Varför ska du lägga tre gånger priset på en Nexus Player när en Chromecast verkar ha stöd i de flesta appar och om stödet inte finns där går det enkelt att klona upp hela mobilens skärm på teven. Det har varit de främsta frågetecknen sedan Nexus Player utannonserades i somras och det känns inte riktigt som om Google varit helt på det klara med att berätta vad den är till för. Samtidigt ska inte Google beskyllas för att vara helt glasklara med hur en Chromecast fungerar heller för den delen.
Nexus Player är både storebror till Chromecast och ett sätt för Google att konkurrera med mer traditionella mediaspelare och då kanske främst Apple TV. Här handlar det betydligt mer om att kunna komma åt olika appar och tjänster direkt via spelaren istället för att nödvändigtvis spegla upp dem från en mobil enhet. Chromecast på steroider Den svarta lilla hockeypucken gör inte mycket väsen av sig i tevehyllan, vare sig till utseende eller uppkopplingsmöjligheter, utan det är HDMI och wifi du ska köra på – eller så får det vara helt enkelt. Fjärrkontrollen vinner definitivt inga priser för att vara välbyggd, men det är inte lika illa som det de flesta asiatiska mediaspelare med Android brukar komma dragande med. Utöver att styra manicken med knappar finns även en mikrofon inbyggd och koppling mot Google Now för att röststyra olika manövrar. Just röststyrningen känns betydligt mer logisk i det här fallet än hos en telefon, då det finns betydligt större chans att vi väljer att prata kommandon rakt ut i luften på hemmaplan än ute på stan. Samtidigt är gränssnittet så pass nerskalat att det knappast går snabbare att röststyra fram det du vill göra än att trycka sig fram. För även om det är Android 5.0 som sitter någonstans i botten är det ett extremt nerskalat gränssnitt vi har att göra med. Ni som testat mediaspelare med Android har säkert fått uppleva yxigheten att försöka styra ett pekskärmssystem med fjärrkontroll, men i fallet med Nexus Player finns inte ens normala Android tillgängligt så du behöver inte utsättas för något sådant.
Men vad är då poängen? Du har filmuthyrning via Google Play och musik via detsamma, Youtube finns såklart inbyggt och du kan komma åt en specialavdelning av Google Plays appbutik. Här finns en fånigt liten mängd kompatibla appar, som på det stora hela är exakt samma som du hittar på de flesta andra mediaspelare sedan flera år tillbaka. Trots svensk lansering finns inget svenskt material ännu och åtkomst till webbläsare går inte för sig utan att du börjar skruva där du inte bör skruva. Efter att ha varit tillgänglig sedan i höstas borde mängden mediaappar vara fler på den här fronten.
Däremot finns som sagt hela Cast-systemet för att spegla material från din telefon, men det klarar samtidigt den billigare Chromecast av och hela poängen ligger ju lite i att du inte ska vara tvungen att blanda in telefonen för allt som ska göras med spelaren. Minigamer Till sin stora rätt kommer Nexus Player först när du skyfflar ut närmare en femhundring till för en spelkontroll, eller åtminstone till sin teoretiska rätt. Spelkontrollen i fråga har en byggkvalitet som känns som knappt halva det begärda priset och i dagsläget är det tyvärr den enda som finns att tillgå. Men med kontrollen kan du köra Androidspel med riktig kontroll på din teve utan att behöva snegla på några skärmkontroller på en mobil enhet eller liknande dumt.
Precis som med mediaapparna är det dock en teoretisk möjlighet, eftersom utbudet är enormt begränsat även bland spelen. Oddworld och Game of Thrones fungerar helt okej med kontrollen, medan plastigheten hos densamma gör sig lite väl påmind för att Double Dragon Trilogy ska vara behagligt att spela.
Annons
Annars är det just löftet om en »riktig spelkonsol med Android« som är maskinens allra största dragning för stunden. Men trots att amerikanerna har haft lite mer än ett halvår på sig att göra något med maskinen känns det inte riktigt som om anpassning av befintliga appar och spel har tagit fart, inte alls i samma takt som Chromecast hade även i början. Vi får hoppas att Google själva vill fortsätta satsa på enheten, för i teorin är det riktigt intressant, nu krävs det bara ett par appar för att bevisa det också.
