Surfplattor har liksom mobiltelefoner dragit iväg i pris. Ja, faktiskt ännu mer än mobiltelefoner. I dag kan du hitta allt från plattor för under tusenlappen som bara knappt orkar lösa grundläggande uppgifter till lyxutföranden av Apples Ipad Pro för drygt 30 000 kronor. För att det här testet ska säga något måste vi alltså sätta ramar. Vi har valt segmentet lite mer påkostade surfplattor, från 5000 till 10 000 kronor. Utanför hamnar då Apples lyxplattor i Ipad Pro-serien samt den uppsjö av billigare Android-plattor som kanske får bli föremål för ett senare jämförande test.
I denna nisch för lite mer ambitiösa surfplattor hittar vi förstås Apple som har med senaste versionerna av både vanliga Ipad och Ipad Air. Även Samsung har flera modeller. Här har vi tagit med toppmodellen Galaxy Tab S7 Plus som precis kommer in i prisintervallet, samt den helt nya Tab S7 FE. Lenovos mest ambitiösa surfplatta Tab P11 Pro är också med, och så en udda fågel, Microsofts Surface Go 2 som är en PC i surfplatteformat.
Samtliga plattor i testet finns med och utan egen sim-kortsplats för mobilnätsanslutning. Som vi ofta påpekat i tidigare sammanhang är det en rätt dyr lyx att välja platta med egen mobilnätsuppkoppling när det är så lätt att använda mobilen som hotspot. Du får inte bara en extra månadskostnad för ett till mobilabonnemang, utan tillverkarna av surfplattor tar också oftast saftigt betalt för denna extrafunktion. Vi rekommenderar därför generellt wifi-varianten om du inte får tag på varianten med mobiluppkoppling till ovanligt bra pris.
Vad använder man en surfplatta till? Enkelt uttryckt saker där man gärna har en större skärm än vad mobilen har. Att surfa på nätet givetvis, och att läsa dokument, men även se på film. Eftersom den stora skärmen är den främsta egenskapen som skiljer surfplattan från mobilen är den också plattans viktigaste egenskap. Tittar ni på film tillsammans blir även högtalarna viktiga.
Mobilen har blivit den viktigaste spelkonsolen, och många spel gör sig ännu bättre på surfplattans större skärm. Här blir plattans prestanda också viktig. Använder du plattan mer än bara då och då blir batteritiden viktig, liksom hur lång tid det tar att ladda plattan igen när batteriet tagit slut. Då spelar också plattans utforming roll. Är den bekväm att hålla i? Kommer man lätt åt skärmen av misstag? Är den så tung att man blir trött av att hålla den längre stunder? Andra saker vi tittar på är om systemet är lättanvänt och kraftfullt, vad det finns för tillbehör till plattan och om den ger bra värde i förhållande till vad den kostar.
Apple Ipad 10.2 tum (8:e generationen)
Apples billigaste Ipad-modell känns lite grann som slutet av en era. Formspråket med lite mjukt rundad aluminiumbaksida och en skärm med rätt tjocka kanter på sidorna och en hemknapp med fingeravtrycksläsare i introducerades med Iphone 6 för sju år sedan, och har fasats ut till förmån för en mer kantig formgivning och mindre ramar i nästan alla andra Apple-produkter. Men gammal är inte nödvändigtvis dåligt i det här fallet. Visst känns det ovant att gå tillbaka till fysisk hemknapp när man vant sig av med den, och det känns som man får lite skärm i förhållande till storleken, men utformningen gör plattan skön att hålla i och minimerar risken att man trycker på skärmen av misstag. Att plattan har samma format som föregående modell från 2019 gör också att det finns ett rikt utbud av skyddande skal och tangentbord, både från Apple och tredjepartstillverkare.
Skärmen är bara lite mindre än den på Ipad Air, men att den är billigare märks, kanske främst när man tittar på skärminnehåll med mycket svärta i bilden. Då ser man att det är en bakgrundsbelyst LCD-display och mer än på någon annan skärm i testet ser det svarta blåaktigt ut. Formatet är 4:3, bra för äldre teveserier och dokument, men tittar du på film och nyare teveserier blir bilden mindre medan mycket av skärmen går outnyttjad. Ipad 10.2 har stereohögtalare, men de är dumt nog bägge placerade i kortsidan där de inte ger någon stereoeffekt. Ljudet är också rätt tunt och vasst, och plattans högtalarljud är sammantaget testets sämsta. Här finns i alla fall hörlursuttag.
Apples Ipad OS är en version av Ios för surfplattor med en del smarta tillägg i form av appgenvägar och widgets, och plattan är trevlig att använda som just surfplatta. Funktionerna för ett mer datorlikt användande med appar i fönster är däremot bökiga att använda, och plattans gränssnitt känns dessutom en smula schizofrent med både svepgester och hemknapp.
När Apple vill spara på pris och prestanda sätter man in ett chipset som är ett par år gammalt, som här, men även ett gammalt Apple-chipset är snabbare än de flesta mellanprischipset till Android. Apples system är dessutom inte särskilt krävande, så prestandamässigt känns Ipad 10.2 inte det minsta budget. Batteritiden imponerar inte med bara lite över fem timmars skärmtid på full ljusstyrka, men Apples system är i alla fall strömsnålt i standbyläge, och du kan ofta lägga ifrån dig plattan en vecka utan att stänga av den och den är fortfarande laddad när du använder den igen.
Det är sällan man gör ett jämförande test av produkter där Apples alternativ är billigast, men här är det faktiskt så. Visserligen är det främst varianten med 32 GB lagringsminne som sticker ut, på tok för lite om du ska göra mer än bara surfa och läsa lite dokument och e-post på plattan, eftersom det inte finns plats för minneskort. Men även i sitt utförande med 128 GB lagring är det en klart prisvärd platta. Skärmen är lite mindre än de andra i testet och lite sämre än snittet, men inte så att det stör. Den största svagheten är i stället högtalarljudet vid filmtittande.
Plus: Prisvärd
Minus: Högtalarna
Apple Ipad Air (4:e generationen)
Senaste generationen av Ipad Air är snarlik den mindre Ipad Pro till designen, och det ligger nära till hands att tro att alla Ipads kommer att se ut så här inom kort, även nästa vanliga Ipad och Ipad Mini. Det rör sig om en kantigare formgivning som inte ligger lika skönt i handen, men designen känns ändå mer konsekvent och i linje med användargränssnittet än för vanliga Ipad. Ett exempel är fingeravtrycksläsaren som sitter i av/påknappen. Eftersom plattan är symmetriskt utformad kan det vara svårt att känna vad som är upp och ner, men en grafisk indikator på skärmen visar var du ska trycka för att låsa upp plattan. Plattans storlek känns som en lyckad kompromiss mellan lätt, smidig och stor skärm. Det enda som känns otidsenligt är att ha selfiekameran på kortsidan, vilket är avigt om man använder den till videokonferenser.
Skärmen håller märkbart högre klass än den på vanliga Ipad, med mindre ljusläckage i det svarta på skärmen, men den håller inte samma klass som testets bästa skärmar. Liksom för vanliga Ipad har Apple ett mer fyrkantigt skärmformat för plattan vilket är lite sämre för att titta på nyare film men bra för att använda plattan i stående läge eller se äldre teveprogram.
Ipad Air har fyra högtalaröppningar, men bara två av dem innehåller faktiskt högtalare. De ger en bra stereoeffekt och har rejäl maxeffekt, men ger tunnare ljud än de plattor i testet som har fyra högtalare. De får dessutom hela plattan att vibrera så att man blir domnig i fingrarna efter ett tag. Headsetuttag saknas här till skillnad från den billigare Ipad, och ingen adapter följer med.
Ipad Air har samma form och storlek som den mindre Ipad Pro och kan använda samma tillbehör. Det innebär Apples utmärkta skal och tangentbord, pekpennor, och en stor mängd tredjepartstillbehör. Ett särskilt omnämnande går till Apples Magic Keyboard som finns till Ipad Air men inte till vanliga Ipad. Magic Keyboard ger en känsla av att ha en riktig laptop med skärm, men det kostar flera tusen och väger nästan lika mycket som själva surfplattan.
Ipad OS i plattan behöver förmodligen ingen vidare introduktion. De flesta svenskar är vana vid och trivs med systemet i iphone, och Ipad OS bidrar med lite fler användbara genvägar till information eller appar som gör sig bra på den större skärmen. När det kommer till att dela upp skärmen mellan flera uppgifter, vilket börjar falla sig naturligt när man kopplar till tangentbord och pekplatta, är det mer begränsat än övriga plattors system. Det är så bökigt att ha två appar uppe bredvid varandra att jag sällan ens försöker.
Ipad Air är testets snabbaste surfplatta. Sett till flytet i systemet märker du egentligen ingenting av det, för de flesta användningar känns den vanliga Ipad precis lika snabb. Men om surfplattan ska vara familjens spelmaskin för grafiktunga spel är denna platta det bästa valet.
Däremot är batteritiden chockerande dålig. Apple har inte lyckats göra sin platta tunn och lätt utan att kraftigt banta batteritiden, och skärmtiden är bara hälften av vad du får från de bästa i testet.
Apple Ipad Air är ett kliv upp i egenskaper jämfört med vanliga Ipad, men kanske ett ännu större kliv i pris. beroende på version betalar du nästan det dubbla. Det är inga tvivel att du får en bättre platta för pengarna men det känns inte som om du får en dubbelt så bra platta.
Plus: Formatet
Minus: Batteritiden
Lenovo Tab P11 Pro
Lenovos bidrag till testet är ett attraktivt paket, på pappret och i praktiken. Formgivningen är snarlik Ipad Air, men med ett mer långsmalt skärmformat. Formatet gör sig bättre för film, och den lite mindre och smidigare storleken gör att det känns mer naturligt att använda plattan i stående läge än det gör med Samsungs plattor i testet.
Skärmen i Lenovo Tab P11 Pro är av Oled-typ, vilket är ovanligt i surfplattor, i synnerhet till detta pris. En anledning till att det är ovanligt är att det är svårt att få tillräcklig ljusstyrka på en större skärm, men Lenovos platta håller här samma klass som de andra i testet när det kommer till ljusstyrka. Den stora fördelen med Oled-skärm är att det svarta verkligen blir svart och skärmen inte skiftar färg när man tittar på den ur olika vinkel. Jag tycker att detta märks ännu mer på en surfplattas stora skärm än på en mobil, och den enda skärmen i testet som överträffar den på Lenovo Tab P11 Pro är skärmen på Samsung Galaxy Tab S7 Plus, även den en oled-skärm.
Samma sak gäller högtalarna som är fyra stycken placerade runt skärmen. De ger ett maffigt och rikt stereoljud, och återigen är det bara Tab S7 Plus som är bättre, och det med liten marginal. Jag saknar både headsetuttag och en adapter till headset när det nu inte finns något 3,5 mm-uttag.
Lenovos system är en rätt standardiserad version av Android 10. Tyvärr saknas Android 11 till plattan när detta skrivs. Det främsta tillägget är det så kallade produktivitetsläget, det vill säga en funktion där du kan få appar i fönster med en list med öppna appar i botten precis som på en dator. Läget är väl utfört, men gör sig förstås bäst med ett tangentbord och pekplatta. Lenovo säljer ett sådant tillbehör och det är utmärkt, med min enda invändning att det fäster lite för löst i plattan för att man ska vilja ha den i knät. Även pennan som finns att köpa till håller hög klass för de som gillar ritpennor.
Chipsetet Snapdragon 730G som driver plattan är ett av testets svagare, även om Samsung Galaxy Tab S7 FE, Surface Go 2 och Lenovo Tab P11 Pro alla har väldigt likartad prestanda. I praktisk användning märker man sällan av att plattan skulle vara långsam, men i tillämpningar som förlitar sig på mycket 3d-grafik, främst då spel, märker man att det inte är ett toppchipset som sitter i plattan. Minnet på 6 GB och lagringen på 128 GB med plats för minneskort känns generösa för priset.
Den något svaga prestandan kompenseras delvis av testets bästa batteritid. Man skickar även med en laddare med lite bättre effekt så att det går på under tre timmar att ladda plattan till fullt.
Lenovo Tab P11 Pro är en av testets billigare plattor, samtidigt som den känns som en av de mest påkostade med den utmärkta skärmen och de fyra högtalarna. Det gör den till testets mest prisvärda surfplatta.
Plus: Skärmen, Högtalarna
Minus: Grafikprestanda, Äldre systemversion
Microsoft Surface Go 2
Microsoft Surface Go 2 är den udda fågeln i detta test. För visst har Microsofts Surface-serie många likheter med surfplattor, även om man så att säga kommer till ämnet från motsatt håll, men Surface-enheterna är vanligen ett nummer större och dyrare för att direkt kunna jämföras. Men det gäller inte Surface Go-serien, som till mått, vikt och pris ligger mycket nära Apples Ipad 10.2.
Designen på Surface Go 2 är trots det mindre formatet mycket lik alla Surface sedan den första. Det involverar en baksida i magnesium med ett steglöst utfällbart stativ. I praktiken lär man sig raskt att även använda stativet som ett slags handstöd, och lösningen är så praktisk och bekväm att det egentligen är obegripligt att inga andra surfplattetillverkare försökt sig på att kopiera den. Apples skal med sitt origamistativ känns bara bökigt vid jämförelse.
Skärmen är testets mest lågupplösta men har ljusstyrka i klass med de andra, och är om något bättre på att kompensera LCD-teknikens brister än de andra plattorna i testet. Skärmen flankeras av stereohögtalare som har bra ljudåtergivning men lite för låg maxvolym.
Microsofts tangentbordslock som de säljer separat hör till de bästa du kan få tag på, med utmärkt tryckkänsla och pekplatta. Med tangentbordet är Surface Go 2 verkligen en fullfjädrad dator, och det klickar fast magnetiskt mot skärmens nederkant så att du får ett lutat tangentbord som är tillräckligt stadigt för att användas i knät. Microsoft har även en utmärkt pekpenna.
Microsofts system Windows 10 är överlägset i sin hantering av fönster, webbläsarflikar med mera om du vill använda plattan som dator. Som surfplatta är det en annan femma. Det finns ett särskilt surfplatteläge som gör det lättare att använda pekskärm istället för pekplatta för att styra gränssnittet, men det är inte särskilt bra. Jag har problem med att skärmtangentbordet inte kommer fram när jag behöver det, eller att inmatningar från skärmtangenbordet inte når fram till rutan jag ska fylla i, eller att tryck på skärmen helt enkelt inte registreras så att jag får trycka flera gånger. Det är ganska många år sedan Microsoft lanserade sitt pekskärmsgränssnitt och det borde vara bättre än så här.
Mmicrosoft Surface Go 2 säljs med två processorutföranden, en Pentiumprocessor eller en Core m3, bägge från Intel. Det brukade vara en självklarhet att även en relativt medioker datorprocessor var snabbare än ett mobilchipset, men det är inte längre fallet. Även det bättre av dessa två chipset ger således svag prestanda jämfört med andra surfplattor i testet, och det är inte utan att du märker av det även vid normal surfplatteanvändning. För tyngre sysslor som spelande är Surface Go 2 inte att rekommendera. När det kommer till batteritid och laddhastighet behöver Microsoft i alla fall inte skämmas.
Som billig dator betraktad ser Surface Go 2 vid ett första ögonkast rätt prisvärd ut, men då det är Core m3-varianten du vill ha och med ett tangentbord till kommer du upp i närmare 10 000 kronor, och det får nog sägas vara för mycket för vad du får, oavsett om du ser Surface Go 2 som en surfplatta eller dator.
Plus: Stativet, Tangentbordstillbehöret
Minus: Prestanda, Surfplatteläget
Samsung Galaxy Tab S7 FE
FE i namnet står enligt Samsung för Fan Edition, men det är svårt att se att Samsung konsulterat sina lojala kunder om hur de vill ha sin surfplatta om de kom fram till detta. Det är intressant att jämföra Galaxy Tab S7 FE med Tab S7 Plus nedan, för de är verkligen väldigt lika till det yttre. Tab S7 FE är ett par tusenlappar billigare, och det känns lite som man tagit en Tab S7 Plus och bytt ut lite delar här och där för att få den billigare. Resultatet är en ojämn platta.
12,4 tums skärm är stort för en surfplatta, och 608 gram är tungt att hålla i om du till exempel tittar på film. 16:10-formatet känns rätt långsmalt och är bra för film men i kombination med att skärmen är så stor och plattan så tung känns den obekväm att använda i stående läge. Tab S7 FE har stereohögtalare, en placerad på varje kortsida. Jämfört med de fyra högtalare vissa plattor i testet har blir ljudet märkbart tunnare och klenare, men de duger ändå rätt bra till filmtittande.
Den största skillnaden mellan S7 Plus och S7 FE ligger i skärmen. Det är en LCD-display, som tydligt skiftar i ljusstyrka beroende på från vilken vinkel man tittar på den. För en så här stor skärm som man håller så pass nära ansiktet är effekten klart märkbar. Man märker också att uppdateringsfrekvensen liksom för de andra plattorna i testet som inte heter Tab S7 Plus bara är 60 hz så fort man skrollar. I det här testet hör den till de sämre skärmarna, även om storleken kan vara ett plus i sig för somliga.
Den Galaxy Tab S7 FE vi testat är försedd med 5g, och under testperioden fanns den endast i denna konfiguration, vilket avspeglas i tabellen och vår bedömning. Precis innan denna artikel gick up på webben släppte Samsung även Wifi-versionen i Sverige till ett rekommenderat pris av 6500 kronor, och den säljs endast med 64 GB internlagring. Detta utförande påverkar inte vårt slutomdöme.
I gengäld saknar Samsung Galaxy Tab S7 FE som enda platta i testet fingeravtrycksläsare, och för att låsa upp plattan är man hänvisad till att använda kod eller osäker ansiktsupplåsning i 2d.
Prestandan i Galaxy Tab S7 FE är inte imponerande men fullt tillräcklig för de flesta behov, åtminstone om du väljer 6/128 GB. Om du ska surfa och inte har för många flikar öppna samtidigt, läsa e-post, läsa och redigera dokument eller titta på film kommer du knappt märka skillnaden mot en snabbare platta. Tänkte du däremot spela grafiktunga spel eller har många flikar öppna samtidigt i webbläsaren kommer du att känna av begränsningarna. Det finns plats för minneskort om du behöver mer lagring.
I det så kallade Dex-läget öppnas appar i fönster och du får en mer datorlik användarupplevelse med en aktivitetslist i botten för att växla mellan appar. Det här läget gör sig bäst med Samsungs tangentbordstillbehör, men gillar du att använda surfplattan som dator så är Samsungs Dex inte bara en av de bästa lösningarna för det, utan den här skärmstorleken är också vad som krävs för att det ska bli njutbart på allvar att jobba med appar i fönster. Över huvud taget tycker jag att Samsungs One UI-system på Android 11 gör sig bra på surfplattor.
Är du en fan av Samsungs S-pen lär pennan som följer med Galaxy Tab S7 FE göra dig besviken. Till skillnad från pennan till Note-mobilerna eller till övriga plattor i Tab S7-serien är det här en helt passiv penna utan extrafunktioner, en förlängning av ditt finger helt enkelt. Lock och tangentbord är däremot desamma som säljs till S7 Plus.
Batteritiden, med över 8 timmars skärmtid med full ljusstyrka, är riktigt bra för testet.
De val som Samsung Gjort i Galaxy Tab S7 FE ger den ett drag av budgetkänsla, men 7200 - 7800 kronor är inte billigt för en surfplatta, vilket gör det till en av de minst prisvärda plattorna i testet.
Plus: Batteritiden, Systemet
Minus: Skärmen
Samsung Galaxy Tab S7 Plus
Samsung Galaxy Tab S7 Plus är tänkt att vara det bästa Samsung kan erbjuda i form av surfplattor, och det märks. Storleken, 12,4 tum, är inte för alla. Jag tycker att formatet gör den svår att använda i stående läge, men man har ändå gjort plattan så smidig man kan begära med så stor skärm. Ramarna är smala, men inte så smala att jag kommer åt skärmen av misstag, och plattan är tunn och lätt för sin storlek. En riktigt bra pekpenna med en del av de funktioner du hittar i Samsungs Note-serie följer med, och du kan köpa till ett riktigt bra tangentbordsskal. Den enda konstruktionsdetaljen jag inte är riktigt fäst vid är fingeravtrycksläsaren. Den är inbyggd i skärmen, visserligen rätt väl placerad för att nå den i liggande läge, men det är ändå bökigare att använda den än om den suttit i hemknappen som på Ipad Air eller Lenovo Tab P11 Pro. Jag saknar också headsetadapter när nu ett vanligt headsetuttag inte finns på plattan.
Skärmen står i centrum som sig bör på en surfplatta, och den är superb. Det är testets bästa skärm, och det med viss marginal. Det handlar inte bara om att det är en Oled-skärm där det svarta är riktigt svart, men som ändå har en ljusstyrka i nivå med de andra i testet. Den är också riktigt snabb, med en uppdateringsfrekvens på 120 Hz. Den som använt en mobil med snabbare skärmuppdatering har svårt att gå tillbaka, det känns helt enkelt billigare när skärmen blir suddig så fort man skrollar eller något rör sig. Den effekten är ännu mer märkbar på en surfplatta, åtminstone när skärmen är så bra som här.
Högtalarna är också testets bästa, även om marginalen till Lenovo här är mindre. Fyra högtalare är spridda runt skärmens kanter och de ger verkligen ett tydligt och djupt ljud.
Det vi sagt om Samsungs system One UI på Android 11 för Tab S7 FE gäller även här. Det är ett väl genomtänkt användargränssnitt som gör sig bra även på stor skärm. Det flyter på bra, och om du uppskattar Samsungs egna appar och tjänster har du tillgång till dem här. Och vill du ha en mer datorlik upplevelse med appar i fönster, gärna tillsammans med tangentbordslocket, gör Samsungs Dex-läge ett utmärkt jobb.
Samsung Galaxy Tab S7 Plus har ett av de snabbaste chipset som fanns att tillgå när plattan släpptes, vilket var förra året. Idag kan du hitta snabbare androidmobiler, men knappast snabbare Androidplattor. Jämför man med Apples plattor når man inte riktigt upp till samma nivåer, men vill du ha en spelplattform som är Androidbaserad är Galaxy Tab S7 Plus testets bästa val. Man vinner också över Apples alternativ när det kommer till hur mycket skärmtid man får ut på en laddning.
det är alltså inget tvivel om att detta är en utmärkt platta. Det är också en dyr platta, testets dyraste. Är den så mycket bättre att prislappen är motiverad? Nja. Man känner förvisso att man får mer platta, men jämfört med standarden övriga plattor i testet håller kan jag inte påstå att den är värd dubbelt så mycket eller mer som är fallet i vissa kombinationer. Det finns helt enkelt mer prisvärda alternativ i detta test.
Plus: Skärmen, Högtalarna
Minus: Priset
Skärm och ljud
Det går inte att komma ifrån att det är en klasskillnad mellan plattorna med Oledskärm och de med LCD-skärm i testet. 120 Hz-skärmen på Tab S7 Plus tar den dessutom ännu ett steg upp till en klass för sig. Detsamma kan man säga om högtalarna, där Lenovo P11 Pro och Samsung Galaxy Tab S7 Plus har det klart bästa ljudet.
Vinnare: Samsung Galaxy Tab S7 Plus
Konstruktion och tillbehör
Det är fyra plattor med väldigt likadan konstruktion, samt två som sticker ut. Bägge dessa har anor många år tillbaka, men där Ipad 10.2 mest känns föråldrad är Surface Go 2 uppenbart mer praktisk än de flesta andra. Apple har både det största utbudet av egna tillbehör och ett brett tredjepartstöd, men Microsofts egna tillbehör till Surface Go 2 är inte heller dumma.
Vinnare: Apple Ipad Air, Microsoft Surface Go 2
System
Tre system, där Apples är utmärkt som surfplatta men desto sämre om du vill använda plattan som dator. För microsoft är förhållandet det omvända, medan Androidplattorna lyckas ge dig en tillfredsställande upplevelse i bägge lägena. Samsung något bättre än Lenovo.
Apples prestanda håller en annan klass än både Microsofts hybriddator och Androidplattorna, men samsung kommer åtminstone i närheten med Galaxy Tab S7 Plus. När det kommer till batteritiden är förhållandet det omvända, där särskilt Ipad Air får skämmas för sin dåliga batteritid. Bäst kompromiss mellan dessa två egenskaper har Apples Ipad 10.2 och Samsungs Galaxy Tab S7 Plus.
Vinnare: Ipad 10.2 och Samsungs Galaxy Tab S7 Plus
Prisvärde
Plattorna i testet spänner över ett stort prisintervall, och en del ger mer värde för pengarna än andra. Apples Billigaste, Ipad 10.2 ger mer värde för pengarna än de flesta, men det är inte utan att man känner av budgetbegränsningarna ibland. Lenovo lyckas bäst med att ge dig det du vill ha i en surfplatta utan att priset drar iväg för mycket.
Vinnare: Lenovo Tab P11 Pro
Vinnare: Samsung Galaxy Tab S7 Plus
Det är skärmen som är viktigast för en surfplatta, och det känns passande att plattan med den bästa skärmen också slutar som testets vinnare totalt sett. En så här stor, eller för den delen dyr, surfplatta kanske inte är för alla, och vill du inte lägga så mycket är Lenovo P11 Pro nästan lika bra till en betydligt lägre prislapp. Hedersomnämnande går till Apple Ipad 10.2 som gör ett riktigt bra jobb med basbehovet för en relativt billig slant.
