En Ipad till varje elev

"Så här såg det inte ut på min tid", är den första tanken som dyker upp när jag står i 2A:s klassrum i Viks skola på Värmdö utanför Stockholm. Barnen har fina skrivbord, stolar med fotstöd, de är fria att röra sig mellan bänkarna och de sitter med Ipad.

Skeptikern i mig tänker genast att de sitter och spelar Angry Birds men så är inte fallet. Istället visar Leon upp en klock-app som används i undervisningen. Varje gång han ställer visarna på rätt plats ramlar det ner en fågel och sätter sig på en lina, gör han fel försvinner det en istället. Efter sex fåglar (får inte plats fler) så får de roliga frisyrer.

– Där kommer det en tjock en, utbrister Leon glatt när ett lite mer rundlagt fjäderfä dimper ner från skyn.

Leon, som också har en Ipad hemma, tycker att det blir roligare att lära sig med paddan. 

Andraårseleverna har inte varsin platta utan två av dem får dela på en vilket ungarna tycker fungerar bra. Mestadels används Ipad:en som ordbehandlare. Eleverna Maja och Rebecka medger att det både är lättare och svårare att skriva på Ipad:en.

– Vi har vant oss, men i början visste man ibland inte riktigt hur man gör, säger Maja.

– Det kan vara lite olika, här blir det ju rött när man skriver fel, fyller Rebecka i.

Lärarinnan Amelie Nilsson tycker att det finns flera fördelar med Ipad:en.

– Det är mycket friare med paddorna, de kan röra sig fritt men ändå få någonting gjort. Med bärbara datorer var det inte alls lika smidigt.

Att det finns risk för att Ipad:en blir en distraktion är något Amelie är väl medveten om.

– Det är lätt att hitta något annat, som Justin Bieber, men Ipad:en kan också användas som en morot, att de får leka med den när de har gjort klart någonting annat.

Trots barnens unga ålder utgör tekniken inget hinder.

– De lär sig jättesnabbt, och de flesta har en hemma också. Halva klassen har även Iphones.

Kollar tips på Facebook

Det var inte Ann-Sofie Moring som kom med idén att ta in Ipad:s på skolan, men hon är den som ansvarar för att ta fram sätt att använda den och för att utveckla IKT-metoden (Informations- och kommunikationsteknik, det som tidigare kallades ”IT”). Det kan bero på att hon, redan innan Ipad:en anammades som officiellt läroverktyg, smygexperimenterade med hennes och hennes mans privata Ipad:s. De användes bland annat till att låta barnen göra filmer. Hennes intryck var att barnen tyckte det var roligt och att det var enkelt, särskilt jämfört med att filma med en videokamera som de hade gjort tidigare.

– De gjorde handdockor i slöjden som vi använde i filmen och de gjorde egna bakgrunder.

Ann-Sofie Moring

När väl beslutet togs i våras så fick personalen deras personal-Ipads först så att de kunde bekanta sig med dem över sommarlovet. Ann-Sofie har inte någon erfarenhet av andra plattor (Android eller Windows).

– Vi är ju många som har Iphones och därifrån är steget inte så långt till att använda Ipad. Det har jag haft nytta av när jag började, förklarar hon.

Att komma på lämpliga användningsområden för Ipad:en i klassrummet tycker hon inte var särskilt svårt. I och med att Ann-Sofie har en etta blev det ganska naturligt att använda Ipad:en främst i läs- och skrivinlärningen. Hon hade också blivit intresserad av ett arbetssätt som kallas för ”att skriva sig till läsning” (ASL) som har spridit sig i Sverige.

– Oftast har det varit så att man lär sig läsa först och sen så får man börja skriva, men nu har man vänt på det. Nu skriver man och det gör inte så mycket att det inte blir rätt. Men helst ska man vara två och två för de är på olika nivåer och ger varandra tips.

Rent praktiskt kan barnen få i uppdrag att skriva något de kan, exempelvis ”Agnes kan hoppa”. Det är främst korta uppgifter. Det kan vara bara ord, exempelvis skriv alla ord som börjar på bokstaven ”e” och så får de redovisa det för varandra.

– De använder ett program som heter Skolstil. När man trycker ner en bokstav så hör man bokstavsljudet. När man har skrivit ett helt ord och skriver ett mellanslag så läser den upp ordet och skriver man en mening så läser den upp hela efter att man kommit till punkt. Så de kan själva höra hur det blev när de skrev och det är också en hjälp. När man skriver fel så låter det jättekonstigt, i början tyckte de att det var jätteroligt att bara skriva en massa bokstäver i en lång rad.

Att Ipad:en har en del funktioner som underlättar barnens inlärning och dessutom ger direkt återkoppling är bra. Men Ann-Sofie tycker inte att man ska låta det ta över för mycket.

Man kan ta bort rättstavningen, och det ska man kanske göra i början annars fokuserar de för mycket på att det ska bli rätt.

– För min del vill jag att de bara ska få lusten att skriva, att de tycker det är kul och att det faktiskt går att läsa ”gilla” fast det bara står med ett ”l”, säger Ann-Sofie.

Hjälp för de som har svårt

En av de största fördelarna med Ipad är att det hjälper barn som kanske har det lite kämpigare än andra, något som flera lärare påpekar. Främst så är det barnen som inte har kommit så långt och tycker det är jobbigt att skriva med pennan, det blir fult och det blir kladdigt när man suddar mycket och barnens självmedvetenhet kan vara i vägen för deras utveckling.

– För de barn som har det svårt eller som inte kommit så långt så har Ipad:en varit en stor vinst. De hade aldrig kunnat skriva de här berättelserna med papper och penna, det hade tagit jättelång tid för dem och varit jättejobbigt för dem. Och det gäller inte bara barnen som går i ettan, det hjälper även barnen som går i femman och har det kämpigt.

Ann-Sofie tror inte att de yngre barnens handstil blir lidande i det långa loppet för att de skriver på plattan istället för med papper och penna. Med ASL-metoden har man filosofin att alla barns motorik inte är fullt utvecklat vid sju års ålder utan att man behöver träna den. Sen i andra klass, när de kan bokstäverna, vet hur de ser ut och hur de låter, så kan man lära sig skriva dem traditionellt under en intensiv period. Då tar man bokstäver som är lika varandra, som c blir ett o som blir ett a och så vidare. Traditionellt lär man sig genom att helt enkelt skriva en bokstav många gånger.

Ipad:en använder Ann-Sofie även för huvudräkning med addition och subtraktion. Då försöker hon hitta någon app som är lekfull men också tränar upp hastigheten. Väldigt ofta hittar hon lämpliga appar via tips i olika böcker och på Facebook-sidor. Oftast grundar det sig i ett behov som ska fyllas, Apples egen ordbehandlingsapp Pages har till exempel ingen inbyggd talsyntes så då måste man hitta ett alternativ. För att vidareutveckla pedagogiken går hon även på seminarier och så ses lärarna två gånger i veckan där de brukar diskutera arbetssättet. Men det finns ingen läroplan för vad den ”digitala undervisningen” ska innehålla.

– En del tycker att det bara är ett ytterligare verktyg som har kommit till. Men samtidigt har den öppnat upp en ny värld. Tillgång till böcker är ett exempel. Man kan ju låna e-böcker på biblioteket. Vi kan låna samma bok till hela klassen och det kommer ju nya böcker. Innan så köpte man in en klassuppsättning och sen fick man sitta med dem i några år för att man inte hade råd att köpa nya. Vi har även skollicenser på några e-läromedel, exempelvis Kiwi-böcker som både finns på svenska och engelska och som alla barn har inloggning till. Jag har minskat antalet traditionella läroböcker och jag tror att vi mer och mer kommer att gå åt det hållet.

Vad som ska användas i undervisningen föreslås av Ann-Sofie för ledningsgruppen och tjänsterna utvärderas även av andra lärare. Ett exempel är Espresso, som kostar ganska mycket pengar eftersom man betalar en summa för varje barn på hela skolan. Då är det viktigt att alla tycker att den är bra att använda.

– En del kan inte leva utan Espresso, det finns otroligt mycket där, säger hon.

Det finns en liten fara i att barnen blir försökskaniner men det ser inte Ann-Sofie som ett stort problem.

– Det finns en risk när man inte riktigt vet vad det är än, men jag testar ju apparna innan och jag har en lärarklient som styr vad de får tillgång till. Så länge de tycker apparna är kul är det inga problem.

Hon tror att andra lärare också kommer att komma med förslag på nya appar och tjänster när de har blivit varmare i skorna. Men det stora framsteget kommer att vara när de traditionella läromedelsförlagen verkligen har förstått att det numera kanske inte är tryckta böcker som gäller.

– De har hängt på litegrann men det går otroligt långsamt. Vissa läromedel finns som e-böcker, exempelvis en del matteböcker och historieböcker. De jobbar nog på men det tog nog tid innan de fattade hur fort utvecklingen kommer att gå, säger Ann-Sofie.

Roligare med belöning

Det som funkar bäst med eleverna är appar där det händer någonting och som är lite mer lekfulla. De appar som är uppbyggda som spel där man går upp i nivåer verkar också skynda på barnens inlärning.

– Det är helt klart en sporre. Innan var det ”jag har gjort sidan 27 i matteboken”, ”jaha det var ju kul”, säger hon, med ett tonläge som efterliknar det som ett mindre entusiastiskt barn kan ha, innan hon fortsätter:

– Det ger ett sug och det kan även vara att de får en belöning, som ett roligt ljud eller att de får en liten gubbe någonstans. Respons, feedback, det tycker de om.

Att det i sin tur innebär att lärarna innan Ipad-intåget till viss del har misslyckats med att komma på ett alternativ till den här känslan av framsteg och belöning håller hon inte riktigt med om.

– Nja, man har ju sina knep, men det är klart att det blir en sådan omedelbar återkoppling, stavar de fel så ser de det på en gång. Det tar inte en lång stund innan fröken ser det.

En annan stor fördel med Ipad:en är att det blir mindre pappersarbete och att de kan få med sig barnen på ett helt annat sätt än tidigare.

– De mailar texterna till mig, dels för att de inte kan skriva ut från Ipad utan jag måste göra det från min dator vilket är jättekrångligt, men sen redovisar de för varandra. Vi kör upp texterna med kanonen på filmduken så läser de för varandra och de är jättestolta. Då är det väldigt noga med att man inte kommenterar om någon annan har stavat fel eller så, det viktiga är att budskapet går fram.

Den digitala utvecklingen håller självklart läromedlen mer uppdaterade, det finns mer heltäckande interaktiva alternativ som innehåller de delar som läroplanen kräver (ett av de största försäljningsargumentet från de som säljer skollicenser för digitala läromedel) och upplägget sparar även pengar på sikt. Men i det långa loppet så finns det kostnader utöver Ipads som man kanske inte hade tänkt på från början. Tillbehör är sådana. Till att börja med ska skolan köpa in skrivare som fungerar trådlöst så att man kan börja skriva ut direkt från Ipad. Sen har de köpt laddningsskåp som de kan låsa in plattorna i och sen måste de köpa in hörlurar, så att bänkkompisarna bredvid inte störs, och tangentbord eftersom Ipads egna skymmer en del av skärmytan och för att när barnen skriver på plattan så blir det mycket pekfingervals.

– De som är duktiga på att skriva med penna brukar ibland säga att det tar för lång tid att hitta bokstäverna på det digitala tangentbordet och vi vill ju att de ska lära sig ordentlig fingersättning.

Ungarna i ettan har inte varsin Ipad och de får inte ta hem dem men barnen som går i femman får det. I början var lärarna lite oroliga för att barnen ska glömma dem eller tappa bort dem men enligt lärarna har barnen bra koll, har den laddad och överlag skött det väldigt bra. Skadade Ipad:s har också varit ett minimalt bekymmer.

– Räknar man med personalen så har vi över 400 Ipad:s på skolan och det är kanske 2-3 som glaset har gått sönder på.

Ute i lekhörnan i korridoren där vi sitter står det en back med klassiska pappersböcker. Jag frågar om det fortfarande händer att en unge spontant plockar upp en för att läsa.

– Oh-ja! Det gör de och de läser även serietidningar och sånt. Och det är inte så att vi jobbar med Ipad från 08 till 14:10, vi gör även mycket annat. Vi skriver med papper och penna också!

Positiv och livrädd

5A med lärarinnan Katarina Gartner var den första klassen som började med Ipad-projektet.

– Jag var väldigt positiv till det, och livrädd måste jag erkänna. Jag tänkte hur ska det här gå? Jag måste hitta någon stund varje dag, men det har löst sig. Sen har jag fått lära mig själv, jag sitter hemma på kvällarna och laddar ner appar. Men de största läromästarna är ju barnen, de är hur duktiga som helst, säger Katarina med en stolthet i ögonen.

Katarina Gartner

Att barnen kan Ipad bättre, och har kunnat det från dag ett, ser hon inte som ett hinder.

– Jag var orolig för det men nu ser jag inte det som ett hinder. Jag ber dem om hjälp ibland. De kan själva maskinen bättre men de kan ju inte kunskapen bättre. Det finns en viss skillnad i det. Men så var det med cd-spelarna också. Det är värre när de ibland Googlar och kollar upp det jag pratar om, säger Katarina och skrattar.

Hon hade en Ipad och en Iphone privat redan innan, men var ändå nervös över hur hon skulle implementera paddan pedagogiskt i klassrummet.

– Jag ville att det skulle bli så bra som möjligt, jag har ett högt krav på mig själv.

Enligt Katarina har hennes arbete blivit lättare, mer lättåtkomligt, eftersom eleverna exempelvis kan maila texter som hon kan läsa hemma i lugn och ro. En annan stor fördel är att det blir mycket lättare att korrigera texterna. Sen blir det lättare med planeringar och annat som skrevs på tavlan förr kan nu mailas istället och hon kan vara säker på att alla har den.

Även om det kan låta underligt i sammanhanget så tycker hon att Ipad:en har resulterat i att hon fått bättre kontakt med eleverna.

– Framför allt med de tysta eleverna, de talföra de pratar ju ändå. Men de tysta kan skicka mail och fråga om saker de inte hade vågat ta upp annars. Det ger en viss trygghet till dem, men även panik om jag inte svarar direkt, vilket jag inte alltid gör. Allt har ju en baksida. Jag sitter inte och vakar över Ipad:en hemma.

Pennan blir lidande

När Katarina sitter och testar appar på kvällarna gör hon det mest för att hon tycker det är roligt och ser det inte som extraarbete.

– Jag gör det ihop med min son, han går i åttan så vi sitter tillsammans och hittar grejer. Men planeringen måste man göra ändå, den utgår ju inte från appar eller från Ipad. Jag planerar först vad som ska göras och sen tittar jag på hur jag skulle kunna använda Ipad till det, förklarar Katarina.

Att barnen tycker det är roligt med Ipad är föga förvånande men det går inte längre att spinna vidare på nyhetens behag.

– Att de tycker det är lustfyllt och att man har kunnat rida på den vågen, det går inte längre. Den hypen är redan slut. Från början kunde jag säga vad som helst, så intresserade är de inte idag. Men de glömmer den inte. Jag tror att de kommer att se den som en självklarhet, den är som böcker för oss andra.

Nackdelar finns alltid och vissa som Katarina tar upp är att de skickar dumma meddelanden till varandra på mail (de drabbade mottagarna skickar ibland vidare dessa mail till Katarina), att de ibland tycker att det är jobbigare att läsa texter på plattan än när de är utskrivna, samt att de använder papper och penna för lite och att det blir jämmer om de ska göra det.

– Jag vill till exempel att de gör poesiläxor genom att skriva i en bok och rita en bild men det vill de inte, de kommer med Ipad fast man säger till dem flera gånger. Jag tycker att det blir latare, kan man säga så? Det är så taskigt på något sätt. Samtidigt som det är ett hjälpmedel så tycker jag att det finns en sorg i att man inte vill använda penna. Vi får inte glömma bort det värdefulla i papper, penna och en bok. Man kan plocka fram det långt framöver och tänka ”det här har jag gjort i femman”. Allt ska inte vara digitalt. Men jag kanske är konservativ, de kanske kommer att skratta åt det om 10 år när de är vuxna.

Två Matildor talar ut om Ipad

Under rasten när lärarinnan inte är där projicerar de fnissande pojkarna en rolig bild på väggen via en Apple-Tv. Förmodligen är vårt besök katalysatorn till det ganska harmlösa hysset. I soffan sitter Matilda och Matilda och väntar tålmodigt. Två andra tjejer står bakom oss och tittar på.

– Ska ni bli intervjuade eller, frågar de med vidöppna ögon.

– Ja, och ni stör faktiskt, är det skarpa svaret från Matildorna.

Pojkarna har sedan länge sprungit iväg mot nästa upptåg och tjejerna vänder motvilligt på klacken och, med en klart kännbar avundsjuka, lämnar de klassrummet.

Matildorna sätter sig till rätta och berättar att det är roligare att vara på lektionerna sedan Ipad gjorde sitt intåg. Fördelar är att det är lättare att skriva och det är smidigt att kunna skicka texter till lärarinnan. Sen tycker de även att det är smidigt att man kan kolla upp saker på exempelvis wikipedia (källkritik har de fått en lektion i). Det som de kan tycka är svårt med Ipad:en är när man måste logga in på vissa appar. Samtidigt understryker de att det mesta inte är svårt.

– Vi kan vissa appar bättre än Katta (Katarina), men hon hjälpte oss i början. Även föräldrarna hjälper till hemma men de kan inte Ipad lika bra. Vi har nog lärt oss våra appar, säger Matilda.

Favoritapparna är Skolstil, Keynote och Imovie.

– Det är roligt att göra skolfilmer, säger Matilda.

– Vi har fått hemläxa att laga mat och filma det, fyller Matilda i.

Att använda plattan till att spela spel och annat som de egentligen inte får gör de inte.

– Alla har samma konto och vi vet att vi blir av med våra Ipads ett tag om vi gör sånt vi inte får.

Till de mer konservativt lagdas sorg så intygar flickorna att Ipad:en vinner över boken.

– Vi glömmer aldrig Ipad:en men böcker glöms, säger Matilda.

– Det är roligare med Ipad än med böcker, förtydligar Matilda.

Johann Gutenberg rullar nog runt i graven, vi andra får väl inse att framtiden har talat.

Intervju med rektorn Agneta Jonzon

Hur kommer det sig att ni började med det Ipads, vem var det som kom med idén?

– Jag kände väl när vi pratade i vår rektorsgrupp att det började bli dags. Jag tror att jag är ganska mycket initiativtagare till det men det är även IT-piloter som finns på skolan. Vi jobbade fram idén tillsammans, att om det går åt det här hållet så ska vi vara med på tåget. Sen är det lite konkurrenstänkande också, att man vill vara en skola som ligger i framkant.

Fanns det andra skolor som ni visste om som redan hade börjat med det?

– Nej, inte så, det fanns några i andra kommuner men inte som jag kände till sådär. Vi började tänka på hur vi skulle göra, det var tre skolor i Södertälje som hade börjat med "1:1"-datorer i högstadieskolor, men då kände jag att det där inte är vår grej, vi avvaktar nog ett tag. Sen kom Ipad och då kände jag att det där är någonting för oss. Då började man titta omkring, googla på hur andra skolor har gjort. Det var då vi bestämde att vi kör igång och spanar, det var förra våren. Vi besökta några skolor och gjorde studiobesök och vi var på SET-mässan. Sen tog vi kontakt med Apple och de var hos oss några gånger.

Hade ni någon hjälp från Apple i den här processen?

– Nej, inte sådär egentligen. Eftersom vi tog kontakt med dem så blev ju de intresserade av oss. De var väldigt intresserade av att veta om vi skulle vara villiga att bli en profilskola åt dem. Först så tänkte vi att vi köper 1:1-paddor till alla elever, och de hade ingen visningsskola för det, men sen har vi ju tänkt om och har bara det för fyror och femmor, samt sexor som vi kommer att utöka med. Resten har halvklass.

Har ni fått någon support efter att ni har köpt in paddorna?

– Nej men däremot så har vi gått med i ett nätverk som heter "Tänk om". Där har vi köpt in oss. Det är en ganska gedigen satsning från skolan att gå med i Tänk om, det är dyrt som sjutton, men rätt värdefullt. Vi har precis börjat. Rektorerna går nu, sen har man utsett ett par så kallade lärspridare, människor som finns i skolan som lärare eller fritidspersonal som också går utbildningen. Det är ett slags stöd, det är verkligen som det är att tänka om, hur ska jag leda en skola som har en uttänkt IT-miljö.

Vem är det som sköter undervisningen på Tänk om?

– Om jag har förstått det hela rätt så kommer det egentligen från Fredrik Svensson på Rektorsakademin som förstod behovet när folkhögskolorna började med It-satsningar och då utvecklade dem det här konceptet "1:1". Sen har det blivit ett eget företag som har fyra anställda och 24 konsulter. Konsulterna hyrs in, dels till de här stora utbildningarna som sträcker sig över ett år, och dels till det som efterfrågas. Vi kan köpa in fler utbildningar än vad vi har beställt.

När ni nu har varit där och har lite erfarenhet, är det värt alla de här pengarna?

– Ja det tycker jag. Det är ett stöd för oss att kunna gå vidare och det hjälper oss att fokusera på det vi faktiskt har lagt in, att det inte bara blir ett verktyg. Det gäller att utveckla tankarna också kring hur vi ska kunna använda paddorna. Det tycker jag är bra att vi får hjälp med det, att man inte bara har köpt in dem och så blir de istället för läromedel och så kör man på. Det gäller att hänga med i hela stora utvecklingen. Vår stora uppgift är att skriva en verksamhetsplan. Föreläsarna ger oss idéer och vi jobbar vidare där i grupparbeten, det är jättespännande.

Hur är det rent ekonomiskt efter att ni har köpt in plattorna, om jag har förstått det rätt så minskar man utgifter genom att man skär ner på inköpta läroböcker. Har det varit värt det på plus/minus-kontot?

– Det ser vi ju inte än, som skolledare måste jag tänka långsiktigt på det. När vi körde igång under hösten så hade vi redan beställt läromedel, vi fick ju inte paddorna förrän i november, dessutom är det så att vi inte kunde byta ut dem när vi satte igång. Det finns inte utvecklade läromedel för paddor, det finns en del för datorer. Det fanns inte så mycket läromedel, det är en fullkomlig explosion just nu från våra läromedelsförlag att förstå att det inte är pappersböcker som gäller längre utan att det är e-böcker som gäller, eller vad det nu kan vara.

– Jag har tänkts så här att i år, 2012/2013-läsåret där får det bli både pappersböcker och paddor som läromedel. Nu har vi valt att försöka hålla ner på paddorna när det gäller e-läromedel, vi har köpt till några men inte så mycket eftersom vi främst bygger på appar. Men det är också en kostnad att köpa appar och just nu ser jag ingen vinst ännu så länge men det kommer att bli det. Det handlar om att lära sig att förstå att istället för att man köper kartböcker i elevuppsättningar så hittar man den på paddan istället men det tar ett tag innan man hittar rätt, det finns ett enormt utbud, och sen lärarens vana är att bläddra, slå upp sidan X för att hitta det landet i kartboken, att flytta vanan att undervisa utifrån pappersböcker till att undervisa på paddorna. Det får ta det här året och så minskar vi pappersbaserade läromedlen till hösten.

Hade ni kollat av med föräldrarna till eleverna om vad de tyckte om det här?

– Nej inte så egentligen. Vi bestämde nog att det här är vår utveckling som vi gör och sen diskuterade vi med våra föräldrar som är med i vårt föräldraråd, "det tänker vi, vad tänker ni?" Och det fanns egentligen inget motstånd, däremot hade vi bra diskussioner kring farhågor som kom ifrån föräldrarna som "vi har svårt att sätta gränser för våra barn för att de sitter med tv-spel och dataspel, nu får vi en skärm till" och oro om den kommer bort eller går sönder "vem ska stå för det?". Men det fanns också väldiga förväntningar och de tyckte det var jättebra, och sen vi väl införde det så har vi inte fått någon negativ reaktion från en förälder.

Har ni kollat på andra alternativ till Ipaden, nu tänker jag inte bara datorer utan även andra plattor som Android och Windows eller var Ipad ett självklart val?

– Det var nog självklart för oss.

Varför var det självklart?

– Kvalitén helt enkelt.

Hade ni Apple produkter sedan tidigare?

– Nej det hade vi inte. Däremot hade vi lyssnat på de skolor som hade köpt 1:1-datorer. Där var det Mac:ar och de skolor som hade köpt pc, de som hade Mac:ar så var det ingen som var dålig, det var bara att köra medan de som hade köpt pc hade stora problem.

Hur tror du det kommer att se ut i framtiden, tror du att fler och fler skolor kommer att haka på det här och kommer pappersböckerna att försvinna helt och hållet?

– Jag tror att fler och fler kommer att haka på det här eftersom det är ett så enormt bra verktyg. Det är klart att pappersböckerna kommer att minska i antal men de kommer aldrig att försvinna för sen kommer vi att känna att det är kvalité att ta fram en bok som vi läser, en skönlitterär bok, och att hålla i den. Jag märker ju på våra fyror och femmor, det som vi har haft problem med till exempel förut är att vi inte har haft råd att köpa in klassuppsättningar av en skönlitterär bok eller så, utan vi har försökt satsa på att köpa in kanske fem exemplar. För att träna läsförståelse så tror jag att det är bra att man läser samma och diskuterar.

– Det har varit svårt men nu är det hur enkelt som helst. Nu lånar de samma bok och kan diskutera, det är så kul och det är så bra. Skolor som inte har Ipads tror jag är jätteavundsjuka och känner att de ligger i bakvattnet. Vi hade en skolklass, en fyra, som var på Moderna museet och hade med sig sina Ipads och så möte dem en klass där från en annan skola som inte hade paddor. Där satt våra barn och jobbade och tog bilder, de satte igång direkt och jobbade när de var där. Det är ett enormt flöde på ett helt annat sätt.

I USA så har de myntat en term som heter ”app-gap”. Det finns undersökningar som visar att rikare föräldrar köper plattor och sedan appar till sina barn, medan fattiga barns föräldrar inte gör det, vilket resulterar klasskillnader i en form av tekniksegregation och därmed blir det ett socialt problem. Är du orolig för en sådan utveckling?

– Hos oss får man inte ladda ner appar som elev. Varje klass har sitt eget app-konto så att en förälder eller ett barn kan inte ladda ner en app utan det är vi som styr vad som ska finnas. Men det är klart att det kan finnas en klasskillnad mellan de olika hemmen. Men Södertälje har också infört 1:1. Jag hoppas att även kommuner och skolor som egentligen inte har råd skaffar sig det, jag tror att det kommer att bli så. Även om vi har en stark social grupp som lever kring vår skola och barnen lever i ett sådant sammanhang så är det inte alla som har kunskapen och det är inte säkert att man har hemma även om man har råd att ha det. Det finns även i likhetstanke i att alla elever på skolan får tillgång till en Ipad.

Nästan alla som jag har pratat med har varit överväldigande positiva till det här, ser du några nackdelar eller faror?

– Vad vi har diskuterat, och det var framförallt kanske innan paddorna kom, att det skulle bli någon slags barnvakt. Att man leker mer än jobbar och om lärarinnan inte hinner med alla så sitter ungarna med saker som inte bidrar till utveckling och lärande. Och på fritids efteråt, att de ska sitta med paddorna och bara spela, men det har gått väldigt bra. En del har bestämt sig för att vi har inga paddor på eftermiddagarna efter ett visst klockslag, eller så jobbar man med dem som en uppgift, som att man tar med dem och fotograferar när man går ut i skogen.

– Men som sagt, det som oroade mest var att paddan skulle användas för tidsfördriv så att läraren hinner göra annat med andra barn, men jag tycker att vi har varit ganska stränga med vilka appar man får använda, vad de ska innehålla och leda till, vi har haft en specialpedagog som sållat rätt mycket i apparna. Som när det kommer ett mattespel och så använder de fel uttryck när de pratar. ”Nu får du plusa ihop de här talen”, fungerar inte eftersom vi vill att barnen ska använda ”addera”, det är viktiga saker före oss att använda rätt språk. Vi har varit väldigt noga med kvalitetssäkring och det är bara en person på skolan som har fått ladda ner appar fram till nu. Vi har haft en liten utvecklingsgrupp där man har fått önska appar man vill ladda ner och då har vi kvalitetssäkrat dem och går de igenom så laddas de ner.

Det var en lärare jag pratade med som sa att hon inte längre kunde rida vidare på ”nyhetens behag” men sa dock att det kan vara svårt att få eleverna att göra saker när det inte involverar paddan. Det är de inte lika entusiastiska kring nu när de har fått ett alternativ. Ser du ett problem i det?

– Det är klart att det är ett problem och det är den pedagogiska delen i lärarrummet och då måste man föra den här diskussionen. Det där får man jobba med, både att nyhetens behag är borta för det är klart att det blir så, men också att motivera att man ska använda den då eller att man inte ska använda den nu. Jag märker att fyrorna och femmorna använder den otroligt mycket i sitt skoljobb. De tar med den på slöjden och dokumenterar sitt arbete där och det är någonting som vår slöjdlärare har jobbat jättemycket med, att få eleverna att bli medveten om sin process från träbit till färdig sak och vad hände på vägen. ”Vad har jag lärt mig?”, ”vilka verktyg har jag använt?” och så nu plötsligt har de ett verktyg som de kan dokumentera det med. Jag tycker att det gäller att hitta de här sätten att tänka pedagogiskt, vad kan jag använda paddan till och vad ska jag inte använda den för?

Har det varit några lärare som har varit mer konservativa från början än andra när det gäller paddan.

– Nja kanske inte konservativa men som inte har hoppat på tåget direkt och lärt sig själv, för det har ju byggt på det. Personalen fick först var sin padda i slutet av juni så alla hämtade inte ut dem innan de gick på semester men sen har vi lekt. Jag sa det, ta hem dem, lek, gå på blocket, gör vad ni vill, lär er, fundera och prova. Det har bidragit till att man har lärt sig rätt mycket och flera av lärarna har bytt sin telefon till en Iphone eftersom det hänger ihop. Men sen finns det dem som inte har gjort det, där paddan ligger kvar på jobbet när de går hem och vi har inte krävt att alla ska sätta igång och vara jätteglada och göra det här med en gång. Vi har försökt se det som en process.

– Ett tag funderade vi på att inte dela ut halvklasspaddorna till de lärarna som inte visar så stort intresse, men då kom vi på att så kan vi ju inte göra för att de barnen ska ju inte bli lidande av att de har en lärare som inte vill. Då sa vi att det är bäst att vi delar ut dem och så får barnen få igång läraren. Barnen är ju snabba på att lära sig och kan mycket och det har också fungerat rätt bra. Men de lärare som använder mycket andra sätt att jobba på istället för paddorna men det kommer lite sakta. Vi hade studiedag för två veckor sedan och hade ett uppsamlingsheat för de som kände att de inte har kommit igång och behöver en skjuts igen och behövde hjälp. Det var jättebra för det gäller att våga säga att man inte har hängt med på tåget och behöver hjälp och stöd.

Tror du att det kommer att bli ett krav i framtiden för lärare som söker jobb?

– Det tror jag, hos oss så kommer det att vara det, att man måste kunna kliva in och jobba med paddor. Man måste kunna samarbeta med lärarna i sin årskurs. Vi jobbar mycket med att likställa och ge likvärdig utbildning för alla barn och då jobbar de ihop inom årskursen och då möts man varje vecka i en årskursträff. Då pratar man jättemycket om planering inom ett visst område, rymden till exempel, och då måste alla vara på samma spår för då tänker man ju kring hur man kan använda paddorna till det.

Skulle du kunna tänka dig att anställa någon som inte har erfarenhet av det men verkar vara en väldigt bra lärare?

– Det kan man tänka sig. Än så länge går det ju bra, är man en väldigt bra lärare och verkligen vill lära sig det här så är det inga problem. Men om jag märker att den här personen inte vill, att de inte gillar det här arbetssättet då går det ju inte.

Tror du framtidens lärare kommer att klara det här bättre?

Ja det tror jag. Om man tittar på små barn, eller ända upp till tolv tretton som vi har, de behöver ju inte tänka om. De är ju födda med det här. De kan inte jämföra med tiden då det inte fanns datorer, de lever med det här. Medans jag är ju 56, men även om man pratar med dem som är kring 40, de måste tänka om för att hänga med. Generationerna som kommer underifrån, det går inte att jobba på något annat sätt tror jag, man måste ha med sig det här tänket.

Har lärarutbildningen anpassat sig inom det här området.

– Det vet jag faktiskt inte men jag kan tänka mig att det måste ingå där, annars ligger de ju efter.