Sångerskan Red har inte riktigt en bra dag. Hon har tappat sin röst, blivit utsatt för mordförsök, sett den enda människan som verkar bry sig om henne bli mördad med vapnet som var ämnat för henne. För att snurra till det hela ytterligare har mordoffrets medvetande överförts till mordvapnet, i det här fallet ett gigantiskt svärd med samma namn som spelets titel. Det gör att sångerskan utan röst släpar runt på ett kombinerat, löjligt överdimensionerat (Final Fantasy-nivå på överdimensionerat), vapen slash kompanjon under sin resa genom staden för att försöka komma underfund med vem som vill se henne död och hur allt kan ställas till rätta igen.
Staden i fråga är en väldigt futuristisk sådan med många element som skulle få skaparna av filmen Tron att göra i byxorna, och tillsammans med ett överflöd av sprakande effekter utgör det stommen till ett enormt vackert spel. Rösten till svärdet Transistor (varför nu ett svärd används bland robotar och laservapen) görs av Logan Cunningham, som även gjorde den fenomenala rösten till Supergiant Games andra spel Bastion. Här är rollen ungefär lika berättande och viktig för hela känslan i spelet, men samtidigt betydligt mer tillbakadragen och inte alls lika medryckande. Fortfarande väldigt bra, men inte i samma klass.
Slåss som du vill Utöver det tunga fokuset på story är det stridssystemet som lyser lite som en höjdpunkt här. Mycket av styrningen är tagen från föregångaren Bastion, men här kan du välja genom att hamra för glatta livet på skärmknappar för att slåss, eller slå igång ett strategiläge. I det kan du lugnt och stillsamt planera dina attacker baserat på hur mycket energi du har. Olika attacker förbrukar olika mängd energi och när du väl går ur strategiläget för att utföra hela din attackplan får du snällt vänta ett par ögonblick på att din energi ska laddas upp igen innan du kan göra något annat än att springa undan fienden för glatta livet (något du garanterat kommer att få göra om din attackplan inte var effektiv nog). Det ger en riktigt livlig dynamik till spelets strider och är något som behövs eftersom det inte finns alltför mycket annat i form av pussellösande i spelet att väga av med.
Det är inte en riktigt lika stark titel spelmässigt som föregångaren Bastion, men det är en betydligt tajtare story och ett fantastiskt vackert spel, vilket gör det väl värt att titta närmare på om du vill ha ett lite mer matigt spel till Ios än de vanliga pusselspelen.
