Xiaomi vill numera att Redmi ska räknas som ett eget mobilmärke lite på samma sätt som Honor är för Huawei (eller Audi för Volkswagen för att ta Honors liknelse). Redmi är då Xiaomis budgetmärke (Skoda och Volkswagen kanske är en bättre liknelse?) och så mycket mer budget än så här, med ett pris på 1290 kronor hos Tre, blir sällan en androidmobil i Sverige.
Telefoner i den här prisklassen brukar få nöja sig med Googles bantade Android Go-version som klarar av att köra på 1 gigabyte arbetsminne, men den här telefonen har faktiskt 2 gigabyte och fullständiga versionen av Android 8.1. Android 9.0 är utlovat och den har faktiskt säkerhetsuppdaterats så sent som i januari när jag testar. Systemet har Xiaomis märkbart modifierade gränssnitt Miui 10. Det funkar bra på telefonen, min främsta invändning mot det är ett antivirusprogram som kollar installerade appar och samtidigt passar på att lägga upp reklam i användargränssnittet. Det går att stänga av.
Designen på telefonen är rätt lik Iphone 7, men med plastbaksida i stället för aluminium. Skärmen är däremot större än på en gammal Iphone, med sitt 18:9-format med tjockare ramar i över- och underkant och tunnare på sidorna. Telefonen är behagligt lätt och smidig med dagens standard.
Man kan inte missta skärmen för en toppmodells. Att upplösningen inte riktigt är full HD är visserligen inget jag tänker på med den här skärmstorleken, men att den är lite ljussvag på maximal styrka och skiftar en del när man vinklar den avslöjar att det är en billig mobil. Det här tänker jag knappt på när jag tittar på film på mobilen.
32 GB lagring är kanske i minsta laget i dag, men å andra sidan standard för toppmodeller för tre år sedan, och här finns plats för minneskort och två sim-kort samtidigt. Chipsetet i telefonen, Mediatek Helio A22, imponerar inte på något sätt, men samtidigt som telefonen inte på något sätt känns supersnabb är den inte heller så seg att det känns som ett problem att använda den. Den främsta begränsningen i prestanda står nog arbetsminnet för, för jag märker att appar väldigt sällan ligger kvar i minnet när jag växlar mellan dem, utan måste startas om varje gång.
Ingen fingeravtrycksläsare
Det är ovant med en mobil utan fingeravtrycksläsare 2019. Om du inte vill gå tillbaka till skärmkod finns dock (osäker) ansiktsigenkänning som upplåsningsalternativ.
Kameran i telefonen är naturligtvis inget underverk, men jämfört med hur kamerorna var i den här prisklassen för ett par år sedan är det bra nära att den är det. Färgåtergivningen är lite blek, men absolut inte så grådaskig och urvattnad som den brukade vara i billigare mobilkameror. Bilderna blir lite grova när man blåser upp dem till 100 procent på skärm, men på mobilens och datorns skärm är de helt okej. Det här är helt enkelt en fullt användbar mobilkamera.
Om Redmi 6A har några dolda handikapp har jag inte lyckats springa på dem. Ljudet vid telefonsamtal är till exempel så bra som jag kan vänta mig, och högtalarens placering på baksidan är lite ovanlig men ger faktiskt riktigt hyggligt högtalarljud. 4G är ju standard även i den här prislappen nu, men det kan vara värt att notera att både 800 MHz- och det nyligen utauktionerande 700 MHz-bandet saknas, så i glesbygd kan 4g-täckningen bli sämre.
Du kan absolut hitta bättre mobiler för bara ett par hundra kronor till, till exempel Moto G7 Play för 1600 kronor. Men tittar du på en mobil för under 2000 kronor är förmodligen ett par hundringar inte nödvändigtvis en trivial summa, och Redmi 6A gör sitt jobb till en riktigt låg prislapp.
Exempelbild
Kameran i Redmi 6A är helt okej så länge du inte tänker zooma in bilderna till 100 procent på datorskärm.
