Lång väg att gå
En närmare titt på Samsung Game Pad
Samsung bygger en spelkontroll till sina lurar. Men efter en stunds användning märks det att de har lång väg kvar att gå.
Med hypen kring Apples stöd för fysiska spelkontroller till Ios och de många tappra tredjepartsförsök som dykt upp till både Ios och Android under åren är det inte konstigt att även Samsung ger sig in i leken. Särskilt eftersom mobila spel utgör merparten av försäljningen när det kommer till appar numera.
Resultatet är Samsung Game Pad, en spelkontroll med bluetooth och fäste för mer eller mindre alla Samsungtelefoner från Note 3 och nedåt i storlek. Tillsammans med kontrollen har Samsung även fixat en speciell spelportal där du både köper och startar spel som har stöd för kontrollen.
Dosan i sig är dock ganska mycket av en besvikelse. Hela konstruktionen är ihålig, om än ganska bekväm. Alla knappar gör ett helt okej jobb och det finns även en specialknapp som automatiskt tar dig till spelapplikationen.
Däremot är de tre styrdonen en närstudie i frustration. Trots att handkontrollen är hyfsat tjock har Samsung gjort samma sak som Sony gjort till PSP och Vita för analoga styrspakar, det vill säga en platta som mest flyter runt i en lite cirkel snarare än att vara en riktig spak. Men medan Sony gjort ett riktigt bra jobb med den här lösningen känns Samsungs motsvarighet (eller motsvarigheter, då det finns två av dem) ganska sladdriga och riktigt oprecisa. Styrkorset fungerar betydligt bättre, men även det är byggt efter samma ”flytande” koncept som ersättarna för de analoga spakarna, vilket mest känns konstigt. Det gör givetvis spel som Sonic 4 och King of Fighters betydligt enklare att hantera än vad de någonsin var med skärmkontroller, men vi påminns hela tiden om hur pass mycket bättre det skulle kunna vara. Med en så pass ihålig konstruktion borde Samsung inte haft några som helst problem att bygga in någorlunda riktiga analoga spakar utan att göra enheten tjockare alls.
Spelkontroller till mobiler försöker lösa ett problem som spelutvecklarna själva försökt bygga runt i flera år, men det här försöket behöver betydligt längre tid på sig att mogna innan vi ska ta det riktigt på allvar.
