Test: Skullcandy Grind

Det ska vara billigt att få bra ljud, det är i alla fall Skullcandys tanke med Grind. Just ljudet får väl anses ligga i paritet med prislappen, med helt okej detaljrikedom i diskanten och en bas som åtminstone inte brölar över allt annat. Precis som brukligt i prisklassen finns det inte mycket att hämta ur mellanregistret, men full godkänt är det i alla fall på det stora hela. Samma sak gäller headsetfunktionen, som är av kvaliteten “den finns och det fungerar” men inte så mycket mer. Någon form av fjärrkontrollsfunktion finns inte heller.

Vad som däremot är intressant är hur Skullcandy designat sina hörlurar. De verkar nämligen vara gjorda för att se ut som om de köpts för en hundring, överlevt sju svåra år, lappats ihop efter bästa förmåga för att sedan hittas i rännstenen någonstans. Inget i designen ger någon slags lyxigt intryck och det är väl egentligen bara de överstoppade öronkuddarna som känns hela och rena (och faktiskt är rätt bekväma). Resten ser gammalt och väldigt välanvänt ut, fast på ett enormt medvetet sätt (läs, inte så äckligt som riktigt gamla lurar kan vara). Vit plast är gulnad, övrig färg är blandat matt och blank med inslag av sprayfärgsstruktur och så vidare. Varför du vill köpa ett par lurar för strax över fem hundra spänn som ser ut att kosta knappt hälften så mycket begriper vi inte, men låt gå.

Definitivt ett par lurar du köper just för designen och då antagligen för att du vill gå emot alla lyxdesignade eller färgsprakande headsets som lite utgör normen annars. Ljudet är inget som överraskar, men det tillsammans med tanken bakom designen leder ändå till ett godkänt.