Monopoly

Monopol är de moderna brädspelens urmoder, och kräver förmodligen ingen närmare presentation.

Publicerad Uppdaterad

På många sätt har tiden sprungit förbi Monopol, och det finns gott om spel där slumpens nycker inte är lika förödande och där spelare slipper bli utslagna och få titta på när de andra spelar klart, men spelet har fortfarande sin charm. Monopol gör sig dessutom riktigt bra på mobil och platta. Då man slipper hålla reda på hyror och räkna pengar själv flyter spelet betydligt snabbare, och man får aldrig den känsla av onödigt utdragen plåga på slutet som man ibland får av det riktiga brädspelet.

Man kan spela Monopoly antingen i en animerad 3D-version eller som ett bräde sett uppifrån (det senare endast om man är minst två personer som spelar). På surfplatta är animeringarna väl tilltagna, det sprutar stjärnor om man så mycket slår dubbelt på tärningen, och även en tredje generationens Ipad laggar lite. Mobilversionerna är faktiskt bättre här.

Det går att välja språk i spelet, men svenska är inte ett av alternativen, så för de flesta av oss handlar det om att välja mellan amerikanska gatunamn och dollar eller brittiska namn och pund som valuta.

Man kan spela upp till fyra personer eller datorspelare. Datorspelarna bjuder på kompetent motstånd (även om jag misstänker att de fuskar med tärningsslagen på svåraste svårighetsgraden) och har bra känsla för gatornas värde vid auktioner och köp, så spelet är underhållande även om man spelar ensam. Det finns ingen funktion att spela online mot andra spelare. Monopol-puristen kan också notera att samma slumphändelse kan inträffa två gånger i rad, och spelet håller alltså inte reda på vilka kort som dragits.