Så här när vi tittar i backspegeln ter sig så klart en hel del teknikutveckling missriktad. Det var kring 2005 som det började talas om Mobil-TV. På den här tiden var Youtube alldeles nystartat och hade inte alls nått samma utbud eller användbarhet som det har idag. Mobiltillverkare såväl som nätbyggare kikade på tv och undrade hur de skulle kunna göra det tillgängligt i mobiltelefonerna. Strömmad video skulle väl snabbt fylla näten till bristningsgränsen, så kanske var tekniken DVB-H en lösning, där tv-sändes linjärt, precis som i marknätet. Tänk vad häftigt att kunna ha med sig en tv-apparat i fickan, i form av mobiltelefoner då, som du kunde ta upp när du ville. Teracom genomförde till och med provsändningar i Sverige, men särskilt mycket mer än så blev det inte på den fronten. Operatören Tre hade å sin sida egen mobil-tv, då i strömmad form, och det visade sig ju att det var strömmade tv on demand, det vi kallar Play idag, som segrade. Minst sagt.

Spola, bokstavligen, fram till idag. Alla de stora operatörerna, med Tre som tydligt undantag, har tv-tjänster där de erbjuder inte bara linjära teve-kanaler som du kan titta på live eller i efterhand, utan även ett ofta prisvärt utbud av inkluderade streamingtjänster, som HBO, Cmore, Viaplay och Paramount Plus. Jag har hunnit testa flera av operatörernas olika erbjudanden och är mycket nöjd med att tv inte är en fysisk pryl utan en tjänst jag kan när och var jag vill.