Annons

Fördjupning: Tillbakablick

Reportage Oneplus: Startupen som blev som alla andra – eller var allt bara fejk?

Oneplus var uppstickaren som vann lojala fans tack vare community-känsla och att lyssna på sina användare. Fast mycket pekar på att de hela tiden var en avdelning av Oppo med smart marknadsföring.

Publicerad Uppdaterad

I december 2013 startade två före detta Oppo-anställda, Pete Lau, tidigare vd för Oppo, och Carl Pei (som var bosatt i Sverige mellan 6 och 22 års ålder och talar svenska), chef för nya marknader på Oppo, den nya mobiltillverkaren Oneplus. Rätt omgående började de antyda att de hade något stort på gång, att de skulle skaka om mobilbranschen. Bland det första vi fick veta var deras slogan “Never Settle”. Enligt grundarna hade Androidbranschen fastnat i gamla hjulspår och behövde ett nytänk.

Sedan följde vad som då framstod som en strid ström av läckor om företaget, men som i efterhand mer ser ut som en skickligt orkestrerad marknadsföringskampanj till syfte att bygga upp en hype kring det nya mobilmärket. Vi fick ovanligt mycket information om den produkt de planerade att lansera, och innan telefonen offentliggjorts visste vi att den hade en 5,5-tumsskärm från Japan Display (1920 x 1080 pixel), en Sony-tillverkad kamera på 13 megapixel, ett 3100 mAh-batteri och Qualcomms då snabbaste chipset Snapdragon 801. Samt att telefonens plastbaksida var utbytbar. Att berätta så mycket om sin telefon före lanseringen blev stilbildande och är mycket vanligare nu än då.

Vrida Android ur händerna på Google

I december 2013 startade två före detta Oppo-anställda, Pete Lau, tidigare vd för Oppo, och Carl Pei (som var bosatt i Sverige mellan 6 och 22 års ålder och talar svenska), chef för nya marknader på Oppo, den nya mobiltillverkaren Oneplus. Rätt omgående började de antyda att de hade något stort på gång, att de skulle skaka om mobilbranschen. Bland det första vi fick veta var deras slogan “Never Settle”. Enligt grundarna hade Androidbranschen fastnat i gamla hjulspår och behövde ett nytänk.

Sedan följde vad som då framstod som en strid ström av läckor om företaget, men som i efterhand mer ser ut som en skickligt orkestrerad marknadsföringskampanj till syfte att bygga upp en hype kring det nya mobilmärket. Vi fick ovanligt mycket information om den produkt de planerade att lansera, och innan telefonen offentliggjorts visste vi att den hade en 5,5-tumsskärm från Japan Display (1920 x 1080 pixel), en Sony-tillverkad kamera på 13 megapixel, ett 3100 mAh-batteri och Qualcomms då snabbaste chipset Snapdragon 801. Samt att telefonens plastbaksida var utbytbar. Att berätta så mycket om sin telefon före lanseringen blev stilbildande och är mycket vanligare nu än då.

Vrida Android ur händerna på Google

En sak man tidigt gick ut med var att man skulle använda Cyanogen OS som mobilens system. Vid tiden ansåg man att Googles dominans över mobilvärlden började bli för stor, och ett sätt att ändra på det, trodde man, var att vrida Android ur händerna på Google genom att skapa en annan dialekt av systemet baserat på open source-versionen av Android. Cyanogenmod, en modifierad version av Androids användargränssnitt som gick att använda på en rootad Androidmobil sågs som den hetaste kandidaten till att åstadkomma det. Företaget Cyanogen som bildades för att göra en kommersiell produkt av detta hobbyprojekt var under en tid hetast i IT-branschen. Med 200 miljoner dollar i riskkapital ratade man ett bud på att bli uppköpta av Google.

Just den här framtidsvisionen kraschade ganska snabbt. Cyanogen gjorde sig ovän med Oneplus efter att ha brutit mot den utlovade ensamrätten på systemet på den indiska marknaden, och med tiden gjorde Cyanogen sig ovän med alla andra också. Googles kontroll över Android är ohotad, vilket inte minst Huaweis svårigheter att klara sig utan Google visar. Men åter till Oneplus. 

Den 23 april 2014 presenterade man telefonen Oneplus One, som man lovade skulle prestera lika bra eller bättre än Samsungs och Sonys bästa till en betydligt lägre prislapp, den billigaste modellen kostade faktiskt bara 2500 kronor, vilket var halva priset mot en Samsung Galaxy S5. Men då fick du bara 16 GB lagring och ingen minneskortplats, vilket var lite redan då. 64 GB-versionen kostade 2850 kronor. Om du kunde få tag på den, vill säga. Telefonen såldes bara via Oneplus hemsida, och dessutom bara om du hade en inbjudan. Sådana delade Oneplus ut sporadiskt till de som ställt sig i kö, och då och då hade de särskilda kampanjer där först till kvarn kunde få sig en Oneplusmobil. Detta var ytterligare ett exempel på Oneplus förmåga att bygga uppmärksamhet kring sig.

Inbjudan, test och likheter

Vi på Mobil lyckades få en inbjudan sommaren 2014 och köpte då en Oneplus One som vi testade. Vi fann att den i stort sett levde upp till löftet att prestera likvärdigt med andra toppmodeller men till lägre pris. Kameran var visserligen bara okej och högtalarljudet rätt dåligt, men telefonen var snabb och fri från onödiga appar. Den sandpapperslika baksidan var en intressant designdetalj som gjorde att mobilen stack ut lite. Sedan kunde vi om man inte lät sig svepas med av hypen invända att Oneplus One knappast var en telefon som levererade det utlovade nytänket, annat än i just hur den marknadsfördes. Det var en mobil som uttryckligen var likadan fast billigare.

Men inte kan man väl starta en mobiltillverkare från scratch och fyra månader senare leverera sin första produkt? Från första början ifrågasatte vi och andra medier att Pete Lau och Carl Pei verkligen var före detta Oppo-anställda. Var de inte rätt och slätt Oppo-anställda som fått i uppdrag att skapa ett nytt varumärke under Oppo, och de bara låtsades vara en startup? Enligt ett dokument som registrerats vid Shenzens marknadsmyndighet, SIPO, var Oneplus ett dotterbolag till Oppo, och det var företaget Oppo som registrerade domänen Oneplus.com.

Vad som aldrig varit ifrågasatt är att Oneplus i slutänden ägs av BBK Electronics som även äger Oppo. BBK Electronics har även mobilmärket Vivo, och numera Realme och Iqoo. Lägger man ihop BBK Electronics samtliga varumärken blir de en av de tre största mobiltillverkarna.

Oppo och Vivos telefoner säljs inte i vår del av världen, men om man uppmärksamt spanade igenom deras produktutbud kunde man hitta telefonen Oppo Find 7a, som var i princip identisk till specifikationer och med snarlik design design som Oneplus One, och som lanserades en månad innan Oneplus One. Oneplus grundare förnekade trots det bestämt att de var ett dotterbolag till Oppo. 

Carl Pei 2014
Carl Pei 2014

En månad efter att vi testat Oneplus One lyckades vi få en skriftlig intervju med Carl Pei, som svarade på våra frågor på svenska. Där berättade han bland annat att produktionen av Oneplus One skedde i små omgångar och de sålde alla de producerade inom 24 timmar. Något överraskande hävdade han också att företagets strategi inte var att tjäna pengar på hårdvara utan på andra saker.

– Det viktigaste just nu är att leverera vår produkt till så många som möjligt, och att se till att vår logistik och kundservice kan utvecklas i takt med vår försäljning. Genom detta hoppas vi kunna bygga upp vårt varumärke och vår användarbas. När du väl har användare, kommer pengarna naturligt.

– På sikt kommer vi utöka vårt sortiment med nya produktkategorier och bygga ett starkt varumärke, fortsatte han.

Något annat än hårdvara tog Oneplus aldrig betalt för, och vid tiden var det en trend bland mobilföretag att hävda att man skulle sälja hårdvaran utan vinst och tjäna pengar på tjänster. Liknande tongångar hördes från Xiaomi. Kanske var det bara en omskrivning för att prisa in sig på marknaden och börja ta betalt när man blivit ett tillräckligt starkt varumärke?

Från 50 000 till en miljon

Oneplus hävdade att de bara räknat med att sälja 50 000 exemplar av Oneplus One men sålde långt mer än så. Hur många som såldes totalt vet vi inte, men vid slutet av året hade de sålt en miljon exemplar av Oneplus One. Oneplus var nu ett varumärke att räkna med.

En sak som utmärkte Oneplus i början var att just att man bara hade en telefon. Det liknade mer Apples modell, få modeller men lång support, vilket andra Androidtillverkare varit dåliga på. Inför släppet av företagets andra modell, Oneplus 2, i juli 2015 lovade man att telefonen, som såldes med Android 5.1 skulle uppgraderas till Android 7.

Det löftet lyckades man inte hålla, och över huvud taget blev Oneplus 2 något av en backlash för företaget. Telefonen hade blivit dyrare, 3 200 - 3 800 kronor för samma mängd lagring som tidigare, och nfc hade försvunnit. Oneplus 2 hade förstås fått snabbare processor, bättre kamera, fingeravtrycksläsare och större batteri, men recensionerna blev ljumma. 

Oxygen OS och skjutreglage på sidan

Systemet med inbjudningar för att få köpa telefonen behöll man, men vid det här laget hade de gått från lyckad marknadsföring till ett irritationsmoment. I Mobils test var vår främsta invändning att kameran var sämre än konkurrensen.

Oneplus 2 var i alla fall först med två viktiga egenskaper för Oneplus. Dels skjutreglaget där man växlar mellan ljud, vibration och ljudlös som blivit något av ett signum för Oneplus. Dels det egna systemet Oxygen OS, som utgick från samma grundidé som Cyanogen OS att använda sig av en Googlenära Androidversion men lägga till fler inställningsmöjligheter. En av Oneplus få egna appar var ett supportforum, där man byggde upp ett community för och med Oneplus-fans.

Även nästa mobil blev något av ett snedsteg för Oneplus. Oneplus X var det första försöket att ha mer än en mobil i sortimentet, i form av en ännu billigare mobil. I praktiken var det en nedbantad Oneplus One som var ytterligare lite billigare, men av allt att döma vann den ingen stor publik och det skulle dröja innan Oneplus försökte sig på något liknande igen.

Sommaren 2016 hade Oneplus på 2,5 år hunnit sälja miljontals telefoner. De hade blivit en uppstickare att räkna med. Systemet med inbjudningar var borta, men fortfarande var det enda sättet att köpa telefonen via Oneplus hemsida. Man hade ingen PR-organisation att tala om i Sverige, och när vi testade Oneplus 3 var det för att en granne till undertecknad lockades av Oneplus för dess rebell-image och ville köpa en. Vi kom överens om att jag först skulle få låna hans exemplar över en helg för att göra ett test.

Det som framför allt utmärkte Oneplus 3 var ett lyft i kvalitetskänslan. De tre första Oneplus-mobilerna var billiga och kändes billiga. Oneplus 3 däremot var nästan lite lyxig, med sin metallbaksida som påminde om HTC:s design på den tiden de gjorde de snyggaste mobilerna. Prislappen hade å andra sidan också tickat upp till 3 700 kr, men låg fortfarande på hälften av vad en motsvarande toppmodell kostade. Oneplus 3 utmärkte sig för topprestanda och Oled-skärm vilket inte hörde till vanligheterna i prisklassen. Kameran var också ett lyft jämfört med tidigare Oneplus-mobiler.

Två egenskaper med Oneplus 3 visade sig bli betecknande för företaget i efterhand. Dels fick telefonen hela fyra stora systemuppdateringar, till Android 9, innan det tog stopp. Det gav Oneplus ett rykte om att vara bättre på uppdateringar än konkurrenterna, kanske för att de hade så få modeller att hålla fräscha. Dessutom inledde man en satsning på snabbladdning med sin teknik Dash Charge. Den uppmärksamme kunde notera att Dash Charge var en “licensierad” version av Oppos snabbladdningsteknik VOOC.

Oneplus 3 blev ovanligt kortlivad, redan till hösten slutade den säljas. Orsaken var Oneplus 3T, en uppdaterad modell som ersatte Oneplus 3. Den nya modellen hade fått större batteri och ett uppklockat chipset samt förbättrade kameror, men prislappen tickade också upp ytterligare, nu till 4 300 kronor. En del fans blev sura över att det kom en ny bättre Oneplus så snart efter Oneplus 3, men enligt Android Authority uppger fans ofta Oneplus 3T som företagets bästa telefon genom tiderna.

Ingen fyra och mer som alla andra

Sommaren efter var det dags för Oneplus 5, kinesiska tillverkare hoppar ofta över fyra som anses vara ett otursnummer. Telefonen hade en mer minimalistisk design, och det var inte utan att den kändes en aning anonym. Ett intryck som förstärktes av att den saknade skrytfunktioner utöver bättre prestanda och att vi för första gången hos Oneplus hittade två kameror på baksidan. Att det några veckor tidigare släppts en mobil från Oppo, R11, med närmast identisk formgivning var nog ingen slump. För den som letade var det inte svårt att hitta en Oppo-modell som såg ut att vara förlaga till varje ny Oneplus-modell.

Oneplus 5 blev också ihågkommen för vad som kallades jelly scrolling. När man svepte snabbt över skärmen hängde grafiken inte med utan tänjdes ut på ett geléartat vis, och det visade sig inte vara en bugg utan berodde på hur Oneplus valt att konstruera skärmen.

Priset på telefonen var nu uppe på 5 000 kronor, fortfarande tillräckligt lågt för att de skulle kunna kallas ett lågprismärke men inte så sensationellt lågt som vid lanseringen av Oneplus One. Samsungs Galaxy S8 Plus kostade bara 2 000 kronor mer. 

Enligt Oneplus kunde man hålla nere priset bland annat genom att bara sälja från sin hemsida. Kanske genom att på så sätt undvika skatter också? Beställde man från dem fick man ingen moms redovisad på kvittot. Vi frågade Oneplus svenska PR-representanter, för vid det här laget hade de sådana och vi behövde inte längre köpa deras mobiler för att testa dem, om detta, och fick svaret att Oneplus fortfarande höll på att bygga upp sin europeiska organisation men att man givetvis eftersträvade att följa europeiska lagar. Kort därefter kunde man hursomhelst börja köpa Oneplus mobiler från Webhallen, då med moms till samma pris. Flera återförsäljare tillkom successivt, och så småningom även operatörer. Oneplus blev mer tillgänglig, och lite mer som alla andra.

Oneplus 5T som kom till hösten kändes till skillnad från Oneplus 3T som mer än bara en uppfräschning av samma telefon. Alla tidigare mobiler i serien hade haft samma skärmstorlek på 5,5 tum i 16:9-format, men nu hakade Oneplus på trenden med mer långsmala och heltäckande skärmar i 18:9-format. Fingeravtrycksläsaren fick flytta till baksidan. Med dagens mått mätt hade man fortfarande rätt tjocka ramar runt skärmen, särskilt i över- och underkant. Andrakameran hade också bytts ut, från en zoomkamera till en mörkerkamera med extra stor bländaröppning. Priset låg kvar på 5 000 kronor.

Något innan Oneplus 5T hade Apple lanserat sin Iphone X, med heltäckande skärm med urgröpning för framsidans sensorer. Ännu var det oklart om Androidvärlden skulle haka på denna trend, och när Carl Pei på våren 2018 till The Verge sade “lär er älska urgröpningen” blev många upprörda. Men om inte att älska så lärde vi oss i alla fall snabbt att inte tänka på sensorpanelen.

Live i Stockholm

Ett mått på hur stora Oneplus blivit fick vi 2018 när Oneplus 6 lanserades den 16 maj, och man denna gång ordnade ett lokalt event med närmare hundra deltagare på Fotografiska i Stockholm, där den internationella lanseringen livestreamades på storskärm. Vi fick med oss den nya mobilen för test direkt efter lanseringen, och jag gick omedelbart och satte mig i den varma majkvällen under en syrénbuske på Katarinavägen för att skriva ett första intryck av den nya mobilen. Då var jag imponerad av kvalitetskänslan på baksidan och hur snabb Oneplus 6 kändes. I efterhand kan man se att det var här någonstans designen på mobiltelefonerna började konvergera, när alla fick heltäckande skärm på framsidan och lät krökt glasbaksida. Under testperioden hade jag samtidigt en Motorola Moto G6 och jag blandade ständigt ihop de två telefonerna.

Bara på den bredare sensorpanelen med högtalare i topp och den lilla kameraön med två kameror och hålet för fingeravtrycksläsare på baksidan kan man idag se att det här är en telefon lanserad för 3,5 år sedan och inte i år. Man hade ännu inte riktigt landat i vad man skulle ha flera kameror till, och i Oneplus 6 var det två högupplösta kameror som bara användes till att skapa skarpare bilder och oskarp bakgrund i porträttbilder. Priset började på 5 200 kronor.

Den största överraskningen vid lanseringen var faktiskt att Oneplus lanserade ett bluetooth-headset, Oneplus Buds, med två små öronsnäckor med tråd mellan. I efterhand var det ytterligare ett tecken på att man var på väg bort från att bara ha en produkt i taget i sortimentet. Men än så länge markerade Oneplus att de var speciella. Pete Lau sade i en intervju kort efter lanseringen att man inte hade några planer på att lansera mobiler i lägre prisklasser i sin treårsplan (den planen sprack som vi ska se). Vid ett annat tillfälle sade han att vi inte ska räkna med någon Oneplus 6T till hösten, en ny telefon lanserar de bara om det kommit tillräckligt mycket ny teknik för att motivera en uppgradering.

Men en Oneplus 6T blev det, och den kändes återigen som en ny telefon snarare än uppfräschade specifikationer på vårens modell. Fingeravtrycksläsaren flyttade från baksidan in i skärmen, sensorpanelen på framsidan reducerades till en liten droppe och batteriet blev större, medan headsetuttaget försvann. Priset hade tickat upp till 5800 kronor, men då såldes den bara med 128 GB eller mer, och med samma mängd minne kostade även Oneplus 6 nu 5 800 kr.

Oneplus hade börjat göra en Apple, när det kom en ny modell fortsatte man att sälja den äldre modellen till lite lägre pris, och på så sätt hade man inte bara en modell åt gången längre. Men det stora steget tog man våren 2019 när Oneplus 7 och Oneplus 7 Pro lanserades. Det hade surrats mycket om att Oneplus tänkte lämna lågprissegmentet och höja priset rejält, och det stämde delvis. 

Popup-kamera och trippelkamera bak

Oneplus 7 visade sig vara nästan identisk med Oneplus 6T, givetvis med snabbare processor och lite bättre kamera, och nu med en prislapp från 6 200 kronor, Oneplus 7 Pro å sin sida hade en popup-kamera för selfies och ansiktsigenkänning och för att slippa sensorpanel i skärmen, samt tre kameror på baksidan. Den var också en av de första med utökad uppdateringsfrekvens i skärmen, till 90 Hz. Priset var från 7 900 kronor. Av nyheterna blev infälld selfiekamera en kortlivad trend medan snabbare skärm i högsta grad är hett än idag.

Det gick inte att komma ifrån att Oneplus 7-serien var väldigt lik många andra tillverkares mobiler, och när inte heller prislappen utmärkte dem, för 6 200 fanns det alternativ som Asus och Xiaomi, var det främsta försäljningsargumentet för Oneplus-systemet. Det Oxygen OS man utvecklat var likt standard-Android men med med en del egna smarta tillägg, och det lyckades tilltala både mobilnördar och vanliga användare. Oneplus var också snabba på att skicka ut uppdateringar, som ofta adderade nya funktioner, och man uppdaterade sina mobiler under lång tid. Systemet var också en bidragande orsak till att Oneplus-mobilerna kändes så snabba. Man lade mycket krut på att trimma bort små fördröjningar som orsakades av övergångar mellan appar, animeringar och liknande.

Även till hösten lanserade Oneplus två varianter vilket innebar att man 2019 lanserade fyra mobiler, fem om man räknar med att Oneplus 7 fanns i en variant med och en utan 5G. Med fler mobiler att supporta verkade Oxygen-teamet utsättas för påfrestningar, och det började talas om sena och buggiga släpp av nya Oxygen OS-versioner.

Oneplus 7T var en betydligt större uppgradering än Oneplus 7 var, med egenskaper som trippelkamera och 90 Hz-skärm hämtade från Oneplus 7 Pro, och ett mer långsmalt skärmformat utöver snabbare processorer. Priset var nu 6800 kronor för den billigaste varianten. Man släppte även en 7T Pro som var närmast identisk med vårens 7 Pro, men med marginellt större batteri och uppklockade processorer.

Våren 2020 levererade Oneplus 8 och 8 Pro det vi väntade oss av Oneplus vid det här laget. Utmärkt prestanda och skärm, halvbra kameror och en stigande prislapp. 7 800 kronor för standardmodellen och hela 10 000 kronor för Pro. Samtidigt började det ryktas att Oneplus planerade att gå tillbaka till rötterna med en tokbillig toppmodell som skulle presenteras under sommaren. Carl Pei lovade att de skulle börja göra billiga mobiler igen med en helt ny produktfamilj.

Nord spiken i kistan

Oneplus Nord visade sig vara någonting annat än väntat. En helt vanlig mellanprismobil, och inte ovanligt billig för att vara sådan. Bara en systemuppdatering lovades till mobilen. Det var på många sätt en utmärkt mobil, samtidigt som det var spiken i kistan för Oneplus som en annorlunda mobiltillverkare. Den följdes under hösten av Nord N10 och Nord N100, där särskilt den senare var en uppenbar ommärkning av en existerande Oppo-modell.

Nästa tecken på att Oppo började bli allt mer synlig bakom Oneplus kom i form av version 11 av Oxygen OS hösten 2020. Man hade frångått att ligga nära standard-Android och i stället lånat från Samsung som valt att lägga knappar i nederkant och information överst i systemet för att underlätta enhandsanvändning. Det är något vi på Mobilredaktionen bara uppskattar, men de gamla fansen av Oxygen OS uppskattade inte förändringen. Det gick också att se klara likheter med Oppos system Color OS. Den 13 oktober 2020 lämnade den ena grundaren, Carl Pei, Oneplus för att så småningom starta företaget Nothing.

På plussidan kändes sedan höstens Oneplus 8T för 6 500 kronor som den billiga toppmodell vi trodde företaget slutat med. Även det ett mönster som mer liknade andra tillverkare, mer specifikt Xiaomi som lanserar sina toppmodeller på våren och billigare varianter på hösten.

Årsskiftet 2020/2021 såg det ändå ut som om Oneplus gick på offensiven. Man meddelade att man hade sin första klocka på gång och skulle göra en storsatsning på mobilkameror som skulle ta dem till toppklass, något som så småningom visade sig vara ett samarbete med Hasselblad.

Samtidigt krossades illusionen av Oneplus som en fristående mobiltillverkare när det meddelades att Oneplus och Oppos utvecklingsavdelningar skulle slås samman. På Oneplus var man fortfarande måna om att upprätthålla illusionen, och när vi intervjuade Tuomas Lampen strategichef för Oneplus i Europa uttryckte han sig vagt i frågan.

– Vi delar en del utveckling med Oppo ja. Vi är fortfarande ett litet varumärke, som alltid tagit saker försiktigt. Nu när vi har så många fler mobiler i vår portfölj är det logiskt att dela utvecklingsresurser. Det tillåter oss att fortsätta växa på ett hälsosamt vis och hålla priserna nere.

Senare i år meddelades dock att Oneplus skulle integreras tätare i Oppo. Filmklipp visade hur Pete Lau och Oneplus personal flyttade in i Oppos lokaler. Man meddelade att Oxygen OS och Oppos Color OS skulle konvergera till ett system.

I år har Oneplus släppt Oneplus 9 och 9 Pro med Hasselblad-märkta kameror, Nord-modellerna Nord CE och Nord 2, och klockan Oneplus Watch. Alla på sitt sätt bra produkter, men från en tillverkare som allt mer ser ut som ett varumärke för Oppo-mobiler. Oneplus har släppt betaversionen av Oxygen OS med Android 12, och det är i princip Oppos Color OS till allt utom namnet. Kanske tyckte moderbolaget BK Electronics att det blev för dyrt att konkurrera med sig själva. Kanske var det här planen hela tiden, att bygga ett varumärke som lockade mobilnördar och folk som gillade underdogs, och nu anser Oppo att Oneplus spelade självständighet har spelat ut sin roll.

Det finns inga skäl till att Oneplus inte ska få många nya nöjda kunder i framtiden. Deras historia slutar inte här, men berättelsen om en mobil-rebell gör det. Som så många andra rebeller genom tiderna var det kanske bara en fasad hela tiden.

Tidslinje

2013

December: Oneplus grundas av Pete Lau och Carl Pei

2014

23 april: Mobilen Oneplus One lanseras. Den går dock inte att köpas utan vidare, utan du måste ha en särskild inbjudan, vars tillgång är begränsad.

6 nov: Oneplus meddelar att de sålt 500 000 mobiler. Enligt företaget väntade de sig att sälja en tiondel av det. Innan året är slut ska den siffran ha reviderats till en miljon sålda mobiler.

2015

30 januari: Oneplus meddelar att deras gränssnitt som ersätter Cyanogenmod heter Oxygen OS.

28 juli: Oneplus 2 lanseras. Fortfarande behöver man en inbjudan för att köpa mobilen.

29 oktober: Den lite mindre designmobilen Oneplus X lanseras.

2016

28 januari: Oneplus slopar systemet med inbjudningar som använts av och till för sista gången.

15 juni: Oneplus 3 lanseras, utan inbjudningar men fortfarande säljer man bara via sin hemsida.

16 november: Oneplus 3T lanseras. Telefonen är en lätt uppdaterad version av Oneplus 3, som slutar säljas.

2017

20 Juni: Oneplus 5 lanseras. Man hoppar över det kinesiska otursnumret 4.

16 augusti: Webhallen börjar sälja Oneplus. För första gången kan man köpa mobilen i svensk butik och med moms redovisat på kvittot.

16 november: Oneplus 5T lanseras. Till skillnad från Oneplus 3T känns Oneplus 5T som en helt ny mobil.

2018

27 februari: Telia blir med Oneplus 5T den första svenska operatören att sälja Oneplus-mobiler.

16 maj: Oneplus 6 och headsetet Oneplus Buds Wireless lanseras.

15 juni: Oneplus meddelar att Oneplus 6 sålts i en miljon exemplar på bara 22 dagar.

30 oktober: Oneplus 6T lanseras.

2019

14 maj: Oneplus 7 och Oneplus 7 Pro lanseras. Oneplus 7 är en lätt uppdaterad Oneplus 6T medan 7 Pro är en helt ny mobil.

10 oktober: Oneplus 7T och 7T Pro lanseras.

19 november: Oneplus meddelar att Oneplus 3 nu får sin sista säkerhetsuppdatering.

2020

14 april: Oneplus 8 och 8 Pro lanseras.

21 juli: Mellanprismobilen Oneplus Nord lanseras.

13 oktober: Oneplus medgrundare Carl Pei lämnar företaget.

14 Oktober: Oneplus 8T lanseras. Den kommer inte i en Pro-version.

26 oktober: Budgetmobilerna Oneplus Nord N10 och N100 lanseras.

2021

20 januari: Det meddelas att Oneplus och Oppos utvecklingsavdelningar ska slås ihop.

8 Mars: Oneplus tillkännager kamerasamarbete med Hasselblad.

22 mars: Oneplus meddelar att deras kinesiska system Hydrogen läggs ned och ersätts med Oppos Color OS.

23 mars: Oneplus lanserar 9 och 9 Pro, samt klockan oneplus Watch.

11 juni: Oneplus nord CE lanseras

17 juni: Oneplus integreras ytterligare med Oppo och flyttar in i deras lokaler.

22 juli: Oneplus Nord 2 lanseras.

21 september: I ett blogginlägg berättar Pete Lau dels att vi inte ska räkna med någon Oneplus 9T i år, dels att Oppos Color OS och Oneplus Oxygen OS ska slås samman till ett enda system.

Cyanogen och Oxygen OS

Användargränssnittet Oxygen OS till Android är det som mer än något annat definierar Oneplus, fast det var inte tänkt så från början. I Oneplus One var det Cyanogen OS som stod för användargränssnittet. Samarbetet med Cyanogen började redan innan Oneplus, när Oppo gjorde mobilen N1 som använde Cyanogen OS. Cyanogen var en modifierad version av Googles användargränssnitt till Android som hade utvecklats i den miljön där folk rootade sina mobiler för att kunna experimentera med dem och koda om dem.

Grundarna av Oneplus och Cyanogen kom uppenbarligen väl överens till en början och det bestämdes tidigt att Oneplus One skulle ha Cyanogen OS som användargränssnitt. Det definierades framför allt av att man kunde konfigurera mycket i telefonen. Systemet hade definitivt karaktären “av nördar för nördar”, och du kunde till exempel se signalstyrkan mätt i dBm i statusraden, och det fanns equalizer för telefonens ljud. Man fick väldigt lite förinstallerade appar utöver Googles egna i en tid när mobilerna gärna spammades ner av appar.

Men Cyanogens grundare visade sig vara besvärlig att göra affärer med, och när det skar sig fick Oneplus tänka om med användargränssnittet. Till Oneplus 2 2015 presenterade man sitt nya användargränssnitt i två versioner. Oxygen OS hette den internationella versionen medan den kinesiska kallades Hydrogen OS. Oneplus One kunde i efterhand flashas om till Oxygen OS.

Skillnaden mellan de två användargränssnitten kändes inte särskilt dramatisk. Bägge präglades av att lämna det mesta orört från Googles användargränssnitt till Android, och av att man lät bli att installera en massa extra-appar. Oxygen OS erbjöd inte riktigt samma överdåd av inställningsmöjligheter men man adderade ändå till Googles inställningar. Man hade också en forum-app där man byggde ett community som var en viktig del av Oneplus image.

Oxygen OS präglades av snabba uppdateringar och att nya funktioner rullades ut successivt, även mellan de större systemuppdateringarna där nya versioner av Android implementerades. Men det kunde också hända att man råkade introducera allvarligare buggar, som när man i januari 2017 råkade rulla ut en arbetsversion av Android 7 som officiell uppdatering till Oneplus 3. Man har också varit sena med funktioner vi tagit för givna hos andra tillverkare. Avsaknaden av Always On-display kändes påtaglig redan 2018 när Oneplus 6 lanserades, men funktionen kom först 2020 med Oxygen OS 11.