-
PLUS
Krönika: Tunnkollaps – Motorola har 13 dagar på sig att lägga ner Edge 70
-
PLUS
Duell bästa vikbara: Samsung Galaxy Z Fold 7 mot Google Pixel 10 Pro Fold
-
PLUS
Krönika: Iphone Air kommer att floppa
-
PLUS
Nästa flaggskepp, T9, Lyca Mobile, vad är bildmotor och mer – Mobil svarar
-
PLUS
Krönika: Allt är relativt, storleken också
-
PLUS
Duell: Samsung Galaxy A17 mot Motorola Moto G56
-
PLUS
Krönika: Snabb mobil oavsett prestanda
-
PLUS
Intervju: Oppos Nordenchef om inträdet på svenska marknaden
-
PLUS
Krönika: Lanseringarna som skapar en lucka i tiden
-
PLUS
Nyheterna i Samsung One UI 8 på djupet
Så som plattformsspel ska vara
Apptest: Leo’s Fortune
Ett till synes väldigt simpelt spel som gör en sak väldigt rätt: kontrollen.
Plattformsspel till pekskärm är ett gissel som i de flesta fall bara verkar kunna lösas med en extern spelkontroll med riktiga knappar och spakar. Men ibland dyker det upp klockrena idéer på hur det hela ska lösas som vi bara kan hoppas återkommer fler gånger.
Tänk dig att skärmen är uppdelad i två, osynliga, halvor där drag i sidled på den vänstra och höjdled på den högra styr figuren, oavsett vart på skärmen du drar fingrarna. Det är något så fånigt simpelt att det borde vara standard i den här typen av spel, för det fungerar fantastiskt bra.
I Leo’s Fortune används det till att styra en rysk, mustaschprydd hårboll som mest påminner om en grön variant av Gnuttarna som figurerade i Goliattidningen på stenåldern. Leo har blivit utsatt för rån där tjuvarna har stulit allt hans guld, men som av en händelse råkat lämna ett guldspår efter sig som Leo börjar följa.
Spelet i sig handlar inte så mycket om att hoppa på fiender för att döda dem, utan mer om att ta sig runt olika hinder på banor som påminner väldigt mycket om det vi sett i tidigare Sonic-spel (fast utan hastigheten då). Till din hjälp har du möjligheten att blåsa upp dig till en boll för att glidflyga och att stampa i marken för att få olika objekt att studsa iväg.
Det är just de fantastiska kontrollerna som gör spelet, men att det samtidigt innehåller en fantastiskt charmig huvudperson och även är riktigt snyggt gör ju inte direkt saken sämre.