En gång i tiden fanns Googles Nexus-mobiler. De tillverkades av andra mobiltillverkare i Samarbete med Google, de var ofta prisvärda, och de hade en ren Androidversion utan tillverkarpålägg.
När Google började tillverka sina egna telefoner och Nexus blev Pixel försvann de från den svenska marknaden under många år. Googles fokus försköts också en smula, från att leverera en ren Androidversion utan pålägg, till att med egna funktioner visa vad de kan göra när de får stå för både hård- och mjukvara.
När nu Google är tillbaka på den svenska marknaden förväntar vi oss alltså en hel del specialfunktioner. Men istället får vi med Google Pixel 7 något som mer påminner om gamla tiders Nexus-mobiler: En prisvärd toppmodell med en i stort sett ren Androidversion.
Annons
Orsaken till det är att Googles egna funktioner i stort kan delas in i två grupper plus ett fåtal övriga småfunktioner. Den ena gruppen är kopplade till antingen språk eller röstigenkänning, och dessa är inte redo för den svenska marknaden ännu, så de saknas när telefonen nu släpps i Sverige. Den andra gruppen är kamerafunktioner som huvudsakligen tjänar att förbättra bildresultatet. Bra kamera är naturligtvis något vi uppskattar, men det är inte särskilt unikt för toppmodeller idag. Mer om kamerorna nedan.
Pixel 7 kostar 7300 kr med 128 GB lagring och en tusenlapp mer med 256 GB. Det är billigt för en telefon som absolut tål att jämföras med Samsung Galaxy S22 för 9500 kr eller Iphone 14 för 12 000 kr. Det första som slår en är därför att Pixel 7 inte alls känns särskilt billig. Den rundslipade glasbaksidan går över i en ram av aluminium (100 procent återvunnen) och därifrån till den platta skärmen utan några plastlister. Hur designen skiljer sig från föregångarna är inte så relevant för oss som inte fått köpa Pixel 6, men man talar mycket om att mjuka former gör telefonen mer fickvänlig. De mjuka formerna är onekligen trevliga, men de gör den vassa kanten runt den kraftigt utstickande kameraön desto tydligare. Jag uppskattar i alla fall att kameraön sträcker sig längs hela telefonens baksida, så att man kan ha den på bordet och trycka på skärmen utan att mobilen vickar.
Om man bara utgår från skärmstorleken kan man tro att Google Pixel 7 är en mobil i samma klass av mindre mobiler som Samsung Galaxy S22 och Iphone 14. När man väl har den i hand märks det dock att den är lite större på alla ledder. Den känns helt enkelt ett nummer större, och den är framför allt märkbart tyngre. Jag tycker att vikten, materialvalen och de rundade formerna gör telefonen rätt hal att hålla i.
Snabb, oklart exakt hur snabb
Telefonen känns snabb, riktigt snabb. Jag kan när jag skriver detta inte sätta en siffra på hur snabb, eftersom Google låst vårt förhandsexemplar för prestandatester, men gissningsvis ligger prestandan i nivå med Qualcomms snabbaste chipset Snapdragon 8 Plus Gen 1.
Viktigare än prestanda är förmodligen hur man polerar användargränssnittet så att animeringarna flyter på och telefonen inte hackar till när man skrollar eller sveper.
Ytterligare en egenskap som kan bidra till upplevd snabbhet är skärmen. Här saknar jag 120 Hz uppdateringsfrekvens. 90 Hz gör visserligen att rörelser ändå känns mjukare, men man märker definitivt skillnaden mot 120 Hz. I övrigt är det en utmärkt skärm, skarp och riktigt ljusstark.
Den enda besvikelsen i den fysiska konstruktionen är högtalarna. Telefonen har stereohögtalare med hög maxvolym, men det låter snarare skrälligt än bra och jag tycker inte att det är någon njutning att använda dem när jag tittar på film. Jo, och så knapparna. Google har placerat volymknappen under av-påknappen i trots mot all konvention, och det leder till en hel del oavsiktliga volymjusteringar, skärmdumpar och kamerabilder. Knapparna är också lite hårda vilket gör det svårt att få till dubbeltrycket som är snabbgenvägen till kameran.
Systemet i Google Pixel 7 är givetvis Android 13, och även om en och annan tillverkare börjat skicka ut uppdateringar eller åtminstone kommit långt i betatestandet så är det den första mobil jag testar med Android 13. Skillnaderna mot Android 12 är subtila och mestadels kosmetiska, och jag är ju hursomhelst aldrig riktigt säker på vad som är Android 13 och vad som är Googles användargränssnitt. Ett exempel på en sådan detalj är att batteriindikatorn när jag sveper ner statusfältet i liggande läge visar en uppskattning av till vilket klockslag batteriet räcker med nuvarande användningsmönster.
De häftigaste Googlefunktionerna blir vi som jag tidigare nämnt alltså utan, ia alla fall just nu. Det är oklart när de kommer, men åtminstone en Google-representant har sagt till oss att det är snart. Det kan därför vara värt att nämna att på engelska kan diktafon-appen transkribera samtal till text, och dessutom hålla reda på vem som sade vad när flera personer talar. Call Assistant kan svara telefonförsäljare åt dig så att du kan se om det ändå är något du vill ta, och göra om telefonväxelmenyer till textknappar som du väljer mellan på skärmen. En annan funktion som inte är tillgänglig i Sverige är att telefonen kan detektera om du varit med om en bilolycka och ringa nödsamtal åt dig.
Vi hoppas få se dessa funktioner snart, men tills dess känns det mesta i mobilen igen från andra Androidmobiler. Det är rappt och polerat men inte unikt.
Computational photography
Kameran då. Google har lanserat begreppet Computational Photography för att markera hur mycket jobb artificiell intelligens och beräkningskraft gör i efterbehandlingen för att ge bra bildresultat. Det är egentligen ingenting unikt, Apple och Samsung gör samma sak men använder andra ord på det. Det betyder i alla fall att Google lägger mycket krut på att du ska kunna få bra bilder.
En del av det krutet hamnar på systermodellen Pixel 7 Pro. Den billigare Pixel 7 saknar autofokus i vidvinkelkameran (som på Pixel 7 Pro används till makrofoto) och separat kamera för optisk zoom.
Huvudkameran är på 50 megapixel, men du får bilder på 12,5 megapixel och det finns inget läge för att fota i full upplösning. Istället säger Google att man dels använder de extra pixlarna till att få bilder med bättre ljuskänslighet, dels möjliggör det att du kan ta bilder med 2 gånger zoom som ska vara lika bra som om du hade en separat zoomkamera. Det här är ju inget unikt, det är tvärtom själva poängen med att ha en så högupplöst kamera, och det är så alla tillverkare gör.
Google gör det i alla fall bättre än de flesta när det kommer till zoom, och jag känner att jag inte saknar optisk zoom förrän jag vill zooma in mer än två gånger.
Vi har hört mycket om hur bra Googles Pixelkameror är, så jag såg fram emot att äntligen få testa. Och visst är den bra. Färgåtergivningen känns nästan alltid väldigt naturtrogen men ändå levande och skärpan är utmärkt i dagsljus. Men det är ärligt talat inte mer än vad man kan förvänta sig av en toppmodell idag. När jag jämför i detalj med till exempel Samsung Galaxy S22 noterar jag, förutom en färgåtergivning som känns mer naturlig, att Samsung tenderar att skärpa upp bilderna lite mer. Det kan göra att detaljer ibland ser processade ut, medan dessa detaljer på Pixel istället blir suddiga. En smaksak vilket man föredrar.
Särskilt i mörkerfoto sägs Pixel-mobilerna skina så jag gick till skogs i skymningen för en separat bildserie i allt sämre ljus. Här kände jag att telefonen inte riktigt levde upp till mina högt ställda förväntningar. Mörkerbilderna blev överlag bra, men bilderna från Samsung Galaxy S22 blev lite bättre. Och det är ju inte ens Samsungs bästa mobil när det kommer till mörkerfoto.
Just för mörkerfoto hittar vi flera av Googles egna specialare. Du kan välja lång exponeringstid om du vill ha ljusspår och effektfull rörelseoskärpa. Det finns också ett särskilt stjärnhimmel-läge. Det är inget du väljer själv utan det aktiveras automatiskt om telefonen känner av att det är mörkt och den är alldeles still, det vill säga lutad mot något eller i ett stativ snarare än i din hand. Då sätter den igång och tar en serie bilder med 15 sekunders exponeringstid under 4 minuter, och kombinerar ihop dem till en bild. Resultatet blir riktigt bra, men i ärlighetens namn får jag rätt snygg stjärnhimmel även med det vanliga mörkerläget.
Det här med “går igång automatiskt” sätter fingret på en detalj jag stör mig lite på med Googles hela filosofi för telefonen. Om specialfunktionerna ligger dolda lite här och var utan egna knappar eller menyval är chansen att jag inte använder dem för att jag inte vet att de finns. Till Googles försvar verkar de vara medvetna om det själva, och appen Tips för Google samlar en hel del information om specialfunktioner i systemet. Om det är alla vet jag inte.
En del av de unika kamerafunktionerna ligger i appen Google Foto, som ju visserligen finns till alla Androidmobiler, men på Pixel har en del egna knappar. Dels kan du ta bort oönskade föremål i bild genom att markera dem i “magiskt suddgummi”-läget. Samsung har motsvarande funktion i sin galleri-app, och de fungerar ungefär lika bra. Ibland blir det snyggt, ibland mindre snyggt, och man kan nästan alltid se var det varit något man tagit bort. Dessutom kan du skärpa upp suddiga bilder i efterhand med appen som tar hjälp av maskinlärning för att göra det. Det behöver inte ens vara bilder du tagit med Pixel, du kan ladda upp bilder till Google Foto från andra källor och skärpa upp dem.
Enligt Google kan funktionen nu inte bara skärpa upp ansikten utan hela bilden, men effekten när vi testar är betydligt mer märkbar för ansikten. Resultatet varierar, från imponerande bra till kuslig retuschering som får personen att inte se riktigt mänsklig ut. Rent generellt tycker jag att i de fall det funkar är bilden oftast såpass bra att jag inte stör mig på oskärpan, och verkligt suddiga bilder går inte att rädda. Men det kanske är en smakfråga.
För 7300 kronor får du alltså en mobil med topprestanda, utmärkt skärm och en kamera som åtminstone tål att jämföras med de bästa. Det räcker ju egentligen, även om det kan kännas lite surt att vi för närvarande går miste om en hel del unika funktioner och andra är svåra att hitta. Pixel 7 är hur som helst en riktigt prisvärd toppmodell.
Å andra sidan
Erik Mörner: Vi har äntligen Googles hårdvara i form av Pixel-telefonerna i Sverige, men det de framförallt visar är Googles styrkor inom mjukvara. Det gör denna telefon tack vare sitt pris, men framförallt lillebror Pixel 6a intressant.
Frågor och svar
Har du märkt av några buggar eller svagheter? Jag tycker att telefonen tappar Internetförbindelsen då och då, och inte på grund av dålig täckning.
Hur är fingeravtrycksläsaren? Den sitter i skärmen och jag tycker att den har bra respons.
Har du någon mer kul funktion att tipsa om? Telefonen kan känna igen musik som spelas i din bakgrund. Inget unikt, men den kan göra det automatiskt och du kan i efterhand se en logg över vad som spelats där du varit vid olika klockslag.
Ett alternativ
Samsung Galaxy S22: Samsungs minsta toppmodell är ett par tusenlappar dyrare, men har smidigare format till nästan lika stor skärm, och ger dig kamera med 3x optisk zoom.
Kameraexempel
Google Pixel 7 tar bra mörkerbilder, men klår inte Samsung som tar ännu bättre.
Betyg
Telefoni & Data
9/10
Media & Skärm
8/10
System & program
8/10
Användarupplevelse
8/10
Material & kvalitet
8/10
Totalbetyg
82%
Fakta
Allmänt
Modell Pixel 7
Tillverkare Google
Lanseringsdatum 2022-10-13
Mått 155,64 x 73,16 x 8,7 mm
Vikt 195,5 g, 98 %
Material baksida Glas
Pris 7300/8300 kr
System Android
Systemversion 13
Chipset Tensor G2
Tillverkningprocess 4 nm, 85 %
Nät
GSM-band 850 MHz, 900 MHz, 1800 MHz, 1900 MHz
3g-band 850 MHz, 900 MHz, 1900 MHz, 2100 MHz
4g-band Band 1 (2100 MHz), Band 3 (1800 MHz), Band 4 (1700 MHz), Band 7 (2600 MHz), Band 8 (900 MHz), Band 20 (800 MHz), Band 28 (700 MHz), Band 38 (2600 MHz TDD), Ja, ingen uppgift om band
