kollegor hyr in sig i badhotellet i Södertälje, som numera är ett kontorshotell i vacker miljö. Polarbit jobbar med att utveckla spel till mobiltelefoner, en bransch som genomgått en rejäl förändring de senaste åren.
– När jag började för fem år sedan och sa att jag jobbade med mobilspel kände folk bara till Masken. Idag tar de fram sin smartphone och kör igång det senaste coola spelet de fastnat för. Mobilspel tas emot med ett helt annat allvar idag, säger Tommy Forslund, producent på Polarbit.
När man rullar in med tåget i Södertälje passerar man enorma industrilokaler. Steget från Scanialastbilar till racingspel i 3D i mobiltelefonen känns ganska stort. En av anledningarna till att de sitter i Södertälje är att företagets grundare kommer från staden. Men de har inte heller något större behov av att sitta centralt. En stor del av deras arbete sker med internationella företag, de reser en del men mycket sköts via e-post.
– Sverige är en ganska liten marknad, USA står för hälften av köpen, och Korea är stort. I Europa är det Tyskland, England, Italien och Spanien som är de stora marknaderna.
Polarbit har alltså lyckats med konststycket att slå sig in på den internationella spelmarknaden, de har både gjort egna spel som uppmärksammats och de har samarbetat med giganter som Electronic Arts och Activision. En handfull killar i Södertälje, det låter precis som myten om han på kammaren som knåpar ihop ett spel och säljer det via App Store eller Market och tjänar storkovan. Men Tommy reserverar sig mot den bilden.
– Visst, har man en kul idé, lite tur och är ute tidigt man slå stort. Men för varje framgångssaga finns tusentals utvecklare som säljer 18 exemplar av sitt spel, säger Tommy.
På Polarbit har man haft en plan och sett till att jobba hårt. Deras alldeles ohemliga vapen heter Fuse och är en plattform för att utveckla spel. Och det är Fuse som är nyckeln till Polarbits framgång. Det finns en uppsjö av olika operativsystem för telefoner, och en mängd olika skärmstorlekar, pekskärmsvarianter och uppsättningar av knappar. Det gör att spelen måste anpassas och tillverkas i en mängd versioner för att fungera för alla. Och det är just detta som Fuse gör.
Plattformen låter speltillverkaren skriva koden till spelet en enda gång men ändå täcka alla stora mobilplattformar genom att Polarbit konverterar koden till till iOS, Android, Symbian eller vilket operativsystem det nu kan vara. Och kommer det nya operativsystem lägger Polarbit till dem i Fuse och gamla som nya spel fungerar strax även på det nya.
Det gör att gänget på Polarbit kan vara extremt effektiva när de producerar spel. De arbetar både med egna titlar som Raging Thunder och Armageddon Squadron, och med både nyproduktion och med att anpassa andra bolags titlar till flera operativsystem. Bland annat Spore och Fifa 10 från Electronic Arts och Reckless Racing från Pixelbite.
De satsade från början på 3D-spel, alltså spel med djupkänsla i. Det kräver en hel del hårdvara av telefonerna, och den utvecklingar har gått rasande fort de senaste åren. Men om vi väntar lite med hårdvaran finns en annan punkt i historien som haft avgörande betydelse för utvecklingen av mobilspel, och det är Apples App Store.
– Man kan dela in historien i före och efter App Store. Även om det finns ett mått av väntan på Apples godkännande går det så mycket smidigare att få ut spelen den vägen, säger Tommy.
Tidigare var man tvungen att gå via operatörerna och det var långa och sega processer. Idag står striden främst mellan Apples App Store och Googles Market. Tommy tycker att båda har sina fördelar och nackdelar. På Android får man upp spelen i Market på en gång, och det är lätt att utveckla spelen i en pc och sedan testa dem på en Androidtelefon genom att föra över den på minneskortet. Ett problem är att det är en väldig blandning i Market och Tommy tycker att det kan vara svårt att hitta fram till det man söker. När de utvecklar för Ios är det lite krångligare att testa spelen och det tar tid att få dem godkända. Men det sker också en kvalitetskontroll av spelen, och det är förstås bra för tillverkarna som vill ha ut väl fungerande spel.
Idag är det fortfarande Ios som är huvudplattformen för många tillverkare. Många utvecklar för Ios och sedan ser man till att anpassa spelen till andra plattformar senare. Men på Polarbit satsar man självklart lika hårt på de båda konkurrerande plattformarna, eftersom det är grunden i deras Fuse-plattform.
Medan jag sitter och pratar med Tommy i Södertälje snurrar ryktena vilt på nätet om Sony Ericssons kommande Playstationmobil med en utfällbar del som ser ut som en klassisk handkontroll, rykten som senare visar sig stämma. Tommy säger att han kan tänka sig att skaffa en sådan när den släpps, men har tror inte att vi kommer att se någon uppsjö av telefoner med dedikerade spelknappar.
Till viss del beror eventuella framgångar för en Playstationtelefon på hur bra spel det kommer till den och hur väl de drar nytta av knapparna, kommer det bra spel som fungerar väl kan det säkert gå väl, men det är förstås en väldigt nischad produkt. Samtidigt tror han att det är smartare att släppa en speltelefon än en ren handhållen spelkonsol som uppföljare till Playstation Portable.
– Man når folk på ett annat sätt eftersom man alltid har telefonen med sig och är uppkopplad. Det känns som att framtiden för handhållna spelkonsoler finns i mobiltelefonen, siar Tommy.
Har ser några viktiga delar som krävs för att en mobil ska vara bra att spela spel på. Själva kontrollen av spelet är en del, och det kan vara en utmaning. Om ett spel ska fungera på många olika plattformar måste man stöda olika skärmar, knappar och gyro. Han menar att vissa genrer, som race, pussel och flyg fungerar bättre, medan andra är svårare. Exempelvis är plattformsspel som Super Mario svåra att spela med pekskärm eftersom de kräver millimeterprecision när du hoppar dig fram över taggar och köttätande växter. Till den typen av spel skulle Playstationmobilen kunna fungera.
Men Tommy tycker att pekskärm och gyro egentligen räcker, han menar att man kommer långt med det, och det är också det vanligaste utseendet på smartphones idag.
Det krävs också att telefonen har en processor som hänger med och klarar att driva spelet. Men förutom det måste det också finnas bra grafikprestanda. Tommy nämner sin Nexus One som ett exempel på en telefon med bra processor men med ett grafikchip som inte riktigt hänger med. Sedan måste förstås skärmen vara bra, och helst ska den ligga bra i handen, något som kan vara svårt när man både ska kunna prata i den och spela spel på den. I dagsläget säger Tommy att han skulle satsa på en Galaxy S eller en Iphone 4 om han skulle köpa en mobil att spela på.
Surfplattorna som dyker upp i en strid ström ser han också som intressanta, för att de ska slå igenom för spel krävs det att spelen anpassas till dem. Det är inga problem för Polarbit att anpassa sina titlar till dem eftersom de kör samma system som telefonerna. Men det krävs att flera gör det för att utbudet ska bli bra.
– Jag tror på plattor som spelenheter, om de säljer bra och blir en marknad så kommer de att driva på utvecklingen. Vissa genrer lämpar sig bra, som strategispel eller brädspel, säger Tommy.
När jag frågar honom vad som krävs av själva spelen för att han ska gilla dem kommer svaret spontant:
– Spelkänsla. Men det är ett vagt begrepp. Jag är ute efter den där Zen-känslan när allt bara flyter, när man får en direkt koppling mellan sig själv och spelet.
Han nämner egna spelet Raging Thunder där han gillar fartkänslan och kontrollerna, men också Angry Birds som i all sin enkelhet utnyttjar pekskärmen på ett sätt som fungerar väldigt bra.
Sedan får spelet gärna se bra ut rent grafiskt, men han är snabb att påpeka att grafiska stilar kan skilja sig åt väldigt mycket, och även vilken typ av grafik man uppskattar. Ljudet däremot har inte lika hög prioritet när Tommy spelar, han säger att han ofta stänger av det när han sitter och lirar.
Tommy tycker också att det är viktigt att det finns möjlighet att spela mot andra, och där har mobiltelefonen en klar fördel mot bärbara spelkonsoler eftersom de är ständigt uppkopplade. Polarbit har egna servrar för multiplay och higscorelistor där spelarna kan koppla upp sig mot varandra och skicka upp sina poäng.
– Spel är en social grej, därför är det viktigt med möjlighet att kunna spela mot varandra och att kunna ladda upp ditt highscore så att du kan mäta dig och umgås med andra, säger Tommy.
Han har varit i branschen drygt fem år och mycket har hänt under den tiden. Tommy ser alltså tillgången på spel som bland det viktigaste för att driva på utvecklingen av hårdvara. Den lösningen kom genom App Store och Market. Men hur bra onlinebutikerna än är krävs det att det finns kvalitativa spel. Processorkraften är inte det viktigaste enligt Tommy.
– De flesta telefoner idag är kraftigare än Nintendo DS, men Nintendo säljer på det stora utbudet av titlar.
Tommy tror att mobilspelen kommer att närma sig konsolerna vad gäller kvalitet. En viktig skillnad mellan telefoner och konsoler är att mobilerna utvecklas mycket fort. En spelkonsol kan ha en livslängd på 4-5 år medan telefontillverkarna levererar nya superlurar flera gånger om året.
Samtidigt som det kommer allt mer avancerade telefoner måste de även se till att de har stöd för de enklare lurarna också. Därför sitter en kille på kontoret när jag hälsar på och jobbar med en spelmotor som anpassar grafiken efter hårdvaran och vad som händer i spelet.
– Men det går inte att bortse från att hårdvaran blir allt snabbare, så vi måste höja oss ett snäpp för varje grej vi gör, säger Tommy.
Som för att understryka detta sitter en representant från LG med deras nya Optimus 2X med dubbla processorkärnor när jag kommer tillbaka till redaktionen. Och jag minns vad Tommy sa i förbifarten strax innan jag knatade iväg till tåget i Södertälje.
– Vid något tillfälle kommer mobiltelefonen att vara så kraftig att den blir den primära datorn som man dockar när man kommer hem.
En framtid som Tommy och Polarbit förmodligen inte har något emot.
