Toppkvalitet till halva priset

Oneplus 3 i test

Det är telefoner som denna som gör att man undrar om man inte blir svindlad av tillverkare som Samsung och Apple.

Publicerad:

8 aug 2016 - 09:29

Uppdaterad:

11 aug 2016 - 12:57

Oneplus gjorde intryck på smartphonemarknaden för två år sedan när man lanserade sin första mobil One, en toppmodell för en tredjedel av priset av vad toppmodeller brukar kosta. Det handlade delvis om långsiktig marknadsföring, genom att sälja sin mobil med minimal vinstmarginal byggde de upp ett rykte och en varumärkesigenkänning. Det var inte det enda exemplet på hur man lyckades väcka uppmärksamhet med sin marknadsföring, ett annat var systemet med inbjudningar som gjorde att inte vem som helst kunde köpa deras telefoner.

Nu har vi nått fram till Oneplus 3, och vid det här laget är företaget en etablerad spelare med stabilt rykte Man säljer visserligen fortfarande bara genom sin webbsida https://oneplus.net, men man behöver inte längre en inbjudan för att få köpa. Priset har också gått upp en smula, och Oneplus 3 kostar väl snarare hälften än en tredjedel av vad konkurrerande toppmodeller kostar.

Å andra sidan har även kvalitetskänslan gått upp. Där Oneplus One var ett helt ok men lite anonymt bygge är Oneplus 3 direkt läcker. Helgjuten metallbaksida och glasframsida med avrundade kanter. Designen påminner inte så lite om HTC, vilket inte är annat än en komplimang, i synnerhet inte med tillägget att Oneplus 3 ligger skönare i hand.

Oneplus håller fast vid 5,5-tumsformatet, som är populärt i Kina. Det gör att vi talar om en stor telefon, men mindre än jag väntat mig. Man har lyckats kapa marginalerna runt skärmen rejält, och det är en tunn och för storleken lätt telefon. Som helhet förvånansvärt smidig för sin storlek, och inte svårare att få grepp om än till exempel Sony Xperia X5.

En intressant designdetalj är en sliderknapp med tre lägen, som används för att växla till prioriterat och tyst läge. En riktigt trevlig detalj. Kameraknapp saknas, men det finns flera alternativ för att gå direkt till kameran från låsskärmen. I botten sitter mobilens enda högtalare, som en bred grill. Den levererar rejält högt, om än inte särskilt vackert, maxljud, och till skillnad från högtalaren på Iphone sätter jag inte hela tiden fingret för den så ljudet försvinner. Den enda egentliga svagheten i den annars utmärkta designen är att kameran sticker ut lite väl mycket.

När man aktiverar mobilen får man lite fler val än man är van vid. Man kan bland annat välja mellan Googles tangentbord och Swiftkey, du kan välja om du vill använda de kapacitiva knapparna under skärmen som navigeringsknappar eller skärmknappar. Du kan också ställa in gester för att aktivera funktioner direkt från släckt skärm. Dubbelknacka för att väcka, rita ett O för kamera med mera. Det här är över huvud taget telefonen för dig som gillar att pilla med detaljer i användargränssnittet.

De kapacitiva tangenterna under skärmen består av två små lysande prickar, och så mittknappen som gör dubbel tjänstgöring som fingeravtrycksläsare. Under skärmen är inte min favoritplats för fingeravtrycksläsare, men den är snabb och väcker telefonen utöver att låsa upp den, som det ska vara. Du kan själv välja vilken av de två övriga knapparna som ska vara bakåt och programvalsknappen, och för alla tre kan du dessutom ställa in vad som händer vid långt tryck och dubbeltryck.

Skärmen är av Amoled-typ, vilket innebär att den drar mindre ström och inte skiftar färg oavsett hur man vinklar telefonen. Nackdelen brukar vara att det är svårare att ge korrekt färgåtergivning. I Oneplus 3 fall möts jag av färger som i mitt tycke är rätt grälla och onaturliga. När jag råkar ut för det brukar jag bege mig in i inställningarna för att välja något mer neutralt färgläge, men här finns inte det alternativet, jag kan bara justera färgbalansen. Ett av få minus jag hittar med Oneplus 3.

Att upplösningen är 1920 x 1080 är däremot ingenting jag tänker eller stör mig på, trots att det finns högre och skarpare upplösning på denna skärmstorlek. Lägre upplösning har också fördelen att färre pixlar måste skyfflas runt vilket potentiellt ger högre prestanda.

För prestanda kan Oneplus 3 verkligen leverera. I våra prestandatester levererar den det bästa eller näst bästa resultatet vi uppmätt i de flesta testerna. Det beror förstås även på chipsetet Snapdragon 820, som man lyckas hålla hyggligt svalt även vid hög belastning, och på att man lagt in 6 gigabyte arbetsminne, något ingen av de andra toppmodellerna som säljs här i Sverige har.

Det där med minnet producerade en del kontroverser när mobilen först lanserades, då det visade sig att det utnyttjades dåligt och telefonen aldrig körde mer än 3-4 program samtidigt. En uppdatering korrigerade det men sades ställa till batteritiden. Jag har inte hängt med i alla turer kring inkalibreringen av systemet, men vårt exemplar har i alla fall inga problem med att köra många program samtidigt utan att blinka, och det är tydligt att extraminnet levererar reell prestandaförbättring här, man märker skillnaden i snabbhet mellan att växla mellan program.

Samma sak gäller batteritiden. Om telefonen ibland läcker batteri är det ingenting vi märker under vår i och för sig korta testperiod. Vid hög belastning tickar batteriet neråt i ungefär samma takt som andra toppmodeller, och videouppspelning får den riktigt långt resultat på. Den medföljande snabbladdaren är också riktigt snabb, med 50% laddning på en dryg halvtimme och 100% på under en och en halv timme.

Mobilen har också väl tilltaget lagringsutrymme på 64 GB. Dock är det bara 51,6 GB som är kvar åt användaren, men det får fortfarande anses OK. Däremot saknas minneskortplats för att utöka lagringen ytterligare. I stället får vi plats för två simkort vilket ju är trevligt, men jag hade gärna sett möjligheten att välja en modell med minneskortplats i stället för andra simkortsplats.

.

 

.