Test: Sony WH-CH720N – Billigare kåpor som gör jobbet

Det gäller att ha rätt förväntningar på Sony WH-CH720N. Bolagets over ear-lurar WH-1000X M4 och M5 har ju helt magisk brusreducering och dessutom wow-känsla i musikljudet. Men de kostar från 3200 kronor och uppåt och Sony WH-CH720N kostar hälften så mycket.

Här riskerar Sony själva att elda på falska förväntningar genom att framhålla att samma integrerade processor, Sonys V1, som WH-1000X-serien använder sitter i WH-CH720N. Men den dyrare serien har två olika processorer där QN1-processorn bara sköter brusreduceringen.

Test: Sony WH-1000XM5 – Bättre än magi, nästan perfekta

Du ska alltså inte vänta dig samma fantastiska brusreducering som i 1000X-serien. Inte i närheten. Visst får du en lite tystare bubbla när du tar på dig lurarna, själva öronkåporna gör ju sitt till här genom att passivt stänga ute mycket av omgivningens ljud. Brusreduceringen när den är påslagen tar sedan bort lite till, men inte de högre frekvenserna. De allra djupaste basfrekvenserna närmast förstärks märkligt nog av brusreduceringen, så om du sitter med lurarna på en buss har du ett dovt basljud i botten som försvinner om du slår av brusreduceringen.

Jag tycker ändå att bullerdämpningen kan klassas som helt okej, den är klart märkbar och ger positiv effekt. Till dess fördelar hör att den hanterar vindbuller ovanligt bra, något aktiv bullerdämpning brukar kämpa med.

Tillverkaren av Marshalls hörlurar och headset köper Marshall

Inget högupplöst ljud

När det gäller musikljud saknar WH-CH720N stöd för Sonys LDAC-teknik för högupplöst ljud, eller någon annan form av högupplöst ljud för den delen. Det är bara bluetooths standardprotokoll sbc och det lite bättre AAC som Apple använder som stöds. Det behöver inte ha dramatisk effekt på ljudkvalitén, men någon direkt wow-känsla får jag inte av musikljudet. Det betyder inte att jag tycker att det låter dåligt. Bas och röst går fram bra medan mellanregistret är lite svagare. Dynamiken är tillräcklig för att musiken inte ska klippa vid högt mixade trumljud.

Däremot har headsetet stöd för ett par andra ljudtekniker från Sony, till exempel DSEEE som artificiellt skalar upp komprimerat ljud så att det ska låta mer högupplöst än vad det är. För det mesta låter det bra, ibland blir det fel, du kan slå av och på funktionen själv.

Headsetet har också stöd för Reality Audio 360, Sonys teknik för rumsligt ljud. Det kräver dels att du installerar Sonys app Headphones, och dessutom har någon av det fåtal musiktjänster som har stöd för Sonys högupplösta ljud. Mest känd är förmodligen Tidal.

Sonys Headset-app är inte nödvändig för att kunna använda headsetet men vill du ändra inställningarna eller uppdatera headsetets firmware behövs den. Jämfört med konkurrenternas appar tycker jag att Sonys app är rörig och opedagogisk, och det kan vara svårt att förstå vad de olika inställningarna gör. Ett exempel är “Anpassningsbar ljudkontroll” som säger sig kunna justera dina inställningar för att optimera dem efter din aktivitet. I praktiken innebär det att headsetet visserligen kan göra en rimlig bedömning av om du sitter still, är ute och går eller åker kollektivtrafik, men det enda man kan göra med den informationen är att växla mellan brusreducering och genomhörning. Eftersom headsetet har en knapp som låter mig enkelt göra denna växling manuellt föredrar jag att göra det själv framför att få brusreduceringen avstängd så fort jag ska byta tunnelbana eller buss.

Plastigt

När jag håller headsetet i min hand känns det rätt så plastigt. Det visar sig i längden mestadels vara av godo. För visserligen är formgivningen rätt tråkig och headsetet ser allmänt rätt billigt ut, men det är också ovanligt lätt för ett par over ear-lurar med sin vikt på under 200 gram. Jag tycker att headsetet är bekvämt, även under längre tid, men som oftast är fallet klämmer kåporna inte åt tillräckligt för att headsetet ska hålla sig på plats om du till exempel tränar på gymet i liggande position.

Förutom knappen för att växla mellan brusreducering och genomhörning finns även av-påknapp som även kan tala om hur mycket batteri headsetet har kvar, play-pause och volymknappar. Jag tycker inte riktigt Sony har lyckats med formgivningen av knapparna och visserligen har play-pauseknappen en upphöjning, men den är förvånansvärt svår att känna skillnad på med fingertopparna.  Därför får jag leta efter rätt knapp när jag ska pausa musiken med headsetet på.

Samtalsljudet i headsetet är medelmåttigt, vilket betyder att det duger för samtal i de flesta situationer, även lite bullrigare, men att den du pratar med kommer att höra att du pratar i headset och inte direkt i mobilen på att du låter burkig.

Jag har glömt vad headsetet kostar när jag börjar testa det och väntar till slutet med att ta reda på det igen. Innan jag kollar upp priset funderar jag på vad jag själv skulle vara villig att betala för det. Jag gör bedömningen att det skulle kännas för dyrt för 2000 kronor men som ett bra köp för 1500 kronor. Jag blir därför inte besviken på Sonys prislapp för detta headset.