Testrapport - Samsung S7220 Ultra B

Samsung S7220, eller Ultra B som den också kallas, är en diskret mobil. Det är lätt att missta den för ytterligare en budgetvariant av Soul-modellen, men Ultra B förtjänar en grundlig genomgång - det är då man hittar de trevliga nyheterna. Formatet är smidigt och när det gäller byggkvaliteten finns det inte mycket att invända. Jag kan sakna de fina metallhöljena från Soul och Soul B, men bland andra plasttelefoner behöver Ultra B definitivt inte skämmas. Materialet är lätt utan att kännas billigt och knapparna har riktigt bra känsla - inte minst kameraknappen där det är lätt att känna skillnad på "halvt tryck" för fokusering och den sista biten som krävs för att ta bilden. Samsung har lyckats bra med känslan i knapparna, men när det gäller layout och placering finns det ett par missar. Funktionsknapparna nedanför skärmen är väldigt små och sitter för nära mitten - innanför lurknapparna. Texterna och symbolerna som talar om vad ska hända när man trycker på funktionsknapparna ser ut att peka på lurknapparna istället vilket är ganska förvirrande i början. Det hade också varit lättare att hantera mobilen med en hand om Samsung flyttat upp knappsatsen någon millimeter från mobilens nedre kant.

När man slår på Ultra B märker man snabbt att den är bestyckad med något annat än en vanlig TFT-skärm. Tekniken som används heter AMOLED och består av mängder av små ljuskällor. Det ger en skärm med bra kontrast och fina färger oavsett betraktningsvinkel och dessutom låg strömförbrukning, men läsbarheten utomhus är inte lika imponerande. Ett tryck mitt på fyrvägsknappen öppnar huvudmenyn som uppdaterats med flashgrafik och animerade bakgrundsbilder. Bortsett från den nya grafiken är upplägget bekant - en huvudmeny med ikoner och undermenyer i form av enkla listor. Växlingen mellan menyval sker med en liten animation - en blixtsnabb sådan - så mobilen är kvick att arbeta med. Det finns egentligen bara två ställen där man hade önskat sig bättre hastighet. Javaprogram - till exempel Google Maps, startar långsamt och det tar några sekunder från att webbläsaren startat till att mobilen kopplat upp sig. Varje knapptryckning och menyväxling åtföljs av ett litet, men ljudligt, läte. Som tur är går det ganska enkelt att stänga av. Testexemplaret levererades med knappljuden aktiverade, men Samsung meddelar att knapparna kommer vara tysta som standard i de mobiler som når butikerna. Klickkänslan är tydlig i knapparna, så det extra knappljudet tillför inget som helst mervärde. Samtalshanteringen är välgjord och mobilen matchar siffrorna som matas in mot telefonbok och historik, så det är enkelt att återanvända nummer utan att behöva slå in alla siffror. Samtalslistorna är indelade i flikar, men informationen i telefonboken står i en enda lång lista för varje kontakt så det kan bli mycket vertikal bläddring om det finns många adresser och telefonnummer för en person. Ikonen för meddelanden på huvudmenyn tar dig vidare till en vy där sms och mms samsas under en kategori. När man skickar ett meddelande utgår mobilen från att det rör sig om ett sms tills man bifogar något - då omvandlas det automatiskt till ett mms. Meddelandehanteringen har ett ganska trist och spartanskt gränssnitt, men menyerna är tydliga. Valmöjligheterna när det gäller att bifoga objekt är riktigt bra och det går att nå allt från bilder till mallar, kalenderobjekt och smileys med några få knapptryckningar. Detsamma gäller mejlinställningarna. Tråkigt utseende, men snabbt och lättjobbat.

Ett fullständigt test av Samsung S7220 hittar du i nästa nummer av Mobil