Krönika: Därför misslyckades uppstickaren Neonode
Det är alltid lätt att vara efterklok, brukar det heta. För visst kändes det lovande när Neonode för första gången visade upp sin mobil, på Cebit-mässan i Tyskland mars 2002. Från Mobil var vi en av de första att delta i hajpen med artiklar som Ny svensk supermobil hetast på Cebit. Nu - nästan sju år senare - har Neonode gått i konkurs. Vad var det som gick fel?
I mars 2002 var Neonode verkligen en supermobil. I varje fall på pappret. Grundaren Magnus Goertz lovade mig på stående fot på mässgolvet att telefonen skulle komma ut senast till sommaren. För mig med viss vana kändes det lite orealistiskt att det bara skulle ta ett par månader att få luren klar, även om de hade hjälp av Microsoft. Men han var bergsäker. Trots att han bara hade en väldigt ofärdig prototyp i handen.
Även om Neonode N1 hade blivit försenad till hösten det där året 2002 hade den känts som en föregångare med sin pekskärm och sitt multimedia-fokus. Nu dröjde det över två år, till hösten 2004, innan den kom ut. Då var Neonode tyvärr förbisprunget.
Men det stora problemet var faktiskt ändå inte att Neonode N1 kom försent. Det stora problemet var att så många funktioner saknades. Nyckeln om man ska förstå Neonodes misslyckande är att de ville göra allt själva. Det är Neonodes innovatörer själva som tänkt ut hårdvaran, de hade en egen skärmteknik, de hade en egen teknik för inmatning. Till detta har skaparna bakom Neonode byggt ett helt eget grafiskt gränssnitt. I grunden ligger i och för sig Microsofts system Windows CE, men även detta är ett minst sagt egensinnigt val av system, eftersom varken Microsoft eller någon annan utvecklade exempelvis mms-funktionen eller andra basala telefonfunktioner för det operativsystemet.
Till och med mobilvärldens giganter som Samsung och Sony Ericsson har svårt att få ihop smartphones byggda på både egna system och egen hårdvara. Det kräver för mycket utvecklarresurser att göra allt själv. Ett exempel på hur svårt det kan vara är det svenska grafiska gränssnittet UIQ, som både Sony Ericsson och Motorola gått ihop kring. Trots dessa två mobiljättar bedömdes till och med UIQ vara för litet för att få plats på världsmarknaden, och lades nyligen ner.
Om folket bakom Neonode i stället hade nöjt sig med att bygga ett eget gränssnitt, men ovanpå vanliga Windows Mobile, så hade man sluppit utveckla alla telefonifunktioner själv. Nu fick man en övermäktig uppgift.
Snygga och smarta applikationer och grafiska gränssnitt är definitivt framtiden. Se bara på Iphone och alla roliga Iphone-kopior som strömmar fram nu. På så vis låg Neonode alldeles rätt i tiden, eller var rättare sagt före sin tid med sitt smarta tänkande 2002. Men i entusiasmen tog man sig helt klart vatten över huvudet. Att man lyckats överleva ända till nu är ändå lite av ett mirakel.
