Virtual Reality
Krönika: VR måste bli socialt
Även om VR är lovande behöver användningen komma igång för att det inte ska bli en gimmick vi skrattar åt om några år.
“The future is now! Soon every American home will integrate their television, phone and computer. You'll be able to visit the Louvre on one channel, or watch female wrestling on another. You can do your shopping at home, or play Mortal Kombat with a friend from Vietnam. There's no end to the possibilities!”
Även om Jim Carreys karaktär i Cable Guy från 1996 pratade om internet under ovanstående citat (och på det hela taget stämmer det ju ganska bra så här 20 år senare) känns det nästan lika passande för Virtual Reality och vad som behöver komma där. För VR har problem att komma igång och om det inte ska bli som 3D-vågen som vi mest skrockar åt numera behöver det komma igång nu.
Spel och video i 360-format är både självklart och nödvändigt men för upplevelsen är det en betydligt enklare sak som saknas: den sociala aspekten.
Med VR omsluts du av den virtuella världen på ett väldigt effektivt sätt, men du blir också ensam där inne i din värld. Tittar du på vanlig tvådimensionell film i VR placeras du ensam i en virtuell soffa eller en tom biosalong. Här vill jag ju såklart kunna sätta mig i den virtuella soffan med den där vännen från Vietnam och snacka skit medan vi tittar på film.
Tjänsterna, finns redan, Rabbit exempelvis, om än i ett rätt buggigt format. Släng in det i VR-världen, ge mig en avatar och röstchatt så att den där tomma biosalongen blir en inkluderande upplevelse med någon som jag inte har i min fysiska närhet. Oavsett om det är min granne eller någon på andra sidan världen.
Eller strunt i filmen och ge mig onlinespel, fast presenterat som gamla skolans splitscreen tillsammans med ett par vänner i den där virtuella soffan. Streaming av spel är knappast väletablerat, men det finns ju en mängd alternativ åtminstone. Det är egentligen bara miljön och atmosfären som behöver vara i 360-format, materialet kan vara hur tvådimensionellt som helst så länge jag kan dela det med någon.
Eller varför inte bara ha möjligheten att träffas i allmänhet? Facebook har storsatsat på VR samtidigt som de råkar ha användarprofiler på typ varenda kotte. Var är det virtuella caféet där jag kan träffa en gammal klasspolare lite spontant, utan att behöva styra upp och passa in det hela mot verkliga världen? Givetvis med någon slags avatar eftersom vi inte riktigt är på nivån att alla har 3D-scannade modeller av sig själva ännu, men som ett första steg är det sekundärt.
VR i sig kan köras på enormt klen hårdvara om det ska vara så. Samma sak gäller för strömmad film och röstchatt. Pusselbitarna finns där och verkar hyfsat enkla att lägga. Istället för att leta efter någon killer app bland det relativt avancerade som är 360-media, låt mig bara gå in i den virtuella bubblan och snacka med någon och glo på en film med någon. Svårare än så behöver det inte vara för att göra årets julklapp till mer än bara en ytterligare pryl på elektronikskroten. Efter CES-mässans ganska ljumma inställning till VR känns det än mer tydligt att något måste hända.
