Apples Airpods var inte först med ett headset bestående av två fristående öronsnäckor utan några sladdar emellan, men de är utan tvekan de som sålt bäst och sett till att etablera genren. De flesta väljer samma formel som Apple, med ett par öronsnäckor som är så små som möjligt och etui att förvara dem i när man inte har dem i örat, så de inte ska komma bort. Eftersom batteritiden blir rätt så begränsad med så små öronsnäckor finns det också extra batterikapacitet i etuiet, så att headsetet laddas när du sätter i det i etuiet.

Lustigt nog har de flesta tillverkare inte valt att kopiera Airpods design, med ett headset som hänger i örat, utan den vanligaste formen är med gummisnäckor som du trycker in i örat så att headsetet sitter kvar. Den formen följer även m-seven True Wireless från svenska Jays. För att musiken ska låta bra och headsetet sitta bekvämt på plats behöver gummiplupparna ha rätt storlek, och det följer med ett antal olika, men jag har tur och standardstorleken passar bra från början.

Test: Sony WF-1000X M3 – Storslagna hörlurar i miniformat

Etuit är rätt normalstort för den här typen av headset och går bekvämt ner i fickan, även om det är större än det till Airpods.

Touchstyrning

Till det yttre är alltså Jays m-seven True Wireless rätt typiskt för genren, med en bra passform för örat. Det kan vara lite trixigt att styra ett så litet headset, och Jays har löst det med touchpaneler, en på varje snäcka. Genom olika kombinationer av tryck och håll eller dubbeltryck på vänster och höger öronsnäcka kan du kontrollera volym, välja spår och svara på samtal. Det är förstås inte helt lätt att memorera kombinationerna, men du kan så klart styra allt detta från mobilen också. Headsetet känner inte av när du tar ur dem ur örat, så musiken fortsätter att spela om du tar ur dem utan att ha pausat först.

Huawei EMUI 10 baserat på Android Q lanserat

Jag brukar tycka att touchpaneler är problematiska på så här små headset då det lätt blir så att du inte kan ta i och ur dem eller justera hur de sitter utan att samtidigt komma åt styrningen, men det har Jays faktiskt lyckats bra med. Snäckorna har en distinkt kant som gör dem lätta att greppa utan att man samtidigt kommer åt touchkontrollerna. Du kan även använda röststyrning, men du måste trycka på headsetet för att aktivera den.

Imponerande batteritid

Om man tittar på specifikationerna för Jays m-Seven True Wireless ser det mesta rätt ordinärt ut. Överföringstekniken är sbc, det vill säga inget av de protokoll för bättre musikljud över bluetooth stöds, prislappen på 1300 kronor, klart billigare än Airpods, är trevlig. Däremot hajar man till på batteritiden. 9,5 timmar på en laddning, totalt 38 timmar med reservbatteriet i etuiet. Standard för denna typ av headset brukar vara 4-6 timmars batteritid, så detta vill jag sätta på prov.

Batteritiden är förstås beroende av vilken volym man lyssnar på, och jag kommer med min valda volym inte riktigt upp i den utlovade batteritiden, men ärligt talat, även de dryga 8 timmars musikspelning jag får med headsetet är ruskigt imponerande för ett par trådlösa öronsnäckor.

Jag tänker att laddtiden kanske i gengäld blir lidande med ett större batteri, i specifikationerna står det ingenting om snabbladdning i etuiet. Även här blir jag positivt överraskad, på en kvarts laddning i etuit går batteriindikatorn från 0 till 50 procent. Den utmärkta batteritiden gör att Jays m-Seven True Wireless helt klart sticker ut bland konkurrensen.

Om musikljudet sticker ut åt något håll är det också åt det positiva. Jag tycker att de flesta headset brukar låta bra, med enstaka som antingen höjer sig över mängden eller inte riktigt når upp till de andra. Jays m-Seven hör till den förra kategorin, musiken låter lite fylligare och mer detaljrikt än snittet.

Svåra att tala med

För telefonsamtal råder det motsatta förhållandet. Den jag talar med beskriver ljudet som dämpat, burkigt, med eftersläp, och nästan omöjligt att uppfatta mer än kortare fraser. Att jag själv hör den jag talar med utmärkt är mager tröst.

Att headsetet är nästintill oanvändbart för tal är inte automatiskt diskvalificerande, för mig är ljudet vid musik och filmtittande viktigast och jag har inga problem att ta upp mobilen vid telefonsamtal, men det är klart att det är ett minus.

Anslutningen är inget större problem. Headsetet är i hopparningsläge när jag tar ur det ur etuiet första gången. Bara en telefon kan vara ansluten samtidigt, och att byta hopparning är desto bökigare. Det enda sätt jag kommit på är att återställa headsetet, vilket kräver att jag sätter det i etuiet och trycker på bägge touchpanelerna en längre stund. Det funkar inte varje gång och jag vet inte riktigt vad jag gör för fel. Om du vill ha ett headset som du regelbundet använder till mer än en mobil är detta ett minus, annars inte.

Jag har inga nämnvärda problem med att anslutningen tappas så att ljudet hackar eller bryts. Fördröjningen är också acceptabel vilket innebär att jag när jag tittar på film tycker att läpprörelserna är synkroniserade med ljudet.

Om man bortser från samtalsljudet är det alltså ett headset som lägger sig på eller över genomsnittet för det mesta, och med en batteritid långt över snittet. Prislappen ligger strax över de billigaste trådlösa öronsnäckorna, och för det är Jays m-Seven True Wireless definitivt prisvärda.