Test: Huawei Ascend G300

Det första som slår en är att skärmen är större vad som är brukligt på billigare modeller, det andra är att det inte är en HTC-lur. Ska vi vara helt ärliga så känns det som att Huawei designteam har hämtat väldigt mycket inspiration från sin Taiwanesiska konkurrent. Fast om inte htc blir arga så tänker inte jag bli det heller eftersom slutresultatet är positivt. 

Som ordspråket dock säger ska man inte döma en bok efter omslaget och den exklusiva känslan får sig en rejäl smäll när man börjar bläddra bland sidorna. Skärmen må vara stor, men man upptäcker ganska snabbt att storleken inte är allt. 

Till att börja med är upplösningen ganska låg vilket bidrar till att ikonerna är väl tilltagna. Känsligheten är heller inte i topp, det känns som om man får ta i mer än vanligt för att skärmen ska förstå mina ambitioner. Det man dock bör ha i åtanke när man läser min klagosång är att är att priset på g300 gör att man får ha en viss förståelse för bristerna. 

Avskalat 

Huawei har introducerat ett eget gränssnitt, HAP 5.1 (Huawei Android Platform) och den har några riktigt trevliga funktioner. Att gen­vägarna till kamera, meddelanden och samtal är åtkomliga direkt från låsskärmen är ett exempel. Huaweis smarta lösning för tangentbordet är ett annat. När man skriver så kan man dra fingret uppåt över tangenten för att få en versal och drar man neråt så får man istället siffran som tangenten representerar. 

Enda problemet är att tangenterna är så små att man ofta råkar skriva även det som finns på tangenten ovanför eller under den tangenten som du först sätter fingret på. Det går att svepa över tangentbordet i sidled för att byta till alternativa layouter med större tangenter men inget av de två extra alternativen tilltalar mig. 

HAP 5.1 bjuder på minimala finesser och ändringar till standardgränssnittet och i det här fallet är det bra. Det tynger inte ner systemet och tar inte bort egenskaper som är välutformade i Googles "råa" Androidversion. 

Kameran är en svag punkt

Tyvärr har mobilen en akilleshäl som jag inte kan förlåta Huawei för, nämligen att g300 saknar en kamera för videosamtal. Huvudkameran med 5 megapixel har de i alla fall inte rationaliserat bort men med tanke på de mörka och aldrig riktigt skarpa bilderna den tar kanske det hade varit en mindre förlust. 

Här kan man skylla mycket på autofokusen som visserligen är snabb men inte speciellt exakt. Det hade varit trevligt också om man hade kunna sätta fokus manuellt på valfri plats i bilden. Än värre är det att när jag växlar över till video så sitter jag fast i samma fokusavstånd som jag hade i fotoläget. Extremt korkat. 

Prestandamässigt är G300 ingen raket med sin enkelkärniga 1-gigahertzprocessor. Men för vanligt dagligt användande och Angry Birds duger den alldeles utmärkt. Värre är det med mediakompatibilitet och prestanda. Standardspelaren har dåligt formatstöd, det kan man åtgärda genom att ladda ner en tredjepartspelare från Play men mobilen kämpar ändå med vissa högupplösta filmer. 

Det är mycket som hade kunnat vara bättre i g300 men man har överseende med allt förutom avsaknaden av videosamtalskamera och videoinspelningsautofokus, för det man får för vad den kostar är så mycket mer än vad de flesta av konkurrenterna i prisklassen har att erbjuda. G300 är som en falsk Rolex-klocka, på avstånd ser man ingen skillnad men vid närmare granskning så hör man att klockan tickar när visarna rör på sig. Men å andra sidan så visar den tiden korrekt.