Vi ska så klart berätta mer om kamerorna, men först några andra viktiga saker. Skärmen i P30 Pro är på 6,47 tum och har rundade kanter så skärmbilden går långt ut i kanterna medan det finns en lite tjockare ram uppe och nere på 3-4 millimeter. Skärmen är av oled-typ och har lägre upplösning än systermodellen Mate 20 Pro. I P30 Pro får vi samma upplösning som i föregångaren vilket innebär upplösningen full HD+ med 2340 x 1080 pixel. När du får telefonen är den inställd på så kallad smart upplösning vilket innebär att telefonen själv kan minska skärmupplösningen ytterligare för att spara batteri. Man kan möjligen märka skillnad men jag jämför med det man är bortskämd med i Mate 20 Pro, 3120 x 1440, och tycker inte att den lägre upplösningen i P30 Pro är störande.
Tittar vi på vad Huawei gör med det vi ser i skärmen, telefonens gränssnitt så handlar det givetvis om Android 9.0, den senaste versionen, och Huaweis gränssnitt ovanpå det. EMUI som gränssnittet heter anpassar en hel del och har utvecklats märkbart de senaste åren. Det har dock inte utvecklats i samma takt som hårdvaran gjort och ibland kan det framförallt i den omfattande inställningsmenyn kännas onödigt rörigt. I takt med att fler och fler funktioner tillkommit kan det kännas lite svårt att hitta det man söker efter.
I gränssnittet finns möjligheten att aktivera ett mörkt läge, vilket förutom att vara mer vilsamt för ögonen även ska hjälpa till att spara lite batteritid. Det fungerar i till exempel bildgalleriappen, i Huaweis egen webbläsare, deras e-post-app, i inställningarna, anteckningar och den egna appbutiken Huawei Appgallery. Däremot inte i Huawei Hälsa, musikspelaren eller mer förståeligt i tredjepartsappar. Vi kan säkert räkna med att mörkt läge blir vanligare i allt fler appar och att barnsjukdomar som svart kryssruta på mörkgrå bakgrund åtgärdas framöver.
Det är utan tvekan kameran som är det som utmärker P30 Pro. P som i Photo säger Huawei själva och när P-serien tidigare var designmodellen medan Mate-serien som lanseras på hösten var telefonen med stor skärm och extrem prestanda är de båda familjerna nu mer snarlika. Jag har nämnt att P30 Pro har tydligt kamerafokus. Att göra en efterföljare till en telefon, P20 Pro, som tog så stora kliv framåt är inte lätt, men när jag sätter mig och detaljgranskar bilderna jag tagit med P30 Pro är det tydligt att den innebär nya möjligheter till bra bilder. Mest påtagligt är zoomen som tar dig hela vägen till 50 gångers förstoring, men även bokeh-läget med oskarp bakgrund, makrobilderna jag kan ta på runt två centimeters avstånd från motivet och färgåtergivning och detaljrikedom när jag tar bilder i mörker.
Zoomen är det som ger mest wow-effekt och i stillbilder såväl som i video gör den att jag kan ta bilder och filmer som ingen annan mobil klarar av idag. När jag utforskar möjligheterna använder jag till och med zoomen lite som en kikare. Jag kan utnyttja kamerans 50 gångers zoomläge för att läsa anslag jag annars inte kan tyda med blotta ögat och även om just 50-gångerszoomen ger begränsad bildkvalitet så råder det inget tvivel om att zoomen är användbar. I rena jämförelser mot andra mobilkameror blir jag överraskad hur bra bilder även andra kameror tar i tio gångers förstoring, men så fort man jämför bilderna är detaljrikedomen överlägsen i de foton jag tar med P30 Pro. Jämför vi med föregångaren P20 Pro så är vidvinkellinsen ny och det är även den som ger det extrema makroläget i P30 Pro.
Det är den optiska zoomen med fem gångers förstoring och hybridzoomen på 10x som är aha-upplevelsen när det gäller kameran. De funktionerna har jag nytta av rätt ofta medan större inzoomning upp till den 50x digitala zoomen gradvis gör att bilderna tappar i detaljrikedom. I full inzoomning kan det också vara svårt att hålla telefonen tillräckligt still även om bildstabiliseringen hjälper till.
I totalt mörker
Att ta bilder i komplett mörker gör man kanske inte så ofta, men när jag provar just det blir det tydligt att P30 Pro är bäst även på det. Jag tar en bild på böckerna bokhyllan för att sedan kunna avgöra detaljrikedom i bilden, om jag kan läsa den minsta texten och det kan jag. Faktum är att jag till och med undrar om jag av misstag använt fotolampan, för så stor skillnad är det mot bilderna från de andra. Fotolampan var inte på, men det säger mycket om hur stor skillnaden är och jag märker samma fenomen när jag tar porträttbilder i sämre ljus. Även där är skillnaden mot andra mobilkameror stor och jag får en helt annan färgåtergivning och tydligare detaljer. Nyligen lanserade Samsung Galaxy S10 Plus får i samma förutsättningar en bild med dålig detaljrikedom och färger som går i olika nyanser av grått. Och Iphone XS ska vi inte tala om. I den bilden går det inte att urskilja några detaljer alls. Den är bara svart.
Jag är övertygad om att morgondagens mobilkameror kommer vara bättre än de i P30 Pro på samma sätt som den överträffar konkurrensen idag, men med det sagt har jag faktiskt inget att klaga på när det gäller kamerorna. Det är enkelt att ta fina bilder med skarpt motiv och oskarp bakgrund och kanske tack vare den nya TOF-kameran som sköter djupmätningen blir det oftast verklighetstrogna övergångar mellan det skarpa och det oskarpa, även när det gäller svåra detaljer som hårstrån och glasögonbågar.
Selfiekameran har inte samma oskärpeeffekter för porträtt eftersom det handlar om en ensam kamera på 32 megapixel. Den ensamma selfiekameran används även för ansiktsigenkänning.
Ansikte eller finger
Från låsskärmen kan du använda antingen fingeravtrycksläsaren i skärmen eller ansiktsigenkänning för att låsa upp telefonen. Fingeravtryckssensor i skärmen, en optisk sådan som P30 Pro är utrustad med innebär en kompromiss. Det är inte lika snabbt som en fysisk fingeravtrycksläsare och den är också märkbart långsammare än en som sitter i skärmen som den här men använder ultraljud istället. Att ha fingeravtrycksläsaren på framsidan på det här sättet, så att skärmytan maximeras, är ändå en fördel.
Den lilla droppformade sensorpanelen där selfiekameran sitter inkräktar bara marginellt i skärmen och när jag drar upp en Youtube-film i helskärmsläge är det faktiskt nästan så jag kan bortse från den. Jag störs i alla fall inte särskilt mycket av den och placeringen i mitten gör att den inte inkräktar onödigt i gränssnittet eller krockar med appaviseringar. Utöver att den används för att ta selfies så sköter kameran även ansiktsigenkänningen. I P30 finns ingen avancerad 3D-ansiktsigenkänning, utan bara via selfiekameran. Den fungerar relativt snabbt och jag lyckas inte lura den med till exempel ett utskrivet foto av mig som jag gjort med andra mobiler. Däremot är den sämre på att känna igen mig när det är mörkt så då får jag ofta använda pinkoden istället efter att telefonen misslyckats med att känna igen mig.
Ytterligare en liten anledning till att P30 Pro har mycket skärmyta är att skärmen i sig faktiskt används som högtalare när du ringer samtal. Istället för en liten synlig högtalare ovanför skärmen används vibrationer i skärmen för att skapa ljudet. När jag ringer ett samtal så visar en animation på skärmen att jag ska ha örat ungefär i mitten av skärmens övre halva och ljudet är bra. Mikrofonen som plockar upp din röst sitter dock som vanligt i botten på telefonen. Att skärmen används som högtalare vid samtal innebär dock att ljudet vid högtalarsamtal, eller viktigare, om jag lyssnar på musik eller kollar Youtube tyvärr bara är i mono. Då får vi nöja oss med högtalaren i botten.
Supersnabb
Superladdning innebär att Huawei P30 Pro när du ansluter den medföljande laddaren laddar med en effekt på 40 watt. I skärmen ser jag hur decimalerna på laddningsgraden räknas upp i snabb takt och från till exempel 79 till 80 procents laddning tar jag tid. 55 sekunder behöver telefonen för att ladda en procent och på en kvart går den senare från 86 till 97 procents laddning. Batteriet räcker också länge innan det ens behöver laddas visar vårt batteritest och just när telefonen behöver laddas, när batteriet håller på att ta slut kan snabbladdare ladda ännu snabbare. Från 0 till 50 laddar telefonen till exempel på 19 minuter och 0 till 100 går på en timme. Den här snabbladdningen är verkligen en räddare.
Den omvända trådlösa laddningen var en funktion Huawei introducerade i systermodellen Mate 20 Pro för ungefär ett halvår sedan. Det är onekligen en spektakulär och rolig funktion att visa upp, men nyttan är väldigt begränsad. När jag från P30 Pro laddar Mate 20 trådlöst förändras laddningsgraden på telefonen inte alls. Trots att telefonen visar att den laddas står den still och stampar på 89 procent. När jag ansluter laddningskabeln till P30 och gör om samma experiment går det märkbart snabbare, från 87 till 89 procent på en kvart, men den verkliga nyttan av funktionen har man ju när eluttagen är långt borta. Ett användningsområde där jag ser nytta är att ladda trådlösa hörlurar med stöd för just trådlös laddning, men några sådana har inte Huawei så då är man i så fall hänvisade till andra tillverkares hörlurar.
Stabil grund
När vi nu avhandlat telefonens kameror så ska vi heller inte glömma bort de grundläggande funktionerna som en telefon ska ha. Jag tänker framför allt på samtalskvaliteten och täckning för här märker jag skillnad. Under en förmiddag i ett konferensrum med usel mobiltäckning märker jag att just Huawei P30 Pro har bra täckning trots att flera andra telefoner jag använder samtidigt, med samma abonnemang, inte lyckas koppla upp sig. Samtalsljudet när jag talar i telefon är också bra och det är visserligen lite ovant att ljudet kommer direkt ur skärmen och inte från en separat liten högtalare, men det innebär bara fördelar eftersom det inte spelar så stor roll exakt var du håller telefonen. Så länge du har örat mot skärmens övre halva så tycker jag att man hör utmärkt och ljudet är både starkt och tydligt. Det är alltså inte bara en teknisk bedrift att skippa separat högtalare till förmån för ljud direkt från skärmen. Det innebär även och helt enkelt att ljudet blir bättre.
P30 Pro är för övrigt, som många andra telefoner idag utrustad med dubbla simkortplatser, så du kan ha antingen två fysiska simkort eller ett simkort och ett minneskort. Den minneskortplats som finns kräver att du använder Huaweis eget format för minneskort, kallat NM Card och fördelen med de korten är att de har samma storlek som simkortet du kan sätta i samma kortplats. Nackdelen är dock att det i skrivande stund inte finns några andra tillverkare som använder samma minneskortsformat så du binder upp dig till just Huawei och korten tillverkas bara av Huawei själva vilket gör att korten är svåra att hitta i butik och dessutom kostar mer än dubbelt så mycket som motsvarande kort i det etablerade microSD-format som andra tillverkare använder.
Visst är Huawei P30 Pro på många sätt lik systermodellen men på bara ett par månader har Huawei tagit närapå revolutionerande steg framåt på kamerasidan. Det är inte många andra tillverkare som rusar framåt i samma takt idag.
Å andra sidan
Elias Nordling: Huawei P30 Pro känns spontant väldigt lik höstens Mate 20 Pro, i såväl design som systemet och prestanda. Ska man välja denna mobil framför Mate 20 så ska det nog vara för att man vill åt kamerans zoomfunktion, för den imponerar verkligen.
Frågor & Svar
Vad ändrar Huawei på i Androids gränssnitt? Huaweis eget gränssnittsskal heter EMUI. Det förändrar en hel del i utseendet och bland annat hamnar alla appar på startskärmen och inte i en separat applåda. Dessutom har Huawei en del egna appar som egen webbläsare, egen appbutik.
Är ljudet bra? Samtalsljud och mottagning även i dålig täckning är bra, men det är lite synd att telefonen inte har stereohögtalare.
Hur snabb är ansiktsigenkänningen? Den är snabb i bra ljusförhållanden, men i mörker får jag ofta använda fingeravtryck eller pinkod istället.
Ett alternativ
Högklassig skärm: Samsungs senaste flaggskepp Galaxy S10 Plus är en värdig konkurrent och briljerar framförallt med en förstklassig skärm, vassare än den Huawei har och med en rad tjänster. Samsungs gränssnitt känns dessutom betydligt mera modernt än Huaweis.
Testbild
Från vidvinkel till 20x zoom. Zoom och bilder i mörker är kamerans absoluta paradgrenar, men den har överlag få svagheter.
