-
PLUS
Krönika: Bra jobbat! Du har simmat 1 meter – se alla uppgifter om ditt träningspass här
-
PLUS
Airpods: 11 tips för att hitta okända funktionerna och lösa vanliga problem
-
PLUS
Googles Pixel 10-lansering på djupet
-
PLUS
Krönika: När AI behöver en ständig övervakare
-
PLUS
Långtidstest: Samsung Galaxy S25
-
PLUS
Krönika: När AI meckar med våra bilder utan att vi bett om det
-
PLUS
Allt du behöver veta om mobilens skärm
-
PLUS
Krönika: Tunnare telefoner som gör skillnad
-
PLUS
Specialtest: Dubbel batteritid med esim i Galaxy Watch 8 Classic
-
PLUS
Krönika: In i framtiden med en uråldrig mobil
Fiaskomobilerna: Teknikdröm utan verklighets- förankring

Mobil fortsätter att räkna oss igenom telefonerna vi minns av fel skäl. Vi har kommit till sjätteplatsen och den svenska uppstickaren Spectronics, vars märkliga telefon såg dagens ljus år 2001.
6: Spectronics Sidetouch (2001)
En av de tidiga mobiltelefonerna med inbyggd kamera var faktiskt den svenska mobilen Spectronics Sidetouch, som kom 2001.
I tidningen Mobils test uttryckte testredaktören sig lyriskt och beskrev den som "årets hittills mest intressanta produkt". Men det såldes sannolikt inte många exemplar av denna mystiska telefon. Telefonen styrdes helt via de tryckkänsliga gummibeklädda sidorna. Genom att dra och trycka med fingrarna på sidorna kunde man styra både en muspekare på skärmen och skriva in text.
- Den var grym, men problemet var att den var en total teknikdröm - den var över huvud taget inte konsumentanpassad, säger Jonas Ryberg som testade telefonen för tidningen Ny Teknik.

Medan andra mobiltillverkare försökte göra mobilerna mer fickvänliga hade Spectronics en lång utdragbar böjlig antenn, och telefonen var mycket stor. Systemet med att styra vad som hände på skärmen genom tryckkänsliga sensorer på sidorna var säkert fiffigt i teorin, men inte särskilt intuitivt för vanliga användare. Och det klumpiga formatet gick inte hem när små smidiga mobiler var det som vanligt folk ville ha.
- Telefonen var dessutom klädd i plastmaterial som gjorde att den kändes som en polisradio, berättar Jonas Ryberg.