Motorolas mobilflora har inte alltid varit helt lätt att följa. Det började med att man hade toppmodellen Moto X, och den prisvärda Moto G. Sedan lanserade man en ny Moto G som fortfarande hette Moto G. Sedan kom Moto E-serien som skulle vara ännu mer prisvärd. Sedan började man lansera flera Moto G samtidigt…
Man har i alla fall infört ordningsnummer i namnet, och när man nu lanserat inte mindre än fyra varianter av Moto G7 verkar man dessutom ha strukit E-serien, för den billigaste, Moto G7 Play som vi testar här, sägs vara uppföljare till förra årets Moto E5.
Med en prislapp på 1600 spänn är Moto G7 Play inte bara hälften så dyr som den dyraste Moto G7 Plus, man är dessutom en bra bit under 2000 kronor vilket de senaste åren har varit något slags smärtgräns för när det går att hitta mobiltelefoner som är okej.
Men Moto G7 Play är faktiskt helt okej och mer än så.
Till det yttre är Moto G7 Play inte påkostad. Vi har en plastbaksida med en slags finräfflad ytstruktur. Det är långtifrån lyxen med glasbaksida men plast är praktiskt, baksidan ger ett bra grepp som förstärks av telefonens handvänliga storlek och format, och det sista jag vill att de lägger pengarna på i en 1600-kronorsmobil är lyxdesign.
Skärmen på framsidan har inte direkt smala ramar runtom, men är relativt heltäckande. I toppen finns en bred sensorpanel. Så bred att det känns som snudd på lur att räkna flikarna vid sidan om till en del av skärmen när man anger storleken. Men de rymmer i alla fall klockan, batteristapeln och någon enstaka notifiering.
Om man kan säga att Moto G7 Play har någon svaghet så är det kanske just skärmen. Inte för att upplösningen på 1512 x 720 pixel är så låg att det stör på en skärm av den här storleken, inte för att den skiftar alltför mycket i färg om man vinklar den och inte för att den är lite ljussvagare än de bästa skärmarna just nu, men kanske för att alla de tre sakerna tillsammans gör att man ändå märker att det inte är en 5000-kronorsmobil när man använder den.
Det kan man inte säga om prestandan. Chipsetet i telefonen är Snapdragon 632, vilket får den som kan sina Qualcomm-chipset att lystra till. Snapdragon 600-serien brukar sitta i mellanprismobiler kring 3000 - 4000 kronor, och jag tror aldrig att jag sett något i en mobil för under 2000 kronor. Snapdragon 632 hör dessutom till en ny generation i serien som levererar klart godkända resultat i prestandatester med 3D-grafik som enda egentliga svaghet. För prislappen är prestandan närmast en sensation.
Ransonerat minne
Att telefonen bara har 2 gigabyte arbetsminne är väl väntat för prislappen och det bidrar till att man ändå kan ana lite fördröjningar här och där i systemet, trots att Motorola är riktigt bra på att få sitt system att kännas snabbt även på mobiler med lägre prestanda. Men den som någon gång tidigare köpt en Androidmobil för under 2000 kronor kommer förmodligen att uppleva denna som fantastiskt rapp, vi talar verkligen om små detaljer här.
Att lagringen stannar på 32 gigabyte är också väntat, och Motorola gör ett bra jobb med att lämna så mycket som möjligt av det till användaren. För foton finns plats för minneskort, dessutom kan du ha både minneskort och två sim-kort i mobilen samtidigt om du vill det, men tillhör du de som har hundratals appar installerade samtidigt kan 32 GB bli för lite.
Att chipsetet tillhör en ny generation märks även på strömåtgången. Egentligen är det ju storebror Moto G7 Power som ska vara mobilen för dig som vill ha riktigt lång batteritid, men faktum är att även Moto G7 Play imponerar här. När jag blir tvungen att tillfälligt lägga undan telefonen för att ta itu med andra brådskande artiklar går batteriet ner med ungefär 50 procent på en vecka, och oavsett vilka batteritester vi gör får vi riktigt bra resultat.
Telefonen har Android 9.0 utan några egentliga tillägg från Motorola. Företaget kallar sin systemversion Pure Android, och om något har den ännu färre förinstallerade appar än vad Google har på sina Pixelmobiler. I övrigt ser systemet mer eller mindre ut som i Googles Pixeltelefoner eller telefoner med Android One. Det gör att Moto G7-serien tillhör de första mobilerna att få tillgång till Googles Digitalt Välmående, där du kan se och begränsa hur mycket tid du tillbringar i olika appar, och ställa in telefonen att gå i ett svartvitt nattläge för att få dig att slita dig om kvällen.
De funktioner Motorola trots allt adderat till systemet är främst olika typer av rörelsestyrning, som att du kan tysta mobilen genom att vända på den, eller starta kameran genom att vippa två gånger på mobilen. Man har också en navigeringslist som alternativ till systemknapparna, men då den tar upp ungefär lika mycket skärmyta som knapparna tycker jag inte att den tillför så mycket.
Kameran överträffar låga förväntningar
Kameran i Moto G7 Play är… bra. Alltså inte fantastisk-systemkamera med telelins-bra, men för att vara en kamera med en enda lins på en 1600-kronorsmobil är den närmast provocerande bra.
Tittar man på bilderna på mobilskärm, eller för den delen datorskärm, lägger man framför allt märke till att färgåtergivningen och kontrasterna är riktigt bra. Zoomar man sedan in till 100 procent ser man att det fattas detaljåtergivning om man jämför med dyrare mobilers kameror. I fotografering i riktigt dåligt ljus märker man också att kameran får svårare att hänga med, men i ingen av de situationer jag testar får jag vad jag skulle kalla dåligt resultat. Tänker du främst titta på bilderna på skärm och inte förstora upp mörkerbilder för att kunna artbestämma olika sorters fladdermöss klarar sig kameran på Moto G7 Play bra för de flesta behov.
Och det gäller ju Moto G7 Play i stort för den delen. Den är snabb, har bra batteritid och ingenting på den är sämre än att du måste vara något av en finsmakare för att tycka att det är för dåligt. Särskilt kan man då lyfta fram prestandan som gör att telefonen känns betydligt rappare än andra mobiler för under 2000 kronor. En bra telefon behöver tydligen inte kosta mer än så här.
Å andra sidan
Erik Mörner: Skärmen är precis som Elias säger det man möjligen kan avgöra prislappen på, men annars gör telefonen få besvikna. Du får ett rappt system, du får godkänd kamera och du har en telefon som är smidig och relativt robust med plastbaksida. För 1600 kronor är den definitivt ett kap.
Frågor och svar
Finns det dubbla simkortsplatser? Ja, och dessutom rum för minneskort samtidigt med två sim-kort.
Videoinspelning i 4K, du har inte skrivit fel där? Faktiskt inte, det är en av funktionerna man prioriterat i kameran.
Har kameran funktion för oskarp bakgrund? Ja faktiskt, fast det blir förstås inte lika bra som på en mobil med särskild djupsensor.
Finns det något som definitivt saknas? NFC saknas för till exempel mobila betalningar, och den har inte stöd för Wifi med 5 GHz.
Ett alternativ
Redmi 7 ska börja säljas i Sverige senare under våren med liknande specifikationer, men med större batteri.
Testbild
Prislappen gör att jag har lågt ställda förväntningar på kameran, som överträffar dem med råge.
