-
PLUS
Krönika: Tre mobilhändelser som blir mina höjdpunkter 2026
-
PLUS
Mobil förutsäger mobilåret 2026 (del 1)
-
PLUS
Årets bästa produkter och viktigaste händelser – Mobil sammanfattar 2025
-
PLUS
Krönika: Okej, men hur agerar mobiloperatörerna i kaoset?
-
PLUS
Mobil svarar om telefonerna som blockeras i 2G- och 3G-nedstängningen
-
PLUS
PTS bär skulden när mobiler spärras med kort varsel
-
PLUS
Krönika: Bästa prylen jag någonsin köpt
-
PLUS
Nyheterna som gör mobilens batteri bättre
-
PLUS
Krönika: 7 års uppdateringar men laddkontakten är slut
-
PLUS
Duell: Vikbara Honor Magic V5 mot Samsung Galaxy Z Fold 7
Så som plattformsspel ska vara
Apptest: Leo’s Fortune
Ett till synes väldigt simpelt spel som gör en sak väldigt rätt: kontrollen.
Plattformsspel till pekskärm är ett gissel som i de flesta fall bara verkar kunna lösas med en extern spelkontroll med riktiga knappar och spakar. Men ibland dyker det upp klockrena idéer på hur det hela ska lösas som vi bara kan hoppas återkommer fler gånger.
Tänk dig att skärmen är uppdelad i två, osynliga, halvor där drag i sidled på den vänstra och höjdled på den högra styr figuren, oavsett vart på skärmen du drar fingrarna. Det är något så fånigt simpelt att det borde vara standard i den här typen av spel, för det fungerar fantastiskt bra.
I Leo’s Fortune används det till att styra en rysk, mustaschprydd hårboll som mest påminner om en grön variant av Gnuttarna som figurerade i Goliattidningen på stenåldern. Leo har blivit utsatt för rån där tjuvarna har stulit allt hans guld, men som av en händelse råkat lämna ett guldspår efter sig som Leo börjar följa.
Spelet i sig handlar inte så mycket om att hoppa på fiender för att döda dem, utan mer om att ta sig runt olika hinder på banor som påminner väldigt mycket om det vi sett i tidigare Sonic-spel (fast utan hastigheten då). Till din hjälp har du möjligheten att blåsa upp dig till en boll för att glidflyga och att stampa i marken för att få olika objekt att studsa iväg.
Det är just de fantastiska kontrollerna som gör spelet, men att det samtidigt innehåller en fantastiskt charmig huvudperson och även är riktigt snyggt gör ju inte direkt saken sämre.