Vi testar nostalgispelet Sonic the Hedgehog

Den här versionen av Sonics första spel är en helt omarbetad version där allt ska ha byggts från grunden, till och med musiken.

Till skillnad från andra remakes är spelet dock extremt pixeltroget mot originalet (till och med det klassiska ”Seeegaaa!”-ljudet i början), vilket känns riktigt skönt då upphottad grafik i många fall innebär en sämre spelupplevelse. Bland nyheterna som ändå byggts in finns möjligheten till sparfiler och att du kan spela som Tails och Knuckles också. Sparfilerna gör det hela betydligt enklare, men på det stora hela är det till en början en riktigt bra remake.

Till en början som sagt, för det blir snabbt tydligt vad som är spelets stora problem. Som med nästan alla andra plattformsspel och nyversioner av gamla spel är det simuleringen av fysiska kontroller som gör att det brister. Det finns exempel där detta gjorts bra, men utvecklaren av Sonic har bevisligen inte lyssnat på någon av de utvecklarna. Istället får vi en extremt liten kontrollyta som du lätt missar och som aldrig vill försöka anpassa sig till dina preferenser.

Det är spel som Sonic som definitivt kommer att ha användning för höstens lansering av fysiska spelkontroller till Iphone, för sladdriga skärmkontroller i kombination med världens snabbaste igelkott rimmar inte bra med varandra.