Ultra wideband-tekniken har det motigt

Ultra wideband (UWB) är en radioteknik som går ut på att man sänder data med mycket låg effekt över ett extremt brett frekvensband, helst flera gigahertz, för att på så sätt få mycket höga datahastigheter, upp till 480 Mbit/s. Tekniken anses mycket lovande för korthållskommunikation, och det har både talats om att ersätta USB-kablarna med trådlös UWB, och att framtida versioner av bluetooth-standarden ska använda UWB.

Men nu går det trögt för UWB. Det har bråkats om standarder, och myndigheterna har haft svårt att ta till sig en teknik som sänder över en stor del av det tillgängliga frekvensutrymmet i stället för att, som man är van vid, ha tillstånd att sända på en viss frekvens. Argumentet att effekten och räckvidden är så låg att andra radiosignaler inte störs har hittills inte övertygat tillräckligt. I Sverige är UWB tillåtet på frekvenser över 4,2 GHz.

Det finns färdiga kretsar för tekniken, men än har man inte lyckats få dem så små, billiga och strömsnåla som utlovat.

Nu har även finanskrisen drabbat tekniken, och de startup-företag som arbetar med att utveckla UWB börjar få slut på pengar. Wiquest har lagt ner verksamheten, och ett annat företag, Staccato sägs börja få slut på pengar. Och branschens jätte Intel har nu lagt ner sin egen utveckling av tekniken. Intel har dock även investerat i två utomstående UWB-företag, så det behöver inte tyda på minskat intresse för tekniken från världens största kretstillverkare.

Anhängarna av tekniken anser att UWB fortfarande har framtiden för sig, och att det som sker just nu är en marknadskonsolidering.