Precis som namnet antyder handlar det inte om att knåpa ihop ord eller gissa vad någon ritar i det här spelet, utan helt enkelt om frågesport.

Upplägget känns dock igen från föregångarna. Du skapar ett konto och lägger sedan till vänner antingen via användarnamn eller genom att söka efter vänner på Facebook och Twitter. Orkar du inte göra något sådant går det snabbt att leta upp en slumpad motståndare. Fördelen med den här typen av spel är att du inte behöver hoppa in och spela så snart din motståndare är klar, utan du kan ta ganska lång tid på dig innan du fortsätter spelet, vilket gör det utmärkt för att spela en stund på kvällen eller på vägen till jobbet.

Spelet delas in i en samling omgångar där varje omgång innehåller tre frågor. Spelarna turas om att välja en av tre kategorier mellan varje omgång och kategorierna ändras mellan varje omgång. På så sätt blir det någorlunda jämnt eftersom du kan välja kategorier som passar dig under åtminstone halva matchen.

Efter varje avslutat spel går du upp eller ner i rankning beroende på hur det gick för dig, men till skillnad från många andra frågespel finns det inte någon inställning för svårighetsgrad. Hela poängen med spelet bygger visserligen på att det ska vara extremt snabbt och lätt att sätta sig in i, där någon form av inställbar svårighetsgrad hade krånglat till det hela, men det gör också att frågorna skjuter på alla nivåer. Det kan jämföras lite med att blanda kortlekarna från Trivial Pursuit med dess juniormotsvarighet, vilket kan kännas smått störande.

Trots det gör Quizkampen ett effektivt jobb med att vara beroendeframkallande och vi kommer ofta på oss själva med att maniskt uppdatera spelskärmen och svära över att någon av våra motståndare tar alldeles för lång tid på sig att göra sin runda.