Det var i september 2000 som Ericsson R380 började säljas, och i tidningen Mobil den månaden kan man läsa att R380 till och med är ”vassare än Nokias communicator”. Dessutom kan man briljera på stan med en utvikbar smartphone av detta slag, tyckte recensenten i Mobil: ”Den är inte så lite häftig och väcker garanterat uppseende. Vi har fikat på stan med den, och det går inte att ta miste på alla nyfikna blickar som dras till den när man viker ut luckan.”

Kanske var coolheten på stan ett av de främsta försäljningsargumenten, för i verkligheten var R380 ganska begränsad som smartphone. Den hade e-postprogram, vilket vanliga mobiler aldrig hade på den tiden, och en kalender. Dessutom kunde man surfa på särskilda wap-sidor. I övrigt kunde man knappt göra någonting av det man kan göra på en smartphone i dag. Man kunde inte ens installera extraprogram. Ändå var R380 en föregångare, som den första hybriden mellan handdator och mobiltelefon.

R380 var utvecklad av Ericssonföretaget Mobile Applications Lab, som senare bytte namn till Symbian AB och därefter till UIQ. Grunden i R380 var samma system som sedan återfunnits i alla Ericssons och Sony Ericssons smartphones ända fram till modellen P1. Dessutom lade R380 grunden till Symbian som plattform för smarta mobiler – och därmed inte minst till dagens framgångar för den finländske grannen Nokia.