Så gott som vartenda litet ögonblick när jag inte har något vettigare att ta mig för spenderar jag med att snabbkolla mejlen och meddelandena på mobilen. Till och med dasslitteraturen har jag bytt ut mot mobilen. Jag är också i det närmaste maniskt beroende av att se vilka som gillar mina inlägg på Facebook, och även om jag hittills inte har blivit nåt särskilt stort fan av Twitter så är jag en junkie på Instagram. 

Jag är inte ensam om det. Nästan vart jag än vänder blickarna när jag går på stan, sitter på bussen eller står i kön till kassan på Coop, så ser jag folk – företrädesvis ungdomar och folk upp till nånstans i lägre medelåldern - stå eller sitta med böjda nackar, bekvämt bedövade från omvärlden i riktiga livet och helt insjunkna i den digitala sfären.

Mobilstress: Inte utan min telefon

En hel generation med böjda nackar över skärmarna. Titta upp en kort stund och reflektera över det nästa gång du tar spårvagnen, tunnelbanan eller tåget. 

I en tillvaro där så väl yrkesliv som sociala nätverk för väldigt många allt mer präglas av digitala kontakter, där vi har hela våra liv i bilder på Facebook och alla våra mejl och kalenderuppgifter lagrade hos Google, så kan det vara svårt att kunna koppla från, tagga av och koppla av.

Så nu rätar jag på nacken, drar på semester och kommer inte kolla vare sig mejl eller Facebook. Åtminstone inte på flera dagar.