Vi förklarar: Bluetooth

Publicerad Uppdaterad

Året var 1994 och Ericsson rörde om ordentligt i branschen genom att släppa sin modell GH337, en GSM-mobil med den för tiden ganska unika egenskapen att den inte ens på långt håll kunde förväxlas med en tegelsten. Samtidigt, lite längre från strålkastarljuset, tog utvecklingsavdelningen i Lund fram den första prototypen till det som idag heter Bluetooth.

Namnet Bluetooth kommer från Harald Blåtand som regerade efter sin far Gorm den Gamle som kung i Danmark. Efternamnet Blåtand misstänks komma från att kung Harald var ovanligt mörkhårig snarare än från bristfällig tandborstning och på hans meritlista kan vi läsa att han var den första kungen i Danmark som lät döpa sig och att Danmark och Norge under hans ledning blev till ett land. Kung Harald gick ur tiden år 986 och 1012 år senare startades Bluetooth Special Interest Group (SIG) för att sprida standarden utanför Ericssons väggar.

Bluetooth var först tänkt som ett arbetsnamn för projektet, men man kom på att det gick att dra en parallell mellan Harald Blåtands bedrift att ena en stor del av Norden och målet med Bluetooth - att ena alla tillverkare bakom en trådlös standard - så namnet fick vara kvar. Med från början var förutom Ericsson också Nokia, Toshiba, Intel och IBM. Idag är det drygt 4000 olika företag som är medlemmar av Bluetooth SIG.

När utvecklingen av Bluetooth började ta fart fanns det två olika sätt att koppla samman elektroniska prylar för dataöverföring - antingen med kabel eller med infrarött ljus. Kablarna har den stora nackdelen att det inte finns någon standard för hur kontakterna skall se ut. Utvecklingen går helt enkelt för snabbt för att tillverkarna skall hinna enas när enheterna krymper, får ny design och nya funktioner.

Infrarött (IR) - eller IrDA (Infrared Data Association) som standarden heter - var ett stort framsteg eftersom det blev möjligt att skicka adresser, bilder och annan data mellan mobiler, handdatorer och laptops från olika tillverkare. Nackdelen med IR är den låga hastigheten. Tekniken finns för att tillverka IR-portar som klarar upp till 16 Megabit per sekund, men i de prylar som går att köpa idag är hastigheten mer blygsamma 112 kilobit per sekund. IR kräver också att det är fri sikt mellan enheterna som kommunicerar.

Bluetooth använder radiovågor istället för ljus och frekvensen är 2,4 GHz - en frekvens som får användas över hela världen utan speciella tillstånd. På samma frekvensband ligger också trådlösa datornätverk, WLAN.

Hur långt kan man sända en Bluetoothsignal? Som alltid med radio är det en mängd faktorer som spelar in. Sändarens effekt, antennens konstruktion och omgivningen hör till de viktigaste. Bluetoothenheter finns i tre olika effektklasser. Klass 1 har den största uteffekten med 100 mW - ungefär samma effekt som WLAN.

Räckvidden med klass 1 brukar anges till 100 meter, men väggar och andra fasta föremål dämpar naturligtvis signalen. Vanligaste effektklassen är klass 2 som sänder med upp till 2,5 mW och når ca 10 meter. Klass 2 finns i de flesta mobiler och datortillbehör även om prylar med Klass 1 börjar bli allt vanligare. Till sist finns också klass 3 med uteffekten 1 mW och en räckvidd på upp till 1 meter.

Bluetoothstandarden är delad i två delar - kärna och profiler. Kärnan - "Bluetooth Core" - bestämmer hur kommunikationen ska gå till och avgör till exempel hur frekvenserna används och vilket som är den maximala hastigheten. Sedan första versionen presenterades 1999 har det hunnit komma ut tre viktigare uppdateringar. Version 1.1 är i stort en buggfixuppdatering som samlar alla rättelser som gjorts i den tidigare utgåvan.

Med version 1.2 kom den första egentliga nyheten med ett bättre skydd mot radiostörningar. Den högsta hastigheten var fortfarande specificerad till 721 kilobit per sekund. Den senaste versionen heter 2.0 + EDR där förkortningen står för "Enhanced Data Rate". Med EDR tredubblas hastigheten till 2,1 megabit per sekund. 2.0-standarden innehåller också funktioner för lägre strömförbrukning och förbättrad felkorrektion och det finns produkter med Bluetooth 2.0 utan förbättrad hastighet, till exempel Sony Ericsson K750. Bland de första produkterna som stödjer Bluetooth 2.0 + EDR hittar vi den bärbara datorn Powerbook G4 från Apple.

Vilka funktioner går att använda med olika Bluetoothversioner? Räcker till exempel version 1.1 för att skicka bilder? Versionsnumret är faktiskt inte speciellt intressant om man inte behöver den högre EDR-hastigheten. Vilka funktioner som finns hänger istället på den andra delen av Bluetoothstandarden - profilerna. Det är dessa som avgör vilka funktioner bluetooth kan användas till: trådlös handsfree, stereohörlurar, överföring till datorer eller bildutskrifter till exempel.

Den som tillverkar en Bluetoothenhet kan välja vilka profiler som ska ingå och det blir ofta en avvägning mellan hur viktig funktionen är och hur stort minne som finns ledigt. För att se vilka modeller som stödjer en viss profil finns kan man använda sökmotorn hos Bluetooth SIG. Surfa in på <> och klicka på "Qualified Products".

RUTA: Många olika profiler

Här tittar vi lite närmare på de Bluetooth-profiler som är mest intressanta för oss mobilanvändare.

Serial Port Profile (SPP)

Serieporten är en av de viktigaste profilerna i Bluetoothstandarden. De flesta andra profiler använder SPP för att koppla upp sin dataöverföring. SPP kan också fungera på egen hand, till exempel för att ansluta en trådlös GPS-mottagare eller för att ersätta en seriell datakabel.

Headset Profile (HSP)

Headsetprofilen kopplar upp en digital ljudförbindelse med monoljud - för det enklaste slaget av trådlöst headset.

Handsfree Profile (HFP)

Liknar headsetprofilen, men har bättre funktioner för telefonsamtal. I handsfreeprofilen finns förutom ljudöverföring också möjlighet att koppla upp samtal och stöd för nummerpresentation. Ljudet är dock fortfarande mono.

Generic Object Exchange Profile (GOEP)

En funktion som finns med i så gott som alla Bluetoothenheter och behövs för att kunna sända filer. GOEP bygger vidare på SPP och används i sin tur som en byggsten i flera mer specialiserade profiler, till exempel OPP och BIP.

Object Push Profile (OPP)

Används för att skicka bilder, ljud, visitkort och andra filer från en Bluetoothenhet till en annan. Profilen använder GOEP för själva filöverföringen och ordet Push kommer av att det alltid är den sändande enheten som tar initiativet till överföringen.

Basic Imaging Profile (BIP)

Används för att hantera bilder. I profilen finns det funktioner för att skicka och hämta bilder, visa bildspel, göra utskrifter och för att fjärrstyra kameror.

Basic Printing Profile (BPP)

En standard för utskrifter utan drivrutiner - praktiskt för mobiler och andra bärbara enheter. Används för textfiler, visitkort, meddelanden och annat som man kan vilja skicka till en skrivare.

Sim Access Profile (SAP)

En ganska färsk profil som till exempel används i biltelefonen Nokia 610. Med Sim Access Profile kan biltelefonen koppla upp sig mot en mobil som befinner sig närheten och läsa simkortet. Mobilen blir då som en kortläsare och alla andra funktioner tas över av biltelefonen. Praktiskt jämfört med tidigare biltelefoner som behövde ett eget simkort. Biltillverkarna väntas satsa stort på den här funktionen, men än så länge är det bara nyare mobiler från Siemens och Nokia som kan användas som "kortläsare".

Advanced Audio Distribution Profile (A2DP)

Det talas mycket om musikmobiler och trådlösa hörlurar med Bluetooth just nu och A2DP är profilen som gör det senare möjligt. Headset- och handsfreeprofilerna klarar bara monoljud, så för en bra musikupplevelse behövs A2DP med stereoljud. Mobiltillverkarna har än så länge inte släppt så många modeller med A2DP. Sony Ericssons walkmanmobil W800 klarar inte stereoljud via Bluetooth, men det gör till exempel stålmobilen Nokia 8800, Motorolas musikmobil E680i och Samsung D600. Stereohörlurarna med Bluetooth finns från Creative, Logitech, Plantronics och Nokia för att nämna några. Det finns också sändare att köpa som passar i hörlursuttaget på din vanliga stereo eller mp3-spelare.

Human Interface Device Profile (HID)

Trådlösa tangentbord, möss och fjärrkontroller använder HID-profilen. Den kan användas både för att styra en dator från mobilen, något som vi testade i aprilnumret av Mobil, eller för att koppla ett riktigt tangentbord till handdatorn.

Audio/Video Remote Control Profile (AVRCP)

Liknar HID-profilen, men är anpassad för att ersätta infraröda fjärrkontroller till TV, Stereo, DVD och andra apparater i hemmet. AVRCP finns med i många produkter som använder A2DP för att göra det möjligt att till exempel byta låt eller radiokanal direkt från hörlurarna.

Synchronisation Profile (SYNCH)

Håller reda på kontakter och kalendernoteringar när mobilen eller handdatorn är i närheten av den stationära datorn och gör det möjligt att synkronisera utan speciella kablar och program.