Vi åsidosätter hela argumentationen om huruvida en smartklocka faktiskt är användbar och i så fall till vad för en stund här (och att den bara vill prata med Galaxy Note 3 för stunden). Istället tittar vi på vad Samsungs första smartklocka Galaxy Gear fixar, och hur den känns att använda.

Armbandet är närmast extremt stelt, vilket ställer till problem både vid första anpassningen till handleden, men främst när vi ska para den med telefonen. Den hittills enda kompatibla telefonen, Galaxy Note 3, är som bekant ganska stor. För att para ihop de båda enheterna måste Gear placeras i sin laddningsdocka (där sitter nämligen NFC-chippet) och sedan ska baksidan på dockan petas mot telefonens baksida för att hopparningen ska fungera. Som tur är behöver det bara göras en gång, för det känns nästan som om armbandet ska gå av när vi gör det.

Galaxy Gear frigörs i framtiden

Väl igång tar det oväntat lång tid innan vi faktiskt bryr oss om klockan, eftersom alla inställningar och extra appar sköts via telefonen. Precis som utlovat finns det en hel del appar att ladda ner till telefonen, även om vi inte riktigt ser poängen alls med hälften av dem. Efter att ha fyllt klockan med lite olika appar för träning, kost, Ebay, vinidentifiering, Foursquare och liknande konstaterar vi snabbt att väldigt många av dem är fantastiskt buggiga. Runtastic och Runkeeper sköter sig som de ska, likaså Vivino och Foursquare. Webbradio och Myfitnesspal antingen tvärhänger hela klockan eller fungerar helt enkelt inte och resten är något slags halvsluddrigt mellanting.

Hittills har vi inte lyckats dressera klockan till att visa notiser från mail eller sociala medier (även om kameran gladeligen vill dela till det senare), men sms fungerar, om än ganska segt. Telefonsamtal vill helst av allt ruttas till klockans inbyggda högtalartelefon, men det lär vara ganska enkelt att fixa till när vi väl vant oss.

Galaxy Gear: Framtiden i en smart klocka

Stämplade bilder

Det är lite det som är grejen med Gear, när vi väl vant oss. Navigering känns väldigt ovant, även om vi kört Motorolas gamla Motoactv rätt hårt tidigare med liknande styrning. Att vrida handleden lite lätt för att slå på skärmen och faktiskt se tiden (det är ju en klocka trots allt) har hittills aldrig funkat när det behövs, men däremot har klockan slagit på skärmen ett tiotal gånger medan vi skrivit den här texten. Även om undertecknad gladeligen spänt fast allehanda löparklockor, Pebbles, Motoactvs, GSM-klockor och allt annat på det ämnet på armen under ett flertal år nu känns det ändå väldigt ovant genomgående med hur bäraren ska få klockan att göra vad vi faktiskt vill. Det är troligen, och förhoppningsvis, en vanesak, men det känns väldigt förvirrat.

Slutligen har vi en av huvudanledningarna till att armbandet är stelt som en spik, kameran. Det går att fota med klockan, alltid med ljud på för att inte göra spionpryl av det hela, och det går att filma 15-sekundersklipp med den (där helt utan indikationsljud konstigt nog). På något sätt ska bilderna överföras automatiskt till luren, men det är tydligen ytterligare något vi behöver fundera ut hur det fungerar. Efter en manuell överföring (det finns fyra gigabyte utrymme i klockan, så du hinner spara rätt mycket innan det tar stopp) kan vi konstatera att kameran mest är där för att vara skojig och inte för att vara direkt fantastisk (kolla in sista bilden i bildspelet här ovan för exempel). Störande nog stämplas alla bilder med en Gear-logga… men det kanske också går att dressera bort på något sätt.

Galaxy Gear tar hjälp av filmhistorien

Första intrycket är således att tredjepartsappar är ruskigt välkommet, men för det mesta rejält buggigt. Klockan i sig och dess grundfunktioner känns väldigt förvirrade och inkonsekventa och du behöver definitivt lära dig en hel del innan den gör som du vill.

Vi återkommer inom kort med ett fullständigt test av Galaxy Gear.