Test: Xiaomi Watch 2 Pro med Google Wear OS

Att nya smartklockan från Xiaomi kör Wear OS innebär redan från start att den har en rad fördelar. Den integrerar så klart bra med alla moderna Android-telefoner, inte bara Xiaomis egna. Funktionsmässigt finns det dock undantag från detta vilket jag ska återkomma till. Jag testar den framförallt kopplad till en Samsung-telefon. Tack vare Wear OS finns en hel del av Googles-appar som Google Maps, e-post via Gmail, mobila betalningar i butik med Google Wallet och kanske viktigast, Googles röstassistent tillgänglig direkt i klockan. Den gör det enkelt att få snabba svar,sätta en timer eller kanske fråga om vädret utan att behöva starta en app. Att klockan kör Wear OS innebär även att Googles appbutik finns här så jag kan ladda ner Spotify med möjlighet att lyssna på min musik även i offlineläge och det finns en hel rad träningsappar att ladda ner. 

Apputbudet har kanske inte ökat så mycket som man hade trott, men här finns i alla fall det viktigaste.

Vet vad vi kan vänta oss

Med nya Wear OS vet vi efter ett par års erfarenhet vad vi kan vänta oss. Googles Pixel-klocka gjorde sin entré i Sverige i höstas och där är det Fitbit som sköter hälsorapporteringen. Här i Xiaomi Watch 2 Pro är det appen Mi Fitness som sköter allt. Just när jag säger “allt” så innebär det inställning och inkoppling av själva klockan, träning,sömn- och hälsorapportering, precis som Samsung Health gör i Samsungs smarta klockor.

Jag har använt Xiaomi Watch 2 Pro i flera veckor, ungefär ett träningspass i någon form per dag, sömnmätning och vardaglig användning. Xiaomi släpper ingen LTE-version av klockan på den svenska marknaden, så den enda som finns kan alltså inte koppla upp sig direkt mot mobilnätet utan är beroende av wifi eller att du har telefonen med dig.

När det gäller träningen, som ändå får sägas vara de flesta smartklockors huvudgren idag, så sköter sig Xiaomi-klockan relativt bra. Jag reagerar på att den dels tar en stund på sig att hitta gps när jag ska registrera löprunda eller promenad, så jag får vänta uppåt 30 sekunder ofta innan den signalerar grönt ljus. Jag kan visserligen välja då att starta mätningen innan gps-positionen är hittad och då får jag istället en notis på armen när klockan hittat plats. Det brukar inte påverka exaktheten i mätningen särskilt mycket. Tittar jag i efterhand på kartan där mina löppass är inritade så har klockan med god precision ritat i, precis på vägen jag sprungit. De gånger jag haft en annan klocka samtidigt, på andra armen då, så har de signalerat genomförd kilometer nästan exakt samtidigt, bara med någon meters skillnad, så här håller Xiaomi jämn takt med konkurrenterna.

Under själva löppassen dock, eller promenaden om det gäller det, så visar inte klockan direkt mina träningsdata så jag måste klicka på skärmen för att se det. Det räcker inte med att lyfta armen och bara titta. Väl hemma igen så kan jag se träningspassen i telefonen, men jag tycker Mi Fitness-appen brister i analys. Den visar framförallt rena, insamlade data, men gör ingen ansträngning för att förklara, se trender och samband eller ge råd för hur jag ska förbättra mig.

Här tycker jag generellt att Wear OS har en svaghet och det är just att systemet har olika hälsorapportering hos olika klocktillverkare. På en mer samlad plattform hade Samsung-användare kunnat jämföra sig enkelt med dig som har Xiaomi-klocka eller Google Pixel Watch, men nu blir varje tillverkares användare strandsatta på öde öar och kan inte dra nytta av gemenskapen. Pixel Watch kan dra nytta av Fitbits samlade erfarenhet och stora användarbas, Samsung har även de en upparbetad skara användare. Xiaomi har en funktion för att tävla mot andra Xiaomi-användare, men den är begränsad på flera sätt. Visst kan jag dela mina träningsdata från Xiaomi med Strava till exempel, men det här är ändå en möjlighet som går förlorad, att Xiaomi själva skulle kunna göra betydligt mer för att skapa värde av den data som samlas in.

Som helhet

Om vi tar en helhetssyn på klockans funktioner känns den på flera punkter ofärdig. Klockan kan inte mäta EKG, vilket skiljer den från de flesta smartklockor idag. Den kan mäta kroppens sammansättning som även Galaxy Watch gör, och då får jag ut procentsatser på till exempel mängden fett och vatten i min kropp. Det här mäts genom att jag med två fingrar rör de två knapparna på sidan av klockan under några sekunder. Blodsyrehalten går också bra att mäta, då behöver jag bara sitta still och låta klockan göra jobbet. Sämre går det dock när jag startar temperaturappen. Bär klockan i mer än tio minuter, säger den och den ger samma felmeddelande även när jag försöker mäta efter att ha haft på mig klockan hela dagen. Inte en enda gång under testperioden lyckas jag få en temperaturmätning. 

När jag sedan startar kamera-appen som ska låta mig ta bilder med kameran i telefonen, men trycka av på lite distans direkt från klockan, blir det också stopp. Den fungerar inte med min telefon, är det enda meddelande jag får. Under en långpromenad dör batteriet och då försvinner hela träningspasset. Vid flera tillfällen vibrerar klockan utan att visa någon anledning och någon gång startar den om spontant. 

Barnsjukdomar som de här såg vi även när Samsung var nya på Wear OS-plattformen. Xiaomi lägger en bra grund, med fina hårdvara när det gäller såväl prestanda som skärm och själva utförandet av klockan. Men de ligger efter när det gäller att utnyttja den hårdvaran till något användbart och alltför många gånger drabbar det dig som användare. En ambitiös mjukvarusatsning skulle kunna åtgärda problemen men utan en sådan är klockan inget vi kan rekommendera, relativt lågt pris till trots.