Samsung Galaxy S4 var marginellt större än S3, och Galaxy S5 är marginellt större än S4, ändå upplever jag att S5 passerar något slags magisk gräns då det inte längre är en smidig telefon. Det intrycket är inte bara visuellt, det gäller i högsta grad när jag håller den i hand. Jag når nästan men inte riktigt över skärmen med en hand, vilket gör att jag hela tiden letar efter det rätta greppet att hålla telefonen utan att hitta det. Det här förvärras av att jag testar den vita modellen, som har den i särklass halaste baksida jag någonsin råkat ut för i mobilvärlden. Mobilens kanter erbjuder inte heller mycket till grepp, och varje gång jag tar upp telefonen ur fickan är jag nära att tappa den i backen. Jag vet att de andra färgerna har en mer gummiartad yta som borde ge betydligt bättre grepp, men Galaxy S5 är en mobil som inte är helt bekväm att använda med en hand, och detta är en skillnad mot föregångarna i S-serien.
Det är synd, för innanför skalet är det verkligen en mobil som väcker habegär, fullproppad med intressanta funktioner. Samsung har äntligen fått ordning på sitt användargränssnitt så att det flyter på helt utan att lagga när man sveper sig fram bland menyerna. Visuellt är senaste versionen av Touchwiz betydligt snyggare än tidigare.
I Galaxy S4 hade man slängt in en hel del gimmick-funktioner, såsom ögonstyrning som knappt fungerade. De är bortskalade nu (utom de som var bra på riktigt som till exempel funktionen att skärmen inte går ner i viloläge när du tittar på den). De funktioner som tillkommit känns i stället verkligt funktionella. Här finns till exempel barnläget där barnen kan leka runt med de appar du valt ut utan risk att ändra mobilens inställningar, en förbättrad version av S Health som ser ut att kunna bli en verklig träningskompis, ultraströmsparläget för när du verkligen vill att batteriet ska räcka, och möjligheten att vrida ner skärmens ljusstyrka till nästan svart när du sitter i ett nedsläckt rum med ett barn som ska sova. Ja OK, pulsmätaren känns som en gimmick. Den funkar, men om du är så intresserad av din puls lär du ändå vilja ha någon av Gear-klockorna till som också mäter pulsen.
På tal om skärmen ska den ha en ny teknik för att justera färgåtergivningen till ljusmiljön. Det verkar funka, för till skillnad från föregående Samsungmodeller med Oled-skärm känner jag inget behov att gå in i inställningarna och ändra så att jag får mer naturliga färger på skärmen.
Samsung ska också ha ett hedersomnämnande för att en hel del av extrafunktionerna som barnläget och diverse bloatware från samarbetspartners faktiskt måste installeras för att aktiveras. Vill du inte ha funktionerna ligger de inte och tar upp plats i telefonminnet i onödan. Det märks också på att telefonen vid start har 11 GB fritt lagringsminne av det totala 16 GB, vilket är en klar förbättring mot hur det var på Galaxy S4. RAM-minnet på 2 GB är dock ett potentiellt orosmoment. Efter ett par timmars användning är jag uppe och nosar på en minnesanvändning på 85 %, och då har jag ännu inte installerat någon av alla de appar jag normalt använder privat. Detta kommer vi givetvis utvärdera i mer detalj i det fullständiga testet.
Vi har kört ett helt batteri prestandatester på telefonen, och visst är det en av de snabbaste mobiler vi testat, men den sopar inte banan med konkurrensen. Jag skulle säga att den senaste generationen mobiler med Snapdragon 800-chipsetet ligger nästan i paritet med vad S5 och Snapdragon 801 presterar.
Kameran har vi bara hunnit börja testa lite grann, men så här långt lever den inte riktigt upp till våra förväntningar. Bilderna tål inte att ses i 1:1-upplösning på datorskärm vilket tyder på att de extra megapixel man slängt på kameran inte ger bättre bilder. Däremot är det kul med slow-motion och snabbläge i videokameran. Vi ska givetvis ge kameran en ärlig chans i det fullständiga testet.
Är det något särskilt ni vill att vi tittar närmare på i det fullständiga testet? Skriv i kommentarsfältet!
