Vill du ha en mobiltelefon som du vet inte är tillverkad med barnarbete eller till slavlöner, och där du vet att inga metaller i den är utvunna av afrikanska krigsherrar har du egentligen inget val. Det är den här telefonen som gäller. Tycker du att dessa saker är viktiga, men inte det enda viktiga, blir frågan knepigare. Får du ge upp någonting om du väljer Fairphone, och i så fall vad?
För det första är det en påfallande stor och klumpig telefon. Höjden och bredden är rätt standard, men en tjocklek på över centimetern hör till ovanligheterna i dag. Vikten på 168 gram sticker också ut. Om du alltid förser dina mobiler med ett skyddande plastskal är detta dock ett mindre bekymmer, eftersom det medföljande ytterhöljet i praktiken är just den sortens skyddande plastskal.
Det finns i olika färger, men vi kan rekommendera någon av de genomskinliga varianterna, då det definitivt skänker telefonen karaktär att man kan se rätt in i elektroniken. Det kan behövas, då den annars inte precis är snygg.
Annons
Skalet är förvånansvärt pilligt att ta av och på, men man behöver nog inte oroa sig för att ha sönder det. Skalet gör inte telefonen vattentät, men den borde tåla smällar rätt bra.
Annons
Innanför skalet hittar vi bland annat två sim-kortsplatser, minneskortplats och ett löstagbart batteri på 2420 mAh. Ja, allting annat är ju strängt taget också löstagbart. Förutom att telefonen ska vara tillverkad under juste förhållanden är den andra tanken med Fairphone 2 att den ska hålla länge, och vara enkel och billig att reparera, och kanske till och med uppgradera för att förlänga livslängden. I stort sett alla delar är försedda med tryckstift eller snäppkontakter som gör att du kan ta loss dem själv. Vi valde dock inte att börja med att plocka telefonen i småbitar, så vårt intryck av den biten får vänta till det fullständiga testet.
Med tanke på ambitionen att telefonen ska ha lång livslängd kan man ifrågasätta valet av chipsetet Snapdragon 801 som motor i mobilen. Det är ett vid det här laget två år gammalt chipset, och ett av de sista med 32-bitarsarkitektur innan man allmänt gick över till 64-bitarschipset. För två år sedan var en två år gammal Androidtelefon nästan oanvändbar, men det har hänt en del sen dess, och i de prestandatester jag gör klarar sig Fairphone ungefär som en ny mellanklassmobil, med 3d-grafik som främsta svagheten. Jag upplever inte telefonen som seg på något vis. Men jag undrar ändå hur den kommer att kännas om 2-3 år och hade tyckt att det varit klokare att välja något av Qualcomms mellanklasschipset som plattform.
Storleksjämförelse med en Xperia Z5
Man utlovar även uppdateringar av systemet (som är Android 5.1 i dagsläget) under längre tid, och därför hade jag väntat mig en väldigt ren och obehandlad version av Googles Android. Men där hade jag fel, Fairphone har lagt på ett eget användargränssnitt kallat Fairphone Onion. Ett väldigt eget användargränssnitt, är du inte lite extra mobilintresserad kan det nog vara svårt att vänja sig vid systemet, som har valt en klart annorlunda lösning för startskärmarna.
Men gränssnittet har definitivt sina poänger. När du startar en app för första gången ger det till exempel lite information om hur mycket appen påverkar din integritet med sina behörigheter, och du kan där och då välja om den får skicka notifieringar till dig.
Så här långt känns Fairphone 2 lite mer tekniknördig än väntat. Lite mer Raspberry Pi än telefonen för den som inte är teknikintresserad men vill göra ett rättvist val.
Är det något ni vill att vi ska titta särskilt noga på i det fullständiga testet? Skriv gärna och kommentera!
