Samsungs mellanprismodeller i A-serien har länge levt i skuggan av toppmodellerna i S-serien. Förra året fick de dock mer ljus på sig. Dels för att de blev storsäljare när folk började skygga för de allt högre priserna för toppmodeller, men också för att de börjat bli betydligt mer prisvärda i förhållande till vad man får. 2019 var något av en nystart för A-serien, vilket märktes på en ny nummerserie.
Samsung Galaxy A71 tillhör andra generationen efter denna nystart, och den följer i stort sett samma formel som föregångaren A70, men med förbättringar på de flesta områden. A71, liksom A70, är “den med stor skärm”, i A-serien. 6,7 tum för att vara exakt, men måttet är något missvisande. Samsung har i år gått all in på det ovanligt långsmala skärmformatet 20:9, vilket ger högre siffror när man som brukligt mäter skärmens mått på diagonalen, utan att skärmen behöver vara särskilt mycket större för det. Det här skärmformatet är något jag tolererar snarare än gillar, eftersom det gör mobilen mer topptung.
Oavsett hur man mäter är i alla fall detta en stor mobil, snäppet större än till exempel Galaxy S20 Plus, men jag som föredrar mindre mobiler blir ändå lite positivt överraskad över att den känns så pass smidig. Stor brukar även föra med sig tung och tjock, men här har Samsung ansträngt sig. Jag kan inte komma på många mobiler med så här stor skärm som väger under 180 gram. Telefonen har dessutom kapat lite på alla ledder jämfört med föregångaren A70.
En orsak till känslan av smidighet kan vara materialvalen, med ram och baksida i plast. Jag uppskattar verkligen de prioriteringar Samsung gjort här. Dels för att om jag vill ha en mobil som inte kostar 10 000 kronor så vill jag hellre att man behåller prestanda och skippar lyxiga material i stället för tvärt om, dels för att många faktiskt föredrar plast framför glas. Det har våra läsarundersökningar visat. Dessutom låter Samsung inte materialvalet hindra dem från att vara ambitiösa med designen. Baksidan har skimrande mönster precis som toppmodellerna trots att det är plast och inte glas.
Batteritiden har man inte prutat på, och jag får över 13 timmars skärmtid vid videouppspelning, vilket är utmärkt. Vi får också hörlursuttag och plats för både två sim-kort och minneskort samtidigt. Det inbyggda lagringsutrymmet på 128 GB känns fullt tillräckligt.
Bra även här
Om det är något Samsung konsekvent utmärker sig för är det bra skärmar, och det gäller även Galaxy A71. Den har en Super-amoledskärm, och att upplösningen stannar på full HD i stället för högre upplösning stör mig inte samtidigt som jag uppskattar att Samsungs färgåtergivning känns mer naturlig än andra tillverkares i denna prisklass. Vill du däremot ha högre skärmuppdateringsfrekvens än 60 hertz får du titta på toppmodellerna i S20-serien. För 5000 kronor hör denna skärm till de bästa du kan få.
Prestandan har förbättrats jämfört med föregångaren, och det Snapdragon 730-chipset som sitter i mobilen är det snabbaste du kan få under toppmodellchipseten och det gör att mobilen spinner på utan att någonsin kännas långsam.
Bättre och renare
Samsungs systemversion One UI 2.0 på Android 10 har fördelar och nackdelar. Att det kommer med en stor mängd förinstallerade appar är väl inte ett bekymmer ur lagringssynpunkt längre, men det gör systemet lite rörigare än det behöver vara, och särskilt i början bombarderas man med notifieringar och frågor om du vill aktivera olika Samsungtjänster. Det är en övergående fas, och One UI har betydligt bättre flyt och renare design än vad Samsung hade tidigare i sina system. Så länge man inte är direkt allergisk mot system som inte följer Googles rena Androidversion är det faktiskt lätt att tycka om One UI, med dess genomtänkta design där knappar man behöver interagera med huvudsakligen finns i botten medan de delar av skärmen som är svårare att nå med tummen viks åt information du inte aktivt behöver agera på. Det här är naturligtvis inte hundraprocentigt konsekvent. Du måste till exempel fortfarande svepa ner statusfältet från skärmens topp, något som är fullkomligt omöjligt att göra med en hand. På en så här stor telefon väntar man sig dock inte att det ska vara möjligt.
Imponerar mindre
Det mest uppenbara området där uppdaterat Galaxy A71 jämfört med A70 är kamerorna. Där föregångaren hade tre linser på baksidan har A71 fyra, en huvudkamera på 64 megapixel, en vidvinkelkamera på 12 megapixel, en fem megapixels makrokamera och en djupsensor på fem megapixel.
Utan att påstå att kamerorna är dåliga tycker jag att de imponerar mindre än de borde. Samsung är ju i konkurrens med Huawei kungar på mobilkameror i sina toppmodeller, och man tycker att denna kompetens borde sippra ner till mellanprismodellerna, kanske i form av kamerorna från förra årets toppmodell S10. Känslan här är dock snarare att man försöker skydda toppmodellerna från internkonkurrens genom att se till att mellanpriskamerorna inte når upp till samma nivå.
I alla fall har jag svårt att komma på någon annan förklaring till att exempelvis färgåtergivningen är märkbart sämre i Galaxy A71 än i Galaxy S10, som jag jämför med, vilket rimligen inte är beroende av vilken sensor eller lins man har, utan bara programvaran.
Bortsett från färgåtergivningen har huvudkameran ungefär samma upplösning i detaljerna som kameran i S10, men det är tydligt att den inte klarar sämre ljusförhållanden lika bra som S10. Bilderna känns också lite mer hårdprocessade. Vid videofilmning är bildstabiliseringen rätt dålig i normalläget, men det finns ett superstabil-läge som definitivt hjälper.
Makrokameran behövs, för huvudkameran är riktigt dålig på näravstånd eller att fokusera rätt vid närbildsfotografering. Men resultatet från makrolinsen blir sämre än närbilder från den vanliga kameran på S10. Jag hade också önskat att makroläget var något som växlades över till automatiskt vid behov. Nu måste jag gå in och välja makrokameran manuellt om jag vill ta närbilder.
Vidvinkelkameran gör sitt jobb men har märkbart sämre kvalitet än huvudkameran på A71, och djupsensorn gör ett bra jobb för bilder med artificiell oskärpa.
Det kan tyckas orättvist att jämföra kameran i Galaxy A71 med en toppmodell, om än från förra året, men jag gör det för att det sedan i höstas finns mobilkameror från till exempel Xiaomi som klarar av att leverera resultat jämförbart med S10 i den här prisklassen. Dessutom ofta med samma kamerasensorer från Samsung som den som sitter i den här mobilen.
Hade högre förväntningar
För en 5000-kronorsmobil är det här fortfarande inte en dålig uppsättning kameror, men känslan är ändå att Samsung, av alla företag, borde kunna lyckas bättre.
Jag skulle inte räkna kameran som en av mobilens svagheter. Faktum är att jag har svårt att komma på några sådana över huvud taget, med hänsyn till prislappen. Att det inte är en särskilt fickvänlig telefon ingår ju i förutsättningarna, och vill du ha en stor skärm är det här kanske det smidigaste alternativet på marknaden. Dessutom med bra prestanda och batteritid.
Frågor & svar
Hur är högtalarljudet? Bara en monohögtalare, men den är ändå rätt bra.
Var sitter fingeravtrycksläsaren? I skärmen. Som vanligt för mig fungerar den lösningen bara sådär.
Följer det med snabbladdare? Ja, en 25-wattsladdare ingår, vilket är en bit över snittet för laddareffekt.
Ett alternativ:
Stor mellanpris Xiaomi Mi Note 10 har jämförbar prestanda, bättre kamera och lyxigare materialval, men har inte lika bra skärm och är betydligt tjockare och tyngre.
Testbild
Färgåtergivningen kunde och borde vara bättre för kamerorna i Galaxy A71.
