Test: In2uit Filo

Vanliga högtalare förlitar sig på elektromagneter i, mer eller mindre, konform, men elektrostathögtalare fungerar på ett lite annorlunda sätt i och med att membranet mer eller mindre är en film som placerats mellan en positiv och en negativ platta för att bli så platt som möjligt. In2uit har modellerna Collage och Filo med tekniken och lillebror Filo vinner mycket på den underliga designen. Tunnheten hos högtalaren får sig förvisso en törn av att baksidans mitt är lite mer än dubbelt så tjock som resten av högtalaren, vilket rent praktiskt gör att tunnheten inte spelar någon roll vid placering av högtalaren, men det ser rätt snyggt ut.  Den tjockare delen innehåller förvisso ett litet baselement, då den huvudsakliga högtalartekniken i princip inte kan hantera de frekvensnivåerna, så man har alltså gjort en sjukt tunn högtalare som sedan fått göras bitvis tre gånger så tjock för att hantera det faktum att den huvudsakliga tekniken inte fungerar bra för ändamålet… ja, ni hajar.

Men hur låter det då? Ska du enbart använda den för pratiga podcasts kommer du definitivt att vara nöjd. All form av musik låter platt på låg volym och knastrar sönder fullständigt när volymen går över mittstrecket. Som grädde på moset lägger högtalaren till med några till synes slumpmässiga sprakljud per minut också. Även om det finns ett inbyggt batteri för att kunna ta med sig högtalaren är det undermåliga ljudet och den saftiga prislappen helt åt skogen för vad du får. Och varför det ens byggdes in apt-x när ljudet från början är undermåligt begriper vi inte alls.