Vill man ha en riktigt stor telefon med skärm på över sex tum som kan fungera som en liten surfplatta har man mindre att välja på nu än för ett par år sedan. Formfaktorn är vanligare i Kina, och därför är det också bland mer eller mindre direktimporterade kinesiska lurar man hittar de flesta mobiler i denna storlek i Sverige.
Xiaomi har egentligen inte lanserat sig i vår del av världen, men man har i alla fall en så kallad preferred reseller här vilket innebär att du kan köpa telefonerna i Sverige under ordnade former utan att behöva importera själv. Däremot innebär det också att svenskt språkstöd fortfarande saknas.
Android har visserligen i sig stöd för svenska, och att ändra språk på tangentbord och rättstavning till svenska är inga problem, men Xiaomi gör rätt omfattande ändringar av Googles system, och i dessa delar får du nöja dig med något större europeiskt språk, engelska till exempel. På den här telefonen kan jag i alla fall välja Sverige som region, vilket innebär att datumformat och liknande blir rätt. Låter detta inte det minsta avskräckande är det bara att fortsätta läsa.
För ganska precis ett år sedan testade jag föregångaren Xiaomi Mi Max och gillade den, inte minst för att den bjöd på prestanda strax under toppmodellernas och mycket lagringsutrymme tillsammans med utmärkt batteritid. Med andra ord ett bra val för den som vill ha jätteskärm. Den största överraskningen med Mi Max 2 är att den inte nödvändigtvis är bättre.
Framför allt är prestandan i våra prestandatester märkbart sämre än föregångaren. Jag upplever det även i användargränssnittet där Mi Max kändes helt laggfri medan man i Mi Max 2 kan uppleva visserligen små men ändå fördröjningar i användargränssnittet.
Orsaken står att finna i telefonens chipset. Där Mi Max chipset Snapdragon 652 var det näst bästa som fanns att tillgå vid tillfället är Snapdragon 625 som sitter i Mi Max 2 mindre ambitiöst, och förmodligen billigare för tillverkaren.
Däremot är chipsetet modernare, vilket bland annat ger stöd för nyare nätverksstandarder, och det är tillverkat i en 14-nanometersprocess vilket gör att det drar mindre ström än Snapdragon 652.
Och visst är batteritiden imponerande i våra tester, och en märkbar förbättring mot Mi Max, men även föregångaren hade riktigt bra batteritid, så det rör sig inte om något jättesteg.
Kvalitetsmässigt är Mi Max 2 snygg men något anonym med en slät metallbaksida med rundningar på kanterna och fingeravtrycksläsare. Placeringen av fingeravtrycksläsaren på baksidan gör den lite svår att nå på en så här stor telefon, men det hade den nog varit oavsett placering.
Skärmen är så klart mycket stor, och upplösningen kunde ha varit högre, men är inte så låg att det stör. Skärmen skiftar färg lite när man vinklar den, men för prislappen är den okej. Under skärmen sitter virtuella menyknappar, och på Samsungvis har man kastat om bakåt och flervalsmeny jämfört med Google, vilket är bra om du är van vid Samsung, mindre bra om du är van vid andra tillverkare.
En sån här mobil vill man naturligtvis använda till att titta på film, och är ni två som tittar vill man använda högtalarljudet också. Här använder man högtalaren som man hör vanliga telefonsamtal i som vänster högtalare för stereo, och en bottenhögtalare som höger högtalare. Då dessa inte är symmetriska blir stereoljudet inte jämnt fördelat, men det är i alla fall bättre än en riktad monohögtalare i botten.
Systemet är i grunden Android 7.1.1, förändrat till nästan oigenkännlighet av Xiaomis användargränssnitt. För somliga är detta automatiskt dåligt, men Xiaomis tillägg är verkligen inte utan ambitioner. Det märks inte så mycket i egna appar, även om de finns här i bland annat en säkerhetsapp som skannar efter virus och hjälper dig hålla koll på appbehörigheter.
Det är i stället i inställningarna du ska leta. Här finns en lång rad möjligheter att konfigurera användargränssnittet efter tycke och smak. Jag reagerade till exempel på att vibrationen kändes lite för aggressiv när jag skrev på skärmtangentbordet, man blev liksom lite öm i fingrarna. Det visade sig att man kan justera nivån på vibration i inställningarna.
Andra funktioner värda att nämna är nattläge (här kallat Reading Mode), möjligheten att skapa en kopia av en app med annan inloggning, för de appar som inte tillåter att man har flera konton samtidigt, och för den delen IR-sändare för att använda mobilen som fjärrkontroll.
Kameran i mobilen är medelmåttig, och dessutom ungefär som jag minns kameran i Xiaomi Mi Max. Det vill säga, bilderna blir bra i optimala ljusförhållanden, men får lätt problem med utbländade partier, och inte bara vid för mycket ljus utan även vid starka färger i allmänhet.
Det känns fånigt att hela tiden jämföra med Mi Max, men det som är slående med Mi Max 2 är ju hur lite med telefonen som är en genuin förbättring, och Mi Max går fortfarande att få tag på, till en betydligt billigare penning. Du får inte en lika färsk systemversion och kan förmodligen inte heller räkna med några systemuppdateringar, och du får något sämre batteritid. Designen är något annorlunda, men bägge känns välbyggda. Och den äldre mobilen har bättre prestanda. Jag saknar alltså nåt riktigt starkt skäl att välja den nyare Mi Max 2.
Frågor och svar
Har telefonen alla svenska frekvensband? Nej, som ofta är fallet med lurar avsedda för den kinesiska marknaden saknas LTE-band 20, det vill säga 4g på 800 MHz-bandet, som samtliga svenska operatörer använder för att få bättre täckning och kapacitet över 4g.
Men hur är den att ringa med? Stor att hålla mot örat förstås, men jag har inga klagomål på ljudkvaliten.
Hur stor skillnad märker man på prestanda mot föregångaren? Skillnaden är inte dramatisk, men man märker lite mer lagg i menyerna på Mi Max 2 än på föregångaren.
Ett alternativ
Stor skärm: Föregångaren Mi Max har egentligen inga nackdelar utom en äldre systemversion jämfört med Mi Max 2, och med tanke på att den också går att få tag på betydligt billigare är den ett reellt alternativ.
Vid starka färger kan detaljer i bilderna bli utfrätta, här som på föregångaren.
