Apple har vid det här laget så många olika Ipads i så många priser med så lite utskiljande egenskaper att det är förvirrande. Med Androidsurfplattor är det annorlunda. De tenderar att klustra sig i två grupper. En med billigare plattor med egentligen alldeles för låg prestanda men som i alla fall ger dig en stor skärm utan att kosta skjortan och en med dyra plattor med stor och lyxig skärm som gör anspråk på att vara arbetsverktyg.
Redmi Pad har med en prislapp på 3300 kr ambitionen att vara något mer än budgetplattorna. Den ytterligare lite dyrare Xiaomi Pad 5 erbjöd ett intressant prisvärt alternativ i mellanprisklassen och därför är vi nyfikna på hur denna lite billigare platta från samma tillverkare klarar sig.
Formgivningen är inte uppenbart billig. Plattan har visserligen en plastram runt skärmen, men resten av plattan är i aluminium. De svarta kanterna runt skärmen är inte överdrivet tjocka, snarare lagom för att man ska få bra grepp om plattan. Plattan är mellanstor, det vill säga det som förut räknades som större surfplatta innan storleken även på dem drog iväg. Det är en jämförelsevis lätt platta som inte blir för tung i längden.
Billigare skärm
Skärmen är av LCD-typ, något annat är inte att vänta för prislappen. Den skiftar därmed lite i färg, har lite sämre svärta och den är lite lägre upplöst än de bästa. Inget av det stör, i alla fall inte med hänsyn till prislappen. Skärmen har en förhöjd uppdateringsfrekvens på 90 Hz. Det är av som standard men när jag slår på det tycker jag att jag märker skillnad i skärmresponsen och grafiken flyter smidigare. På billigare LCD-skärmar kan annars de flytande kristallerna vara så långsamma att förhöjd uppdateringsfrekvens är bortkastad, men den känslan får jag inte här.
Däremot är plattan långsam så det märks. Det är nog inte så mycket chipsetets fel, den Mediatek Helio G99 som sitter i klarar sig hyggligt i våra prestandatester, som minnesmängden är att skylla. Vårt testexemplar har 4 gigabyte arbetsminne och 128 gigabyte lagring, men den konfiguration som säljs i Sverige är 3/64 GB. Redan med fyra gigabyte får plattan kämpa, och med tre gigabyte har jag läst mig till att man stängt av möjligheten att dela skärmen mellan två appar. Minnet räcker helt enkelt inte till för det.
Xiaomi har en funktion för virtuellt minne där en del av lagringsutrymmet används som arbetsminne, men det är ju på sätt och vis precis tvärtom hur minne ska fungera. Med mycket arbetsminne kan en del av den lagrade datan ligga i arbetsminnet och då går det snabbare att komma åt informationen. Nu går det i stället långsammare.
Plattan är inte så långsam så jag får problem med att till exempel streama video, men om jag läser ett nyhetsbrev i Gmail och klickar på artiklar för att öppna dem i webbläsaren stör jag mig på hur skrollningen hackar och artiklarna behöver lång tid för att laddas in. Ganska ofta trycker jag på en knapp i systemet och känner sedan att jag får vänta på att något ska hända.
Inget fingeravtryck
Det finns ingen fingeravtrycksläsare i plattan,så förutom pinkod är det ansiktsupplåsning som är alternativet. Det går inte särskilt snabbt och misslyckas lätt om ljusförhållandena är andra än när du registrerade ansiktet.
Plattan har inte mindre än fyra högtalare runt sidorna, för fylligare stereoljud. Detta är numera inte helt ovanligt, och jag tycker att ljudet är lite tunt jämfört med surfplattor med de bästa högtalarna (det vill säga Lenovos), men det är fortfarande bättre än ljudet i billigare plattor med monohögtalare.
Xiaomis användargränssnitt MIUI 13 tar Android 12 och gör det till något som är mer likt Apples Ios. Bra om man är van vid Ios, förvirrande om man är Androidanvändare. Att man inte har några app-skärmar utan alla appar ligger på startsidorna är ingen nyhet och hur som helst något du kan justera i inställningarna. Att man däremot delat upp aviseringsfältet och snabbinställningarna i två så att du får det ena om du sveper ner från vänster och det andra från höger tycker jag är mer störande, och jag hittar inget tydligt sätt att slå av det.
Xiaomi har ganska många egna appar, inklusive egen webbläsare och egen molntjänst för backup, men tjänsterna är inte lika polerade som hos Samsung som gör samma sak, och systemet kan därför kännas lite rörigt, i synnerhet för en ovan användare.
Som helhet tycker jag inte att Xiaomi Redmi Pad har fördelar som motiverar priset och lyfter den över budgetplattor som Samsungs Galaxy Tab A8 eller Lenovo Tab M10 Plus. Redmi Pad borde ha varit snabbare än dessa, chipsetet klarar av det, och att den ändå inte är det lär bero på att man snålat med arbetsminnet.
Å andra sidan
Surfplattor har ju ett berättigande främst tack vare skärmen och även om plattan har andra svagheter så är det skärmen som avgör saken för mig. Den ger helt enkelt inte den tydliga fördelen jämfört med vad de flesta av oss redan har i mobilen. För liten, för ljussvag, för urvattnade färger.
Frågor & svar
Vilka tillbehör finns? Inga alls. Plattan har ingen särskild tangentbordskoppling, och Xiaomi har ingen serie tillbehör till den, inte ens lock.
Hur är batteritiden? Riktigt bra, särskilt med tanke på att skärmen inte är en mer strömsnål Oledskärm.
Finns plattan med mobiluppkoppling? Nej, i alla fall inte i Sverige.
Ett alternativ
Samsung Galaxy Tab A8: Samsungs billigare platta är också långsam, men den har också fyra högtalare och en rejält mycket lägre prislapp.
Testbild
Kameran är aldrig särskilt bra, men den duger till att fota av text och skanna QR-koder.
