Android och Ios hade från start stora skillnader, men har steg för steg vuxit sig allt mer lika varandra. Android var det oputsade operativsystemet med mycket valfrihet och möjligheter för dig som användare att själv anpassa, på bekostnad av enkelheten. Ios å sin sida kom från andra hållet och var grafiskt finputsat, snabbt och enkelt, men på många områden begränsat.

Erbjöd något nytt

Jag började reflektera över det här nu när Microsoft slutade att uppdatera det insomnade Windows Phone, eller Windows 10 Mobile som satsningen hette på slutet. När det systemet gjorde entré för hela tio år sedan så erbjöd det något nytt. Medan Ios och Android båda baseras och baserades på appar i ett rutnät på hemskärmen hade Windows Phone ett upplägg där information från olika källor samlades direkt i systemet och man skulle alltså bli mindre beroende av appar. Ironiskt eftersom det var i stor utsträckning just bristen på appar, att Microsoft inte lyckades locka apputvecklare, som blev det systemets död. 

Nya numret av Mobil finns ute nu digitalt och i kiosk

Windows Phone är inte ensamma om att ha misslyckats med att utmana de så etablerade Android och Ios. I samband med att Windows Phone lanserades, men även alternativ som Meego kom jag fram till att det krävs ett generationsskifte för att någon ska kunna konkurrera. Att i ett svep erbjuda ett tillräckligt brett apputbud för att konkurrera är svårt och vad som krävs är istället möjligheten att använda funktioner oberoende av system. Det skulle ju i alla fall öka möjligheten för fristående spelare att konkurrera med de stora och etablerade jättarna till mobiltillverkare.

Ständigt aktuellt

Operativsystem var ett aktuellt ämne då, men är det även i dag, mycket på grund av Huaweis problem som innebär att de inte som tidigare får använda Android i sina nya telefoner. Efter att nyligen ha testat den kinesiska versionen av Huaweis Mate 30 Pro blev jag än en gång påmind om vårt beroende av appar. I alla fall en handfull appar är måsten som helt enkelt måste finnas för att en telefon i praktiken ska fungera i vardagen. För mig och säkert många andra är Mobilt Bank ID, Spotify och Gmail exempel på sådana, men så länge måsteapparna skiljer sig åt från person till person blir listan över appar du som utvecklare av ett nytt mobilt operativsystem måste ha plågsamt lång. Att som Huawei nu börja från noll och locka utvecklare efter utvecklare ter sig närmast som ett hopplöst arbete. Utöver de självklara måsteapparna märker man snart att mjukvaruuppdateringen av hörlurarna, styrningen av wifit hemma eller något annat viktigt också kräver en app man liksom tagit för givet och bytet från det etablerade Ios eller Android känns än mer avlägset. Du får problem att locka användare utan apparna och du får problem att locka apparna till dig innan du har tillräckligt många användare. Hönan och ägget. Moment 22.

Långt ifrån en lösning

För mobilernas nästa steg krävs mer flexibilitet och systemoberoende. Det må kännas som en utopi idag, men visst ser man klara fördelar om tjänsteleverantörer kan nå kunder oavsett vilken enhet de använder och användare kan få det de vill ha i klocka, mobil, surfplatta eller teve utan att begränsas. Jag är inte i närheten av en lösning på det här dilemmat och avundas på intet sätt den situation Huawei hamnat i. Tills vidare är vi ännu mer fast i appberoendet än vi var för 5 eller 10 år sedan. Det beror på att mobilen har en viktigare roll i fler vardagssituationer idag och den utvecklingen lär inte avta.