Himmelriket för spelnördarna

Victor Leijonhufvud

Japanska Namco visade främst upp olika spel på temat Pac-Man, varav det roligaste hette Pacmania. Det var den gamla labyrinttuggaren med en vy snett ovanifrån och användbar hoppfunktion. Lovande var också filmsnuttarna på mobilvarianterna av racingspelet Ridge Racer och tidsskjutaren Time Crisis.

Även Sega ser en lukrativ framtid i mobilspel, och hade en långsida med enheter uppställda. Här handlade det mest om pilkastning och Hjärter. Men det var allas vår blå igelkott Sonic som lyste i en imponerande mobilanpassning av originalspelet.

Japanska rollspelsjättarna Square Enix satsade på sin flaggskeppsserie Final Fantasy. Endast Before Crisis bekräftades dock för lansering utanför Japan. Denna Final Fantasy 7-spinoff visade sig vara ett lättfattligt rollspel med intressant upplägg.

Nokias spelutvecklare Gameloft stoltserade med Rainbox Six: Lockdown. I det engagerande mobilspelet, som har en betydligt mer avancerad förlaga på dator och tv-spel, kommenderar man en grupp soldater för att bekämpa terrorister och rädda gisslan. Gameloft bekräftade också spelversioner av kommande storfilmerna King Kong och War of the Worlds.

Nokia försökte förresten nå ut med budskapet om sin N-Gage. Den finska mobiljätten släppte loss rejält och en hurtig tjej hetsade ut priser till närvarande. Men spelen lockade trots allt mer.

Strategiklassikern Civilization var utan tvekan det mest ambitiösa projektet. Djupet fanns i vanlig ordning där, däremot kändes kontrollen klumpig, men det är möjligen en vanesak.

En bit bort fann vi det futuristiska racingspelet High Rush. Det var mjukt och följsamt, även det med lite ologiskt kontrollupplägg.

Uppföljaren till X-Men Legends var också tillgänglig på mässgolvet, och tar vid där första spelet slutade med ett liknande koncept.

Strategispelet Rifts: Promise of Power överraskade slutligen med sina engagerande strider i turordning och spännande karaktärer.

I Jamdats luftiga monter imponerade skateboardspelet Tony Hawk 3D med snygg, tredimensionell grafik och hyggligt flyt. Man har återskapat de bästa banorna från de tidigare, världspopulära tappningarna och även lyckats bevara samma kontrollsystem för tricken, som dock var en aning krångliga att få till med knappsatsen.

Området för den nya, bärbara enheten Gizmondo var inrett som en slummig, amerikansk bakgata som hemsöktes av vackra damer samt ett par tillgjorda diskjockeys. Detta troligen för att överskugga faktumet att spelen i sig inte hade tillräcklig dragningskraft. Hetast var trots allt actionspelet Colors, som tyvärr mest kändes som en avslagen Grand Theft Auto-kopia.

Efter tre dagars konstant spelfrossa drog jag mig tillbaka till hotellrummet för att reflektera. Kvar fanns intrycket att japanerna är på frammarsch och satsar stort på mobilerna; något som i sin tur ökar pressen på västerländska spelmakare. Och lyckligtvis gynnar det bara oss glada mobilspelare längden!