Pionjärens död

Efter ett ha stått för innehållet i ett antal framgångsrika toppmodeller tvingades UIQ lägga ner verksamheten i början av året. Att kombinera hård- och mjukvara visades sig vara en svårare utmaning än väntat för Sony Ericsson och UIQ.

De flesta svenskar kanske fick sin första kontakt med UIQ genom Sony Ericssons mobiltelefon P800, antingen genom att ha den själva eller genom andra som skaffat telefonen. Då den introducerades var P800 en värstingmobil som lade också grunden till den serie smarta mobiler från Sony Ericsson som skulle bli så framgångsrika på den svenska marknaden. Senare modeller fick ett större nyttofokus, delvis genom sin design, delvis genom att kombinationen av funktioner inte längre var så nyskapande. Men när P-serien inleddes med P800 var den utan tvekan nyskapande genom att vara en telefon som var en av de första allt-i-ett-telefonerna.

Det var inte den första smartphonen men kan nog säga vara den första som kan sägas ha fått spridning utanför en liten grupp teknikintresserade användare. Dessutom var det ett förebud om vad som komma skulle, nämligen att mobiltelefonens telefonfunktioner bara är en liten del av vad man förväntar sig att en telefon ska kunna och vad man faktiskt använder den till. Det kanske var lite si och så med kvaliteten på bilderna och det medföljande minneskortet var bara på 16 megabyte, så någon fullfjädrad mediamobil kan man knappast säga att det var.

Men att kombinera en telefon med webbläsare, handdator-funktioner som styrdes från en pekskärm och därtill en kamera räckte långt på den här tiden. Märkligt nog är det till stora delar de funktioner som sedan dess stått i centrum för mobilutvecklingen och i synnerhet möjligheten att använda en pekskärm istället för knappar har fått sitt andra, och kanske verkliga, genombrott samtidigt som UIQ inte längre kan driva sin verksamhet vidare.

Föregångaren

P800 var helt enkelt en föregångare. Den dök upp på den svenska marknaden 2003 men redan år 2000 hade Ericsson visat upp en koncepttelefon som kanske kan anses om det första förebudet om vad som skulle komma. Då hade UIQ ännu inte blivit UIQ och i Ronneby fanns inget som hette UIQ Technology utan verksamheten drevs under namnet Symbian Labs. Systemet presenterades under namnet Symbian Quartz och hårdvaran som visades på stämde inte riktigt överrens med vad som senare skulle komma. Data-uppkopplingen skedde inte via gprs, som fortfarande används i mobiltelefoner utan via hscsd-teknik – en typ av uppringd modemförbindelse – som var på väg att fasas ut redan då ur mobilvärlden. Gps hade man däremot stoppat in under skalet, något som aldrig blev verklighet i P-serien.

I sammanhanget förtjänar också den smarta pekskärmsmobilen R380 att bli omnämnd. Det kan inte sägas vara någon UIQ-mobil i egentlig mening men det finns en gemensam grund som utgörs av Symbian. För användarna är kanske den största skilnaden att R380 bara hade en monokrom skärm och att allting på pekskärmen skedde på tvären. Det vill säga så kallat landscape mode, med skärmbilden i liggande läge, och av det följde att man alltid fick hålla telefonen på tvären med luckan uppfälld åt sidan. Gränssnittet skiljde sig också en del från det som senare skulle bli kännetecknande för P-serien. När det gällde gränssnittet i P800 var det onekligen så att man, liksom andra vid den här tiden, hade sneglat en del på Palm och dess Palm OS, det operativsystem som främst i kraft av sin användarvänlighet gav Palms handdatorer marknadsledande under de sista åren på 90-talet.

Speciellt tydligt kanske det kunde anas på de versioner av systemet som visades upp men som aldrig lanserades. Lika tydligt kanske det inte var när väl P800 kom ut på marknaden men det var definitivt inte från de konkurrerande modellerna med rötterna i Microsoft Windows som man hämtat inspiriation, Trots att P800 hade en lucka som i uppfällt läge delvis dolde skärmen och som till synes hade en riktig knappsats var det på sätt och vis en ren pekskärmsmobil. Skärmens utseende ändrades visserligen då luckan fälldes upp men på luckans insida hade knapparna små piggar som i sin tur tryckte på skärmen. På ett sätt var alltså P800 en ren pekskärmsmobil.

Inte längre en kul teknikpryl

När efterträdaren P900 lanserades var det säkert en av de förändringar som var minst intressant för användarna men konstruktionsmässigt var det inte helt oväsentligt att luckans knappsats fungerade oberoende av pekskärmen.

För användarna var det säkert en helt oväsentligt men en av förändringarna när P900 lanserades var att knapparna på luckan nu fungerade som vanliga knappar. Hur knapparna samspelade med pekskärmen och om det behövdes en särskild typ av knappsats skulle visa sig få betydelse längre fram. Tack vare den stramare designen blir P900 eftertraktad bland företagskunder. Handdatorfunktionerna i sig lockar givetvis men de fanns även i P800. Den uppstramad designen som nu snarare signalerar ”professionellt arbetsredskap” istället för som tidigare ”kul teknikpryl”.

Tekniskt sett står den sig också väl jämfört andra produkter på marknaden och även om P900 inte är främst på alla områden så ligger den väl framme, men ungefär samtidigt som P900 gör entre i butikerna börjar UIQ också synas på svenska mobilmarknaden i ytterligare ett sammahang. Den händelsen ger dock inte upphov till lika mycket uppmärksamhet.

Efter att operatören Tre dragit igång det första 3G-nätet i Sverige och släppt en ordinär, men tämligen klumpig Motorola-telefon vid namn A835 satsar man på en serie smartphones från Motorola. Först ut blir A920, en av de i särklass största telefonerna på marknaden och faktiskt ligger den på gränsen till vad man som kan kallas för en ficktelefon. Den innehåller också en del begränsningar som operatören har valt att lägga in, till en början kan man till exempelvis inte installera program hur som helst.

Avskräckande klumpig

A920 må ha varit både begränsad och klumpig och därför inte ha blivit någon större framgång hos de svenska mobilköparna. Men faktum är att Motorola i och med A920 lyckas med något som det skulle ta Sony Ericsson ytterligare två år att klara av, nämligen att leverera en UIQ-mobil med stöd för 3G. Motorola kommer relativt snabbt med en uppföljare med namnet A925. Den innehåller bara smärre förbättringar och har i stort sett samma formfaktor som A920. Det betyder att den inte var i närheten av att vara lika fickvänlig som Sony Ericssons alternativ. Många som köpte en ny mobiltelefon under den här tiden var säkert inte ens medvetna om A925:s existens och även om de varit det hade säkert storleken i sig varit tillräckligt för att den inte skulle ses som ett rimligt alternativ.

De som ändå gjorde det upptäckte många likheter med P800 och P900. För användarna utgörs den stora skillnaden av att Motorola har valt bort såväl lucka med knappsats som scrollhjul. Därmed är det i stort sett enbart pekpennan som gäller för att styra telefonen eller mata in text på telefonen. Navigerings- och valknappar finns visserligen under skärmen på båda Motorola-modellerna man de är av begränsad nytta då det är knepigt att använda dessa i någon större utsträckning.

Det är tydligt att den här versionen av UIQ-gränssnittet i första hand är anpassat för Sony Ericssons hårdvara. Med Motorola-telefonerna fick man lite av samma känsla som man kunde få om man använde den lilla skruvmejsel som Sony Ericssons skickade med och helt sonika skruvade bort luckan och ersatte den med en liten plastpanel under skärmen istället. Då hade man inte längre tillgång till det förenklade gränssnitt och de genvägar som visades då luckan var uppfälld.

Någon större förändring när det gällde gränssnittet innebar heller inte nästa telefon i serien, P910. Den stora nyheten då var istället att man placerat ett tangentbord på den utfällbara luckans baksida. Därmed blev P910 den första UIQ-mobilen med ett fysiskt tangentbord. Tangenternas minimala storlek innebar visserligen att det inte var idealiskt för att skriva stora textmängder. En förbättring var det hur som helst och det var nog inte oväsentligt att Sony Ericsson i sin marknadsföring kunde hävda att man nu också, liksom flera konkurrenter, hade en telefon med qwerty-tangentbord.

Utdragen väntan

P-modellerna har alltså inte befunnit sig i den tekniska frontlinjen när det gäller enskilda egenskaper utan snarare har det varit fråga om en kombination av egenskaper som tillsammans har varit telefonernas styrka. När P910 lanserades under sommaren 2004 var dock avsaknaden av 3G anmärkningsvärd. Det fanns anledning att tro att detta var en övergångsmodell med kort livslängd, något som snart skulle ersättas av en ny och modern kommunikator. Så skulle det inte bli och den utdragna väntan på en ersättare och fullvärdig medlem av P-serien får nog sägas vara början till slutet för UIQ.

Det har cirkulerat rykten och förhandsuppgifter på nätet i många månader när Sony Ericsson i oktober 2005 äntligen avslöjar detaljerna kring vad som döljer sig bakom arbetsnamnet Hermione. P990 är tillverkarens nya toppmodell i P-serien och även om den kanske inte har det smidigaste formatet upplevs den ändå som fullmatad med 3G, Wlan, ett tangentbord med ny utformning och en helt ny version av gränssnittet.

När Sony Ericsson presenterar specifikationerna för sin första 3G-mobil har Motorolas senaste UIQ-modell redan funnits ute på marknaden sedan länge. Med Motorola A1000 lämnar man de nästan löjligt klumpiga modellerna bakom sig och lyckas stoppa in ungefär samma funktioner i ett format som får anses normalstort i smartphones-klassen. Varken tangentbord eller vanlig knappsats finns visserligen men stöd för 3g finns, en självklarthet idag men inget som Sony Ericsson kunde erbjuda smartphones-köpare vid den här tidpunkten.

De stora förändringarna av både hård- och mjukvara som Sony Ericsson utlovar i form av P990 visar sig dock innebära stora problem när man skulle ta steget från de förproduktionsexemplar man visar upp för media till att kunna serietillverka stora serier av telefonen.

En liten parantes

När man tidigt under 2006 presenterar den lilla M600 kan man undra tidpunkten delvis är vald för att dra uppmärksamhet från de problem som börjar bli uppenbara när det gäller P990. Oavsett hur det förhöll sig med den saken så får nog M600 i efterhand beskrivas som lite av en parentes i historien.

De första sändningarna av P990 når ut till butikerna i augusti 2006, och inte i början av året som utlovades då telefonen lanserades. I slutet av november 2006 tilldelas P990 utmärkelsen Guldmobilen i kategorin för smartphones. När Sony Ericssons representant klivit upp på scenen för att tacka för priset anspelar han på den långa väntetiden. Någon i publiken replikerar snabbt att man fortfarande väntar. Sanningen är att de kraftigt försenade första leveranserna inte var det slutet på problemen. Svårigheterna att möta efterfrågan håller i sig under hela hösten.

Men problemen slutar inte där. Trots, eller kanske på grund av, att gränssnittet fått en rejäl ansiktslyftning och en ny version av Symbian används så är det mjukvaran som drar på sig mest klagomål. Ofta återkommande är att systemet har för lite minne och Sony Ericsson kommer aldrig helt tillrätta med problemen trots att man gör flera försök med uppdaterad mjukvara.

Ger upp inför minnesproblemen

Allt eftersom tiden går står det klart att P990 inte kommer att bli bättre och efter ytterligare en tid går också Sony Ericssons också ut med att man inte längre arbetar med mjukvaran och att några fler uppdateringar inte kommer att släppas.

Istället fokuserar man på en ny typ av UIQ-telefoner och redan vid lanseringen signalerar man, medvetet eller ej, att den här gången kommer inget av misstagen från P990 att upprepas. De exemplar av telefonerna som visas upp för media känns så stabila att de skulle kunna börja säljas direkt men det dröjer några månader mellan lanseringarna av G900 och G700.

Men ingen av de båda modellerna känns som några riktiga toppmodeller och Sony Ericsson betonar framför allt enkelheten för användarna och funktionen för att kunna skriva elektroniska post-it-lappar för sådant som ska kommas ihåg. Telefonerna kommer ut på marknaden under sommaren 2007.

Vid Mobile World-mässan i februari 2008 presenterar Sony Ericsson sin första telefon med Windows Mobile-telefon. Den är långt ifrån färdig och redan vid lanseringen står det klart att det kommer dröja innan den kommer ut på marknaden. Inga planer på kommande UIQ-telefoner presenteras och man svarar undvikande på frågor om framtidsplanerna på det området. På nätet kan man se bilder och filmer om en mobil av så kallad slide-modell med tangentbord som uppges vara nästa UIQ-modell på tur.

Stoppad efterföljare

Några veckor innan en förestående lansering stoppar Sony Ericsson arbetet med efterföljaren (med kodnamnet Paris) och efter ytterligare ett par veckor kommer beskedet att Sony Ericsson gjort gemensam sak med Nokia inom ramen för Symbian Foundation och att de båda tillverkarna kommer att ha samma grund för framtida smartphones.

Under hösten tillkännager även Motorola att man inte längre kommer att använda sig av gränsnittet i kommande mobiler utan istället lägga merparten av sina begränsade resurser på Googles operativsystem Android. Det blir spiken i kistan för bolaget som nyårsafton 2008 ansöker om konkurs.

En tioårig svensk mobilhistoria har därmed fått sitt tragiska slut och samtliga av de 270 anställda på bolaget varslades omedelbart om uppsägning.