Krönika
Batteriutveckling hämmar innovation
Våra telefonskärmar blir allt bättre och processorerna allt snabbare. Men förbättringen av batteritiden hinner inte med. När batteritiden förbättras långsammare än allt annat i mobilen bromsas utvecklingen av nya mobiltjänster.
2007 släpptes två telefoner som var för sig definierade vad vi kommit att förvänta oss från en telefon sedan dess. Nokia N95 hade en kamera som kunde jämföras med en kompaktkamera, snabb dataförbindelse, GPS, och man kunde installera program på telefonen. Apple Iphone hade en stor pekskärm med intuitivt användargränssnitt. Bägge telefonerna behövde laddas dagligen.
Nokia N95 hade ett batteri med en kapacitet på 950 milliamperetimmar (mAh). Iphones batterikapacitet var aldrig offentlig, men reservbatterier från tredjepartstillverkare har en kapacitet på 1 300 mAh, en rimlig skillnad med tanke på att batteriet är större.
På sex år har telefonerna i stort sett hållit samma uppsättning funktioner, men utökat kapaciteten rejält. Processorerna har fått 3–4 gånger högre klockfrekvens och fyra kärnor i stället för en. Antalet pixlar på skärmen har mer än tiodubblats, och skärmen har blivit större och ljusstarkare.
Med batteriet har inte lika mycket hänt.
Jag fick en gång lära mig att litiumjonbatterier, den teknik som används i mobilbatterier, har en utveckling där man förbättrar kapaciteten med cirka 10 procent om året. Med den takten skulle det batteri som hade en kapacitet på 1 300 mAh 2007 ha 2 300 mAh i dag. Det matchar rätt bra de 2 600 mAh som finns i Samsung Galaxy s4:s förmodligen något större batteri.
Om telefonens specifikationer tiodubblats samtidigt som batterikapaciteten fördubblats får man ändå säga att det ligger en hel del imponerande arbete med strömoptimering bakom att våra telefoner inte fått sämre batteritid sedan 2007. Men bättre har det inte blivit.
Att behöva ladda våra mobiltelefoner varje natt har vi vant oss vid, men för de flesta av oss går nog smärtgränsen där, vi vill att telefonen klarar en arbetsdag utan att behöva laddas, och det gör den vid normalt användande. Givet att vi inte använder oss för mycket av nya och innovativa tjänster.
En smartphone erbjuder ju verkligen unika möjligheter. Men gör man en app som arbetar i bakgrunden och dessutom regelbundet kopplar upp sig mot internet äter den mycket ström.
Jag föreställer mig att detta är ett genuint och stort hinder för utvecklande av nya mobiltjänster. Ett antal geniala idéer blir liggande i skrivbordslådan trots att all teknik för att genomföra dem finns på plats, för att de skulle dra för mycket ström.
Något tekniskt genombrott finns inte inom synhåll. Samma år som N95 och Iphone släpptes delade Mobil ut en Guldmobil till företaget Myfc för årets innovation. Myfc lovade inom kort billiga bränsleceller som alternativ till batterier, med betydligt högre kapacitet. Det lovar Myfc även 2013. Kalla mig avtrubbad, men min tro på att bränslecellerna snart ersätter batterierna har mattats rejält sedan 2007.
Det rapporteras även regelbundet om tekniska genombrott för litiumjontekniken eller andra batteritekniker som ska öka på kapaciteten. I praktiken har dessa hittills tagit så lång tid att kommersialisera att de ryms inom ramen för den årliga förbättringen av batterikapacitet på 10 procent.
Och denna ökning äts alltså ständigt upp av höjda klockfrekvenser och fler pixlar på skärmen att driva. Kanske hade vi som användare varit gynnade av lite mindre skärmar och lägre klockfrekvenser men fler geniala tjänster?
