Mer vill ha än behöver

Krönika: Toppmodellen allt mer av en lyx

Det blir bara svårare att motivera att man ska ha det senaste eller dyraste.

Efter att ha skrivit klart testet av Samsung Galaxy S24 och S24 Plus har jag börjat testa Samsung Galaxy A25, som kostar en tredjedel så mycket, och det mest slående är hur likvärdig användarupplevelsen är i de flesta avseenden. Alltså inte vad jag uppmäter i prestandatester eller vad specifikationerna säger, utan i faktisk användarupplevelse.

Det beror egentligen inte på att gapet mellan mellanpris och toppmodell har krympt i specifikationerna, eller i alla fall inte bara. Gapet i prestanda mellan chipseten för toppmodeller och mellanpris har till exempel snarare vuxit än krympt de senaste åren. Men de billigare chipseten har nått en “good enough”-nivå samtidigt som skillnaden mellan jättesnabb och ännu snabbare blir allt svårare att uppfatta. Just Galaxy A25 känns faktiskt lite småseg, då den har ett två år gammalt chipset, men det finns gott om alternativ i den här prisklassen med nyare processorer där man sällan märker att det inte sitter ett toppchipset i mobilen.

Störst förbättring har vi fått i skärmarna för mellanprismobiler. När du får en oled-skärm med fin färgåtergivning, 120 Hz uppdatering och hög maximal ljusstyrka måste du detaljstudera upplösningen eller ta ut mobilen i bländande solljus för att märka skillnaden mellan toppmodell och mellanpris. 

Efter att ha skrivit klart testet av Samsung Galaxy S24 och S24 Plus har jag börjat testa Samsung Galaxy A25, som kostar en tredjedel så mycket, och det mest slående är hur likvärdig användarupplevelsen är i de flesta avseenden. Alltså inte vad jag uppmäter i prestandatester eller vad specifikationerna säger, utan i faktisk användarupplevelse.

Det beror egentligen inte på att gapet mellan mellanpris och toppmodell har krympt i specifikationerna, eller i alla fall inte bara. Gapet i prestanda mellan chipseten för toppmodeller och mellanpris har till exempel snarare vuxit än krympt de senaste åren. Men de billigare chipseten har nått en “good enough”-nivå samtidigt som skillnaden mellan jättesnabb och ännu snabbare blir allt svårare att uppfatta. Just Galaxy A25 känns faktiskt lite småseg, då den har ett två år gammalt chipset, men det finns gott om alternativ i den här prisklassen med nyare processorer där man sällan märker att det inte sitter ett toppchipset i mobilen.

Störst förbättring har vi fått i skärmarna för mellanprismobiler. När du får en oled-skärm med fin färgåtergivning, 120 Hz uppdatering och hög maximal ljusstyrka måste du detaljstudera upplösningen eller ta ut mobilen i bländande solljus för att märka skillnaden mellan toppmodell och mellanpris. 

De flesta fördelar toppmodellerna har framstår allt mer som dyr lyx, om du bara formligen måste ha titanram och glasbaksida, eller en skärm som är fullt läsbar i Saharas öken, eller noll fördröjning när du öppnar appar. 

Jag kan egentligen bara komma på två skäl till att man faktiskt behöver en toppmodell, till skillnad från vill ha en. Dels för kameran, eller egentligen specifikt telefotografering och extrem mörkerfotografering, för i de flesta fall presterar huvudkameran likvärdigt i dagsljus för toppmodeller och mellanprismodeller. Men zoomkamera är nästan alltid bortvalt i de billigare mobilerna, och finns den så är den sällan lika bra som i de dyrare.

Det andra skälet är att du vill ha en kompakt mobil. Där är det Iphone, Samsung Galaxy S eller kanske Asus Zenfone som gäller. Det är oklart varför det är så. Man skulle kunna tänka sig att det helt enkelt är tekniskt krävande att bygga en kompakt modell, men å andra sidan borde det som är mest krävande vara kylningen till det nya toppchipsetet som kräver grafenplattor och ångkylkammare, medan chipsetet till mellanpristelefoner alstrar betydligt mindre värme.

Även om du behöver en toppmodell av något av skälen ovan, måste det vara den senaste? När vi jämförde en Iphone 15 med en fyra år gammal Iphone 11 kunde vi konstatera att ja, visserligen var skillnaden i prestanda och kamera mätbara, men de var fortfarande på marginalen, och återigen mer karaktär av lyx eller något som verkligen behövs.

Den allt högre beräkningskapaciteten i processorerna verkar vara något som tillverkarna har svårt att komma på vad den ska användas till, och den har de senaste åren främst gått till bildförbättring. I år chansar Samsung på att generativ AI i form av bland annat realtidsöversättning av text och tal ska vara skälet till att du verkligen behöver en telefon av den nya generationen.

Jag är inte helt övertygad.