Undrar du först och främst över logiken så är surfplattan, eller Padfone Mini Station som den kallas den dumma delen. Här finns i praktiken bara skärm, batteri och några knappar. Ingen egen processor, ingen kamera och utan telefonen tillgänglig är surfplattedelen oanvändbar. Däremot, tillsammans med telefonen, gör den mycket nytta. Mest påtagligt är så klart utöver skärmen då att den innehåller ett ordentligt batteri, ett batteri som skulle göra andra telefoner avundsjuka. Padfone Mini är dock ingen topplur, vilket syns på specifikationerna samt som tur är på prislappen.
Med kombinationen av surfplatta och mobil är det intressant att se hur appar hanteras. Android har ju appar som anpassats specifikt för surfplattor, men de är inte tillgängliga att ladda ner i Asus Padfone Mini. Med nyhetskanalen CNN som har en app anpassad för surfplattor och en annan för telefoner blir alltå bara telefonappen tillgänglig. Surfplattans skärm på sju tum kombinerat med hur Androids appar fungerar gör dock att även telefonapparna fungerar relativt bra i surfplattans bara något större skärm.
Har man tidigare kastat något öga på den större varianten av Padfone blir den här mindre en klar besvikelse. Då talar jag framförallt om material och prestanda för den håller inte alls samma kompromisslösa kvalitetsnivå som Padfone i sitt större utförande. Materialet är plast och känns möjligen funktionellt men knappast påkostat. Att använda telefonen visar att prestandan också kunde varit bättre och det händer inte bara att telefonen är lite långsam i reaktionen utan flera gånger även att den startar om helt, så mjukvaran är med andra ord inte helt stabil.
Asus har varit relativt sparsamma med anpassningar av systemet och i grunden handlar det om en ren Androidversion. Ändå finns givetvis funktioner som hanterar att det är är en så speciell enhet. Har du en app igång i surfplatteläge och tar loss telefonen så finns samma app öppen där föursatt att den stödjer det som kallas Dynamisk skärmväxling. Det gör dock försvinnande få appar och de får du meddelande om att de då måste startas om för att fungera. Googles egna appar är till exempel inte anpassade för detta, men däremot Asus egna, som kalender och filhanterare, men även Amazons Kindle-app som skickas med. Med både telefon och surfplatta kan du på det här sättet börja surfa i telefonen för att sedan om en sida kräver lite mera docka telefonen i plattan och få upp samma sida på den större skärmen. Då måste dock sidan laddas om och det här förutsätter att du använder den anpassade webbläsaren och inte Google Chrome. Faktum är att Chrome till och med kraschar totalt när man mitt i en surfsession byter från platta till telefonläge och vice versa.
Som jag nämnt tidigare delar telefon och platta på den processor och kamera som sitter i telefonen. Där sitter alltså all intelligens, men i just kamerans fall är det inte mycket att skryta med. Framförallt brister färgåtergivningen när belysningen är sämre och det trots att Asus har något som man kallar för uggleläge. Öppnar du kameraappen och klickar på ugglan ska du få ett läge där kameran bara har två megapixels upplösning men i gengäld betydligt bättre mörkerseende. Det märker jag dock inte särskilt mycket av. Detaljrikedomen är dålig och den blir inte särskilt mycket bättre i det mörkeranpassade uggleläget.
Det finns även flera andra lägen i kameraappen och lyckligtvis är några av dem mera givande än just uggleläget. Panoramaläget är ett sådant och bland inställningarna finns funktioner även för att ta bort störande objekt i bakgrunden, en funktion för att göra gif-animationer, alla dessa betydligt bättre än ugglefunktionen.
Med kombinationen telefon och surfplatta måste man fråga sig vad vitsen är. En grundläggande sak är ju att man vet att man alltid har tillgång till allt sitt innehåll på både liten och stor skärm. En given fördel är att telefonen och surfplattedockan har en så smart strömfördelning, alltså att surfplattedelen kan ladda mobilen när det är nödvändigt och att surfplattan därmed kan fungera som lite av en nödladdare när du har långt till närmsta eluttag. Att man får både telefon och surfplattefunktion med ett och samma simkort kan ju vara smart också och om inte annat kostnadsbesparande. Det är dock inte självklart att den här typen av kombinerad enhet är bäst för alla. I takt med att allt fler uppgifter lagras i molnet behöver du till exempel inte tänka på att synka dina kontakter mellan enheterna eller för den delen bilder, kalender och så vidare. Det gör att en separat surfplatta och mobiltelefon många gånger är ett lämpligt alternativ som dessutom går att använda oberoende av varandra. Återstår då priset och med en prislapp på runt 4000 kronor för kombomaskinen från Asus finns det faktiskt flera kombinationer av telefon tillsammans med till exempel Nexus 7 (av en händelse även den gjord av Asus) som kan vara väldigt bra alternativ.
Det som talar för två separata enheter är att kombinationen telefon och surfplatta i en och samma enhet visserligen fungerar, men långt ifrån perfekt i Googles Androidvärld. Alla appar jag har igång i telefonen avslutas när jag dockar den i surfplattedelen och det tillsammans med att samspelet inte alltid är helt hundra gör fortfarande de separata enheterna något mera stabila som kombination.
Testbild från kameran: Kameran klarar inte dålig belysning, trots ett speciellt läge som ska vara duktigt på just det.
