Först och främst, HTC kan det där med metallskal. På HTC 10 är varenda linje perfekt slipad och polerad för att ge olika reflektion i olika vinklar, de avfasade hörnen på sidorna har till exempel annan finish än den rundade baksidan. De infällda plastlisterna, nödvändiga för att antennerna ska kunna ta emot signaler genom metallskalet, är perfekt infogade, och Apples mobiler som ofta brukar få beröm för sin kvalitetskänsla ser rätt slarviga ut vid jämförelse. Däremot har mobilen fått en Apple-ring till kameran som nu sticker ut från skalet, vilket är något av en skönhetsfläck.
Vi kan säga det med en gång: Går du igång på denna typ av kvalitetskänsla kan du lugnt köpa en HTC 10, för den klarar även av att uppfylla de förväntningar man har rätt att ha på en toppmodell när det kommer till prestanda, kamera, skärm och allt annat. Den här gången har i alla fall HTC inte gjort bort sig.
Å andra sidan, designen känns rätt bekant från HTC One M9, HTC One M8 och HTC One. En bullig, inte speciellt tunn eller lätt mobil. Att jag först tyckte att den kändes smidigare än tidigare modeller visade sig snarare bero på att konkurrenternas mobiler gått samma väg och blivit tjockare och tyngre. Samsung har gjort en mer slimmad mobil med likvärda funktioner med Galaxy S7.
Annons
Ett litet orosmoment: Vi testar den svarta HTC 10. Det är ett förexemplar, men hårdvaran ska vara den slutgiltiga. Efter mindre än en veckas normal användning upptäcker vi att den svarta färgen redan börjat nötas bort på de ställen som utsätts mer, som i kanter och vinklar. Vi kan bara hoppas att detta är en produktionsmiss på tidiga exemplar som kommer att åtgärdas, men om du vill vara tidigt ute skulle jag nog välja en silverfärgad.
Att vi säger att HTC inte har gjort bort sig denna gång har förstås sina skäl. Såväl HTC One som One M8 var modeller med framför allt sämre kamera och batteritid än konkurrenterna, och det enda One M9 tillförde till det var problem med överhettning och prestanda.
Kameran ja. Vilket företag har lagt ned mer energi och pengar på innovativ kamerateknik och haft så lite att visa upp för det? HTC One och M8 hade sina ultrapixlar som levererade alldeles för lågupplösta bilder utan att ge den förbättrade ljuskänslighet som utlovats. M8 hade dessutom dubbla kameralinser för att skapa artificiell oskärpa, som inte heller var någon succé.
På HTC 10 är ultrapixlarna tillbaka, men denna gång levererar man i alla fall 12 megapixel färdig bild, så de gör ingen direkt skada. Ingen större nytta heller, för kameran utmärker sig inte särskilt för sin ljuskänslighet. HTC skryter med att de fått högsta betyg från benchmarksajten DxOmark för sin kamera, men i praktisk användning tycker jag inte den riktigt når upp till Samsungs toppnivå. Däremot sällar den sig till klungan av toppmodeller med utmärkta mobilkameror strax därbakom, och åtminstone i dagsljus behöver du nog vara fotonörd för att avgöra skillnaden mellan dem. Med andra ord får HTC för första gången på många år betyget väl godkänd för kameran i sin toppmodell.
I kamerans proffsläge kan du få såväl raw-format som ställa in ISO, vitbalans, exponeringstid och fokus manuellt. Du kan även filma i såväl slow-motion som ultrasnabbt. Kul!
Kameran är också rejält snabb på att ta bilder, men här finns ett aber. Mobilen saknar särskild kameraknapp. För att starta kameran måste du alltså först slå på skärmen, sen dra i kamerasymbolen på låsskärmen eller trycka på kameraikonen på startskärmen. Vid det här laget har de flesta mobiltillverkare hittat smarta lösningar för att kringgå avsaknaden av kameraknapp. Det kan vara dubbelklick på hem- eller volymknapp, eller att man vickar på mobilen på ett särskilt sätt. På HTC 10 är det närmaste du kommer att hålla telefonen i porträttläge och svepa två gånger över skärmen, vilket är marginellt lättare än att bara väcka den och slå på kameran. Det här ska visa sig vara lite typiskt för HTC 10. Utmärkt hårdvara, men en programvara som inte riktigt lyfter fram den.
Fingeravtryckaren sitter i botten av mobilen, och kan både väcka och låsa upp telefonen. Till skillnad från till exempel Samsung och Sony behöver man alltså inte först trycka in knappen för att väcka telefonen, vilket är en fördel. Läsaren är också riktigt snabb, även om jag upplever G5 som ännu snabbare. Personligen är jag inte förtjust i att ha läsaren i botten av telefonen. Jag tycker det är avigt och obekvämt (en nackdel den delar med Galaxy S7) och föredrar att ha den på sidan eller baksidan. Som det är nu trycker jag ofta igång mobilen med av/påknappen, kommer ihåg fingeravtrycksläsaren och tänker “äh” och använder sveprörelsen jag lagt in för upplåsning i stället.
Väl påslagen är skärmen utmärkt. Man har fått in en större skärm på ungefär samma yta jämfört med föregångarna, så det är inte så mycket ram runt skärmen. Upplösningen är höjd till 2560 x 1440 pixel. Man kan diskutera om det behövs på den här skärmstorleken, men jag tycker nog att man märker skillnaden.
Jag tycker att färgerna känns lite överdrivna, men det visar sig vara en inställning som går att slå av. Jag saknar ett viloläge där klocka och notifieringar syns, och även om skärmen är hyggligt ljusstark klarar den sig sämre i direkt solljus än Samsung Galaxy S7 och LG G5.
På HTC M9 var prestandan knappt bättre än föregångaren samtidigt som mobilen blev väldigt varm. Det berodde på att underleverantören Qualcomm det året levererat ett mediokert chipset att driva telefonen med, ett chipset som blev väldigt varmt och kompenserade det med att klocka ner hastigheten. Samsung kom undan genom att använda sitt eget chipset, LG genom att välja ett annat på pappret långsammare från Qualcomm, och Sony genom att vänta till sist och parera misstagen med massiv kylning. Kvar blev HTC som ensamt exempel på allt som var fel med chipsetet.
HTC 10 drivs av årets nya chipset Snapdragon 820, som visar sig vara betydligt bättre. Lyftet i den upplevda prestandan är tydligt, och detta trots att mobilen inte blir särskilt varm, annat än när den laddar eller vid de maxade prestandatester vi kör. Där lägger sig HTC 10 i topp tillsammans med Samsung Galaxy S7 och LG G5. Alla tre får likartade resultat utom i benchmarktestet Antutu, där HTC 10 av någon anledning drar iväg. Ett resultat som vi rätt och slätt inte fäster någon tillit till.
HTC skryter denna gång med att telefonen ska ha en batteritid som klarar två dagar vid normal användning, en slogan vi känner igen från Sony. Till skillnad från Sony som faktiskt också levererar imponerande batteritid tycker jag inte att HTC har något att skryta om här. För mig klarar sig HTC 10 från morgon till tidig kväll, och ska jag bort på kvällen har jag anledning att bli stressad över att mobilen ska dö.
Jag är förvisso ingen normal användare, och resultatet är något bättre än det jag fick när jag använde LG G5, medan vårt videotest visar på en kortare uppspelningstid av video med maximal ljusstyrka och volym än G5 och S7. HTC 10 har med andra ord rätt genomsnittlig batteritid, men om man skryter med sin ovanligt långa batteritid borde man klara av att leverera bättre resultat än genomsnittligt.
På plussidan är laddaren som följer med, som följer standarden Quickcharge 3, och laddar uppseendeväckande snabbt, även jämfört med tidigare snabbladdartekniker. Är telefonen nästan död vid middagsdags kan jag ladda den så att den räcker resten av kvällen på 10 minuter.
Om det är nånting HTC gjort sig kända för utöver byggkvalitet så är det ljud, och då framför allt stereohögtalare med Boomsound som levererar ett högtalarljud utöver det vanliga. HTC 10 har inte stereohögtalare på framsidan, men HTC hävdar att man inte glömt audiofilerna. De två högtalare som trots allt finns har var sin förstärkare där den ena fokuserar på basåtergivning och den andra på diskant. Det låter bra i teorin, men i praktiken, vid en jämförelse med HTC One M8, låter högtalarljudet sorgligt mycket sämre, och är inte alls något att skryta om utom möjligen vad gäller volymen.
Hörlursjacket har i alla fall riktigt bra prestanda, både vad gäller kvalitet, och kvantitet i form av den ljudvolym man kan få ut i ett par hörlurar. Med i förpackningen följer också ett par in-earlurar av mer påkostad modell som låter riktigt bra. Däremot stänger jag av Boomsound-effekten då jag tycker det drar på för mycket bas på bekostnad av sång.
På tal om oljud har vi telefonens vibrator. HTC brukar vara bra på att ge vibratoreffekten en skön känsla så det ger trevlig feedback när man skriver på mobilens tangentbord. Här påminner det mer om att få ström i fingrarna, och har du mobilen på ett bord i vibratorläge låter den mer än notifieringsvolymen på full volym!
Som helhet kan man verkligen se att HTC ansträngt sig för att göra allting rätt denna gång och inte snubbla på mållinjen med HTC 10. Och små anmärkningar till trots har telefonen inte heller någon uppenbar brist i hårdvaran av de slag som fällde de tre föregående toppmodellerna. Därmed får HTC chansen att tävla på sina egna meriter. Eftersom man inte lagt på någon särskild gimmick som krökt skärm eller expansionsport i bottenstycket förflyttas fokus till HTC:s programvara.
Det ironiska är att HTC tagit detta tillfälle att backa på programvaruutvecklingen. HTC var förmodligen först i världen med att lägga på ett eget användargränssnitt på ett mobilsystem (Windows Mobile) och den traditionen har man hållit vid liv med sitt Sense, som länge varit det systempålägg som skiljer sig mest från Standard-Android. Ett tilltag som kanske mer uppskattats av HTC-fans än Androidfans i gemen.
Nu är det i stället Google-harmonisering som gäller. Man har skoningslöst slängt ut de egna apparna i de fall där Google har en motsvarande, och det är framför allt rent visuellt Sense skiljer sig från Standard-android.
Det kan vara en bra strategi. Motorola har framgångsrikt använt sig av att ligga nära Standard-Android, och HTC har gått från att vara sena på uppdateringar till att vara bäst i klassen på nya Androidversioner.
Men det är inte utan att man slängt ut barnet med badvattnet ibland. Tidigare hade man till exempel något av de bästa funktionerna för efterbehandling av foton. Nu är det Google Photos som gäller, och där finns ingen bildredigering alls. Jag lyckas över huvud taget inte spela upp nedladdade videos, oavsett format, med den programvara som följer med, filhanterare saknas och Google Play Music är en helt OK musikstreamingtjänst, men som musikspelare är den väldigt rudimentär. Du kan hitta bra appar för det här i appbutiken, så det är ingen fatal brist, men det känns som ett nedköp jämfört med tidigare.
Sense handlar enligt HTC numera om att göra din mobil personlig. Att det finns tusentals teman och du kan ändra utseende på i stort sett allt i mobilen är kul, och ännu roligare att du kan ha startskärmar som inte är låst av rutnät eller ikonstorlek, så du kan ha teman som ser ut som landskap eller vad som helst.
Samtidigt är det tydligt att HTC:s definition av personlig anpassning är väldigt ytlig. Jag skulle till exempel vilka ändra lite inställningar på tangentbordet, något jag vant mid vid från andra tillverkare, men det enda jag kan justera är just färg och form på tangenterna.
Telefonen är i alla fall behagligt fri från bloatware. Ett fåtal tredjepartsappar är samlade i en mapp, och det finns ett fåtal HTC-specifika tjänster. Däribland bildspelsskaparen Zoe och nyhetstjänsten Blinkfeed. Bäst tycker jag om appen för att städa minne och lagring, något som de flesta har nuförtiden, men HTC:s är en av de bättre och snyggare jag stött på. En annan trevlig funktion är att man stödjer att casta innehåll till TV och stereo via i stort sett alla standarder (inklusive Apple TV) utan att du behöver bekymra dig om vilken teknik som används.
Ljudkvaliteten vid telefonsamtal upplever vi som genomsnittlig, men däremot märker vi en oroande tendens till dålig mottagning för data i framför allt 5 GHz-bandet för wlan. Det är inte så att telefonen är direkt handikappad av detta, men är det viktigt att mottagningen för åtminstone wlan är extra bra hissar vi en liten varningsflagga här.
Helhetsintrycket av HTC 10 är att den fyller sitt syfte att vara en ny toppmodell från HTC, som denna gång inte överhettar, är för långsam, har för dålig batteritid eller för dålig kamera för en toppmodell. Produktionskvaliten lyser förstås, men i övrigt är det svårt att komma på riktigt bra argument att välja HTC 10 över konkurrerande toppmodeller. Samsung Galaxy S7 kan trumfa med att vara mindre och smidigare och dessutom vattentät, LG G5 kan erbjuda en palett av roliga expansionsmoduler och tillbehör. HTC har liksom ingenting särskilt att visa upp denna gång, vare sig på hårdvara eller programvara.
Å andra sidan
Erik Mörner: VIsst är den snygg och välgjord, men det märks tydligt att mjukvaran idag är nästan det centrala för att göra en telefon till framgång eller misslyckande. Att HTC lägger sig närmast platt där är därför en gåta.Visst är det många gånger bra med ren Android-mjukvara men det kräver ju att man visar framfötterna på i alla fall några områden och det gör inte HTC 10. Kameran är mest positiva överraskningen men trots det inte bäst på marknaden.
Frågor och svar
Hur är Blinkfeed i denna version av HTC Sense? Jag måste erkänna att denna form av “random nyheter och sociala medier huller om buller på en startskärm” inte alls tilltalar mig, och därför har jag svårt att uttala mig om det är bättre, sämre eller likadant.
Är HTC 10 vattentät? Njaej. HTC säger faktiskt att de testat den mot IP-klass 53, men inte certifierat den. Det kan tolkas som att den i princip tål att användas ute i regnet, men HTC vill inte ge några garantier att så är fallet.
Jag har en HTC One M8. Kommer jag uppleva den här som ett lyft? Jag jämförde telefonerna lite hastigt, och utöver prestanda och kamera tyckte jag tyvärr att M8 kändes trevligare på många sätt. Bland annat skönare i hand och med mindre ettrig vibration.
Ett alternativ: Samsung Galaxy S7
Den givna konkurrenten har både för och nackdelar, men vill du ha en mindre mobil, som dessutom är vattentät, är det här du ska titta.
Kameran är kompetent och i nivå med vad man kan kräva av en toppmobil i dag, men kan nog inte kallas bäst.
