När Telenor meddelade sitt beslut att lägga ner sin eposttjänst och ta bort alla epostadresser med bredband.net, dessutom med kort varsel väckte det mer upprörda känslor än vad Telenor förmodligen var beredd på. Orsakerna är både symboliska och praktiska.
Om vi börjar med den symboliska så får vi gå tillbaka till 90-talet och den första Internetrevolutionen i Sverige. Bland pionjärerna fanns Bredbandsbolaget som lovade höghastighets-internet åt alla. I den visionen var Internet-operatören något mer än bara en leverantör av megabyte (gigabyte var det inte tal om ännu) utan ett serviceföretag som hjälpte dig med allt som hade med nätet att göra, från att hitta innehåll till att just stå för din epost-tjänst.
Bredbandsbolaget blev så småningom uppköpt av Telenor, och det där med att leverera mer än bara kapacitet är något teleoperatörerna alltid har försökt men sällan lyckats ta sig förbi, men eposttjänsten var ändå en sista symbolisk rest av Bredbandsbolagets vision. Man kan misstänka att de som hade epostadress hos Bredbandsbolaget kände extra starkt för den visionen och kände en viss varumärkeslojalitet som nu har svikits dem.
När Telenor meddelade sitt beslut att lägga ner sin eposttjänst och ta bort alla epostadresser med bredband.net, dessutom med kort varsel väckte det mer upprörda känslor än vad Telenor förmodligen var beredd på. Orsakerna är både symboliska och praktiska.
Om vi börjar med den symboliska så får vi gå tillbaka till 90-talet och den första Internetrevolutionen i Sverige. Bland pionjärerna fanns Bredbandsbolaget som lovade höghastighets-internet åt alla. I den visionen var Internet-operatören något mer än bara en leverantör av megabyte (gigabyte var det inte tal om ännu) utan ett serviceföretag som hjälpte dig med allt som hade med nätet att göra, från att hitta innehåll till att just stå för din epost-tjänst.
Bredbandsbolaget blev så småningom uppköpt av Telenor, och det där med att leverera mer än bara kapacitet är något teleoperatörerna alltid har försökt men sällan lyckats ta sig förbi, men eposttjänsten var ändå en sista symbolisk rest av Bredbandsbolagets vision. Man kan misstänka att de som hade epostadress hos Bredbandsbolaget kände extra starkt för den visionen och kände en viss varumärkeslojalitet som nu har svikits dem.
För den som är uppvuxen med gmail kanske det är svårt att förstå lojaliteten till Bredbandsbolaget men även de har inga problem att förstå hur jobbigt det skulle vara om Google meddelade att gmail försvinner om en månad och allt kommer att raderas. Det är inte bara allas adressböcker som ska uppdateras och många års konversationshistorik som måste räddas på något sätt utan dessutom samtliga registrerade konton de senaste årtiondena som måste uppdateras. Om något har det blivit betydligt mer sällsynt att man byter epostadress nu jämfört med 90-talet, och en avgjort större olägenhet.
Telenor hänvisar till minskad trafik som orsak till att de lägger ner tjänsten. Men en eposttjänst med liten trafik är ju trivial att underhålla. Vem som helst med en dator kan utan större besvär driva sin egen epostserver till minimal kostnad. Att leja ut tjänsten till tredje part hade varit busenkelt. Utan att ha tänkt igenom alla led tror jag att de till och med hade kunnat migrera alla användare till gmail med bibehållen bredband.net-adress.
Men istället väljer man att bara kapa användarna. Den bild av gnetig pengaräknare som inte bryr sig ett dugg om vad användarna tycker är viktigt som Telenor med det förmedlar känns väldigt avlägsen från Bredbandsbolagets vision.
